fredag 11 december 2009
lördag 31 oktober 2009
FYI (Vancouver)
Ehrm, bara för att vara övertydlig.
http://vanbloggers.blogspot.com är alltså adressen till vår GEMENSAMMA blogg som vi uppdaterar oftare än vad jag uppdaterar min personliga. Så för att hänga med på hela resan, spana in och lägg till i favoriter!
http://vanbloggers.blogspot.com är alltså adressen till vår GEMENSAMMA blogg som vi uppdaterar oftare än vad jag uppdaterar min personliga. Så för att hänga med på hela resan, spana in och lägg till i favoriter!
BYOB (Vancouver)
Shit, det här är ganska stort alltså. Jag menar, jag bor i en helt annan stad, en helt annan världsdel och rör mig i en helt annan kultur. Staden Vancouver är riktigt stor och det är faktiskt ingen lögn att det känns större än London, trots att så inte är fallet.
Antar att det är alla extremt stora byggnader och extremt höga höghus - och säkert också eftersom att allt är så fyrkantigt och opersonligt. Samtidigt är det otroligt lätt att hitta och alla människor är helt underbart snälla och hjälpsamma.
Så vad har hänt? En vecka har fortlöpt och vi har hunnit med helt galet mycket. Vi har i princip allt som behövs, det enda vi behöver är ett part-time jobb som gör att vi kan försörja oss fram tills dess att vi åker till Whistler och jobbar!
Allt går fan betydligt bättre och smidigare än vad jag nånsin skulle ha vågat tro. Men vi är ju tre jäkligt driftiga killar som tar tag och löser det vi behöver lösa och lämnar det som löser sig automatiskt att lösa sig automatiskt.
Jag och Oskar har faktiskt redan diskuterat att stanna längre än ett år - vi kommer ju ha en helt möblerad lägenhet och det känns smådrygt att punga ut så mycket som vi måste för att sedan bara lämna/kasta det.. Mae vi får se vad som händer helt enkelt!
Antar att det är alla extremt stora byggnader och extremt höga höghus - och säkert också eftersom att allt är så fyrkantigt och opersonligt. Samtidigt är det otroligt lätt att hitta och alla människor är helt underbart snälla och hjälpsamma.
Så vad har hänt? En vecka har fortlöpt och vi har hunnit med helt galet mycket. Vi har i princip allt som behövs, det enda vi behöver är ett part-time jobb som gör att vi kan försörja oss fram tills dess att vi åker till Whistler och jobbar!
Allt går fan betydligt bättre och smidigare än vad jag nånsin skulle ha vågat tro. Men vi är ju tre jäkligt driftiga killar som tar tag och löser det vi behöver lösa och lämnar det som löser sig automatiskt att lösa sig automatiskt.
Jag och Oskar har faktiskt redan diskuterat att stanna längre än ett år - vi kommer ju ha en helt möblerad lägenhet och det känns smådrygt att punga ut så mycket som vi måste för att sedan bara lämna/kasta det.. Mae vi får se vad som händer helt enkelt!
tisdag 20 oktober 2009
onsdag 14 oktober 2009
Take You Under (Östersund)
Spännande. Idag har vi faktiskt hunnit med allt som jag tänkt, nästan.
Nästan hela mitt liv befinner sig för tillfället i en - eller två - boxar à 8m^3. Det känns lite overkligt att se hela sitt liv i lådor och påsar. Samtidigt så känns det så rätt, så värdefullt att veta att allt som jag äger inte äger mig. Jag har väldigt mycket prylar, men inget som inte får plats i en-två boxar. Det känns skönt att se det packat och veta att man nu är fri att göra vad man vill.
Lägenheten ekade så tomt så tomt så det kändes som att ge ett stort långfinger till allt vad det materialistiska heter.
Jag är kvitt det första och största stressmomentet, hur underbart är inte det?
Nästan hela mitt liv befinner sig för tillfället i en - eller två - boxar à 8m^3. Det känns lite overkligt att se hela sitt liv i lådor och påsar. Samtidigt så känns det så rätt, så värdefullt att veta att allt som jag äger inte äger mig. Jag har väldigt mycket prylar, men inget som inte får plats i en-två boxar. Det känns skönt att se det packat och veta att man nu är fri att göra vad man vill.
Lägenheten ekade så tomt så tomt så det kändes som att ge ett stort långfinger till allt vad det materialistiska heter.
Jag är kvitt det första och största stressmomentet, hur underbart är inte det?
I Come Back For You (Östersund)
Idag hade jag min första panikångest-attack på mycket - MYCKET länge. Det var även av de starkaste attackerna jag någonsin haft och det kom lika plötsligt som häftigt som oväntat. Appropå korv, bokstavligt talat, då vi stod och grillade vid Lillsjön så sög det tag i mig.
Ångest, yrsel, illamående, bensvaghet och obalans. Allt kom samtidigt. En känsla av stress i den harmoniska stämning vi hade skapat kring elden. En känsla av overklighet som bara sköljde över mig och överrumplade mig så till den grad att jag var tvungen att sätta mig ner för att inte spy.
Det varade i cirka två minuter och det är två minuter av mitt liv som jag gärna aldrig återupplever.
Jag kände mig instängd, trängd - fientligt inställd till alla där. Jag ville skada någon, jag ville verkligen inte vara där och mina tarmar vred sig likt en daggmask i ökensolen.
Att panikångest är nått som kommer och går men som hela tiden finns hos en är ett faktum som jag accepterat. Att jag ska ha drabbats är väl mer naturligt än vad det är oväntat. Att det ska komma en kväll som denna dock, lika oväntat som omotiverat.
Jag pratade med en god vän om det och vi konstaterade att stressfaktorn visserligen är omänskligt hög för tillfället i och med uppbrott, flytt, resa och framtid och allting. Han sa, jag nickade och höll med och tyckte att det lät rimligt.
Vid närmare eftertanke och en stunds övervägning måste jag dock inse att jag vet exakt vad som utlöste allting. Det är inte själva uppbrottet från allt som är tryggt och säkert. Det är inte att veta hur länge vi kan stanna i Kanada eller hur vi ska lösa jobb- och boendesituationen där. Det är inte heller allt vad flytt gäller med ommöblering och omplacering av ett helt hem. Det som utlöste allt har jag nu insett var tanken och känslan:
Ska jag komma tillbaka till det här? Jag mådde så dåligt över tanken och över insikten att det antagligen utlöste panikångesten, jag är nästan övertygad. Vad har jag att hämta? Vad har jag att vårda? Vad i hela friden är det för mening med att komma tillbaka, egentligen?
Inte har hela tankegången blivit vare sig mer logisk eller förståelig då jag träffat någon som jag faktiskt tycker om.
Jag skäms för mina tankar gentemot de som jag kallar mina vänner.
Ångest, yrsel, illamående, bensvaghet och obalans. Allt kom samtidigt. En känsla av stress i den harmoniska stämning vi hade skapat kring elden. En känsla av overklighet som bara sköljde över mig och överrumplade mig så till den grad att jag var tvungen att sätta mig ner för att inte spy.
Det varade i cirka två minuter och det är två minuter av mitt liv som jag gärna aldrig återupplever.
Jag kände mig instängd, trängd - fientligt inställd till alla där. Jag ville skada någon, jag ville verkligen inte vara där och mina tarmar vred sig likt en daggmask i ökensolen.
Att panikångest är nått som kommer och går men som hela tiden finns hos en är ett faktum som jag accepterat. Att jag ska ha drabbats är väl mer naturligt än vad det är oväntat. Att det ska komma en kväll som denna dock, lika oväntat som omotiverat.
Jag pratade med en god vän om det och vi konstaterade att stressfaktorn visserligen är omänskligt hög för tillfället i och med uppbrott, flytt, resa och framtid och allting. Han sa, jag nickade och höll med och tyckte att det lät rimligt.
Vid närmare eftertanke och en stunds övervägning måste jag dock inse att jag vet exakt vad som utlöste allting. Det är inte själva uppbrottet från allt som är tryggt och säkert. Det är inte att veta hur länge vi kan stanna i Kanada eller hur vi ska lösa jobb- och boendesituationen där. Det är inte heller allt vad flytt gäller med ommöblering och omplacering av ett helt hem. Det som utlöste allt har jag nu insett var tanken och känslan:
Ska jag komma tillbaka till det här? Jag mådde så dåligt över tanken och över insikten att det antagligen utlöste panikångesten, jag är nästan övertygad. Vad har jag att hämta? Vad har jag att vårda? Vad i hela friden är det för mening med att komma tillbaka, egentligen?
Inte har hela tankegången blivit vare sig mer logisk eller förståelig då jag träffat någon som jag faktiskt tycker om.
Jag skäms för mina tankar gentemot de som jag kallar mina vänner.
fredag 2 oktober 2009
Life as We Know It (Östersund)
Hej världen, hur står det till?
Jag undrar vad det är jag har gått och klurat på i några dagar nu. Det är så många tankar som flurar runt i huvudet på mig så jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen.
Människor jag möter, nyheter jag läser, tankar som väckts av en eller annan anledning. Det är jävligt spännande att leva faktiskt.
Efter att ha sett Yrrol (igen) ikväll så har jag förstått det - ja, mina funderingar alltså. Varför är det alltid så svårt att kommunicera med människor? Vi har idag fler medel att kommunicera på än någonsin förut. Vi har MSN, SMS, mobil, chatt, blogg och allt annat - men ändå i våran strävan efter att vara så nåbara som möjligt så känns det som att vi glömt bort det mest väsentliga. Att vår kontakt med andra människor är gjord för att bygga broar, inte för att spränga hus - bildligt talat. Vi vill så gärna bli nådda, gärna hela tiden, men att nå tillbaka? Att själv dela med sig och tillsammans bygga - inte gärna, va?
Jag har också tänkt på livet och hur vi egentligen slösar med livet som om det vore det mest naturliga att göra. Och med slösa menar jag inte att man inte lever som man själv vill, utan att man inte lever tillräckligt. Vår tid här är alldeles för dyrbar och för kort för att vi ska nöja oss med lite smulor, när vi vet att hela tårtan egentligen var vår. Att ta onödiga risker är väl ett uppenbart fel, men att inte ta risker alls och att inte se chanser och möjligheter är faktiskt att slösa med livet.
Hur människor begränsar sig på grund av en irrationell rädsla över döden, som vi ändå borde ha insett kan infinna sig när som helst, är för mig ett mysterium. Hur svårt ska det vara att säga tack till andra människor - innan det är för sent? Hur svårt ska det vara att ta tag i en människa och säga att hon eller han både duger och är älskad för den de är?
Varför kväver vår rädsla för döden den passion och den glöd vi egentligen alltid borde ha och känna inför livet?
Jag undrar vad det är jag har gått och klurat på i några dagar nu. Det är så många tankar som flurar runt i huvudet på mig så jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen.
Människor jag möter, nyheter jag läser, tankar som väckts av en eller annan anledning. Det är jävligt spännande att leva faktiskt.
Efter att ha sett Yrrol (igen) ikväll så har jag förstått det - ja, mina funderingar alltså. Varför är det alltid så svårt att kommunicera med människor? Vi har idag fler medel att kommunicera på än någonsin förut. Vi har MSN, SMS, mobil, chatt, blogg och allt annat - men ändå i våran strävan efter att vara så nåbara som möjligt så känns det som att vi glömt bort det mest väsentliga. Att vår kontakt med andra människor är gjord för att bygga broar, inte för att spränga hus - bildligt talat. Vi vill så gärna bli nådda, gärna hela tiden, men att nå tillbaka? Att själv dela med sig och tillsammans bygga - inte gärna, va?
Jag har också tänkt på livet och hur vi egentligen slösar med livet som om det vore det mest naturliga att göra. Och med slösa menar jag inte att man inte lever som man själv vill, utan att man inte lever tillräckligt. Vår tid här är alldeles för dyrbar och för kort för att vi ska nöja oss med lite smulor, när vi vet att hela tårtan egentligen var vår. Att ta onödiga risker är väl ett uppenbart fel, men att inte ta risker alls och att inte se chanser och möjligheter är faktiskt att slösa med livet.
Hur människor begränsar sig på grund av en irrationell rädsla över döden, som vi ändå borde ha insett kan infinna sig när som helst, är för mig ett mysterium. Hur svårt ska det vara att säga tack till andra människor - innan det är för sent? Hur svårt ska det vara att ta tag i en människa och säga att hon eller han både duger och är älskad för den de är?
Varför kväver vår rädsla för döden den passion och den glöd vi egentligen alltid borde ha och känna inför livet?
fredag 11 september 2009
The Girls Don't Say No (Östersund)
Hemma från en 10-dagar lång roadtrip i södra Sverige. Lagom att komma tillbaka till sin första och sista arbetsdag den här veckan.. De stackarna på jobbet måste ju tro att jag lider av världens sämsta arbetsmoral, men så går det när man redan har bokat resor och folk ringer för sent.
Halvtrist och skönt att komma hem. Det ser för jävligt ut hemma igen och vårt problem med kompostflugor som jag har pushat att vi ska försöka driva ut med hygien och disk har hittat ny fart och livslust.. Utrunnen gammal mjölk i hallen från en soppåse jag trodde var uttagen, ett glas rödvin översvärmad med flugor, ugnsformar med drypande fett lite här och där i köket och mögligt bröd på köksbordet.. Jag menar, vaffan.
Bjursås, underbara Bjursås med allt vad det betyder för mig personligen var vår huvudbas i drygt en halv vecka. Vi röjde upp på tomten, vi tog det lugnt, låg på sofflocket, satt på bryggan och drack öl, badade och slogs med alla mygg. Det är fantastiskt vad en plats kan betyda mycket för en själv. Mamma frågade och visst var det väl lite så fast jag kanske inte kunde erkänna det ens för mig själv. Det var skumt att komma dit, det kändes som att något saknades. Samtidigt kändes det ändå bra, som att inget hade förändrats, som att man kunde känna, dofta och höra bokbläddrandet på framsidan, pillandet med verktyg på baksidan, ljudet av ett fnys till kvällens rapport och så mycket annat som jag förknippar med min älskade, saknade Farfar.
Vi kom hem igår kväll i alla fall, och innan jag kunde somna och koppla av tog det ett ganska bra tag. Hann säga hej på både Robin och Torbjörn som kom och hämtade sina prylar här.
Nu känns det segt att ta sig iväg till jobbet, men det kommer nog bli en fin dag att jobba och det går ju ändå ganska snabbt tills dess att klockan blivit 16:00. Längtar till ikväll och till imorrn!
Biggie!
Halvtrist och skönt att komma hem. Det ser för jävligt ut hemma igen och vårt problem med kompostflugor som jag har pushat att vi ska försöka driva ut med hygien och disk har hittat ny fart och livslust.. Utrunnen gammal mjölk i hallen från en soppåse jag trodde var uttagen, ett glas rödvin översvärmad med flugor, ugnsformar med drypande fett lite här och där i köket och mögligt bröd på köksbordet.. Jag menar, vaffan.
Bjursås, underbara Bjursås med allt vad det betyder för mig personligen var vår huvudbas i drygt en halv vecka. Vi röjde upp på tomten, vi tog det lugnt, låg på sofflocket, satt på bryggan och drack öl, badade och slogs med alla mygg. Det är fantastiskt vad en plats kan betyda mycket för en själv. Mamma frågade och visst var det väl lite så fast jag kanske inte kunde erkänna det ens för mig själv. Det var skumt att komma dit, det kändes som att något saknades. Samtidigt kändes det ändå bra, som att inget hade förändrats, som att man kunde känna, dofta och höra bokbläddrandet på framsidan, pillandet med verktyg på baksidan, ljudet av ett fnys till kvällens rapport och så mycket annat som jag förknippar med min älskade, saknade Farfar.
Vi kom hem igår kväll i alla fall, och innan jag kunde somna och koppla av tog det ett ganska bra tag. Hann säga hej på både Robin och Torbjörn som kom och hämtade sina prylar här.
Nu känns det segt att ta sig iväg till jobbet, men det kommer nog bli en fin dag att jobba och det går ju ändå ganska snabbt tills dess att klockan blivit 16:00. Längtar till ikväll och till imorrn!
Biggie!
söndag 23 augusti 2009
Stockholm Calling (Sweden)
Stockholm, Hufvudstaden med stort V. Jag har tillsammans med Jesper och Sara tagit mig en liten avstickare hit över helgen för att se årets mest efterlängtade konsert.
Vi åkte tidigt imorse och kom fram lagom till lite efter lunch då vi strosade runt på stan, käkade på det obligatoriska BK (även också för att Sara faktiskt inte käkat där tidigare) och åkte ut till Fridhemsplan för att checka in på vandrarhemmet efter tre.
Gratis internet och TV, 60:- för hotellfrukost, 50:- för lakan och handdukar och hotellsängar. Visst, ett fyrbäddsrum har gått på 1100:- för en natt inkl. allt, men det är ändå delat på tre! Okej priser för en bra vandrarhemsstandard. Note to self: uppdatera medlemsskapet i STF för att få tillgång till rabatterna hemma och utomlands!
Sen efter div. uppiffning och tillsnyggning så bar det av att käka för att sedermera ta tunnelbanan ut till stadion och se bandet. COLDPLAY! Bögstämplat enligt Facebook (tack för den, era nollor) men det är något som jag och de andra skiter i.
Låt mig bara summera kvällens konsert med ett ord: fulländad. Jag hörde t.o.m. killar bredvid mig säga att den här konserten var bättre än deras fullpoängare på Globen i höstas vilket gladde mig REJÄLT!
Sleten nu i och med dåliga skor men det råder vi bot på imorrn, även sleten då jag inte är hundraprocentigt frisk än. Det kommer! Jag knarkar C-vitamin, te, kanjang, alvedon och Kiwi!
VIVA LA VIDA, VIVA LA AMOR, VIVA COLDPLAY!
Peace worldwide and love everywhere!
Vi åkte tidigt imorse och kom fram lagom till lite efter lunch då vi strosade runt på stan, käkade på det obligatoriska BK (även också för att Sara faktiskt inte käkat där tidigare) och åkte ut till Fridhemsplan för att checka in på vandrarhemmet efter tre.
Gratis internet och TV, 60:- för hotellfrukost, 50:- för lakan och handdukar och hotellsängar. Visst, ett fyrbäddsrum har gått på 1100:- för en natt inkl. allt, men det är ändå delat på tre! Okej priser för en bra vandrarhemsstandard. Note to self: uppdatera medlemsskapet i STF för att få tillgång till rabatterna hemma och utomlands!
Sen efter div. uppiffning och tillsnyggning så bar det av att käka för att sedermera ta tunnelbanan ut till stadion och se bandet. COLDPLAY! Bögstämplat enligt Facebook (tack för den, era nollor) men det är något som jag och de andra skiter i.
Låt mig bara summera kvällens konsert med ett ord: fulländad. Jag hörde t.o.m. killar bredvid mig säga att den här konserten var bättre än deras fullpoängare på Globen i höstas vilket gladde mig REJÄLT!
Sleten nu i och med dåliga skor men det råder vi bot på imorrn, även sleten då jag inte är hundraprocentigt frisk än. Det kommer! Jag knarkar C-vitamin, te, kanjang, alvedon och Kiwi!
VIVA LA VIDA, VIVA LA AMOR, VIVA COLDPLAY!
Peace worldwide and love everywhere!
söndag 16 augusti 2009
torsdag 13 augusti 2009
Festivalblogg
GAH! Den har festivalen alltsa! Helt flippat! Budapest ar naturligtvis jattevackert ocksa, vi tog en dag dar inne i tisdags och tog vandrade runt. At ungerskt pa ett stalle som hette Fatal - och det var FATALT stora portioner.. Jag fick en gjutjarnsgryta med bongulasch och en halv gris... Viktor fick svinmycket mat han ocksa - en helt stekpanna!
Massa manniskor (framst fransman och hollandare), massa dricka (Palenka - ihemskt brannvin), massa cigaretter (folk roker som skorstenar OVERALLT), massa mat (allt fran indiskt till mexicanskt, ungerskt till afromat) massa musik och fantastik stamning!
Underbart!
Nog for att jag kanske inte riktigt ar en festivalmanniska i ordets ratta bemarkelse, men det ar fett att ha varit med om nagon gang!
Igar sag vi:
Calexico, inhemska band, Backyard Babies, SKA-P och mangder med annat! Helt galet!
Hoppas livet ar bra dar hemma, 20 minuter gar fort nar det ar gratis!
Loadsa lovin!
Massa manniskor (framst fransman och hollandare), massa dricka (Palenka - ihemskt brannvin), massa cigaretter (folk roker som skorstenar OVERALLT), massa mat (allt fran indiskt till mexicanskt, ungerskt till afromat) massa musik och fantastik stamning!
Underbart!
Nog for att jag kanske inte riktigt ar en festivalmanniska i ordets ratta bemarkelse, men det ar fett att ha varit med om nagon gang!
Igar sag vi:
Calexico, inhemska band, Backyard Babies, SKA-P och mangder med annat! Helt galet!
Hoppas livet ar bra dar hemma, 20 minuter gar fort nar det ar gratis!
Loadsa lovin!
tisdag 14 juli 2009
Reflections (Sweden)
Jag läste för ett tag sen om ett framsteg som så många kapitalister så länge drömt om, så länge kämpat för och njutit av tanken att kanske någon gång få se bli verklighet. Verklighet har det blivit då kapitalismen äntligen segrat över vårat svenska utbildningssystem, fantastiskt va! Det är ju fantastiskt att pengar äntligen ska få styr hur folk utbildar sig och framför allt när folk utbildar sig.
En ung entreprenör och blivande monsterkapitalist har så äntligen vunnit med triumf över utbildningssystemet. Han har lyckats få dispens från skolan för att - hör och häpna - ta hand om sitt eget företag. Det rör sig om flera dagar på både höst och vår. Detta medan kompisarna gapande sitter kvar i skolbänken och förundras över den särbehandling den här killen får.
Då undrar jag - hade jag börjat med day-trading-aktiehandel i samma ålder - hade jag fått 2, 3, 4 eller kanske fem-sex VECKOR ledigt extra per år? Wouldn't think so..
Tydligen så smäller ultrakapitalism högre än utbildningsvärde, kamratskap och en bra grund att stå på. Tragiskt tycker jag att man ska behöva tuta i en 15-åring att pengar styr världen och inte medmänsklighet, intelligens och kärlek.
Eller jag kanske bara är bitter för att jag inte startade firman själv, först?`
En ung entreprenör och blivande monsterkapitalist har så äntligen vunnit med triumf över utbildningssystemet. Han har lyckats få dispens från skolan för att - hör och häpna - ta hand om sitt eget företag. Det rör sig om flera dagar på både höst och vår. Detta medan kompisarna gapande sitter kvar i skolbänken och förundras över den särbehandling den här killen får.
Då undrar jag - hade jag börjat med day-trading-aktiehandel i samma ålder - hade jag fått 2, 3, 4 eller kanske fem-sex VECKOR ledigt extra per år? Wouldn't think so..
Tydligen så smäller ultrakapitalism högre än utbildningsvärde, kamratskap och en bra grund att stå på. Tragiskt tycker jag att man ska behöva tuta i en 15-åring att pengar styr världen och inte medmänsklighet, intelligens och kärlek.
Eller jag kanske bara är bitter för att jag inte startade firman själv, först?`
onsdag 1 juli 2009
The Hilltops (Sweden)
Uttrycket "I got the world in my hands" har för mig länge varit ett ganska tvetydigt och svårt begrepp att verkligen tolka.
Helt plötsligt har jag kommit på det - jag har knäckt det. Det handlar inte om pengar och det handlar inte heller om att någon äger så mycket så att man kan kalla det för att han har hela världen i sin ägo.
Det handlar helt enkelt om att se världen som en rad med möjligheter att upptäckas. Det handlar om att hela världen ligger öppen för en, bara man vill, kan och framför allt vågar. Jag pratade idag med en tjej på jobbet och hon proklamerade länge och väl hur hon redan sen fem års ålder efter att ha sett ett program på TV drömt om att bli inredare och inredningsarkitekt. När hon nu fått papper och ett erbjudande om en skola i Italien - med just den exakta linjen - så tvekade hon. Hon var beredd att avsäga sig hela sin dröm för att bara låta den bero. Varför, undrade dumdristigt jag?
Har du drömt om något så länge så är det ju inte direkt så att du inte någonsin tänkt att du kanske ska vilja förverkliga den eller hur? När det dessutom rör sig om ett sådant erbjudande som likt en skänk från ovan bara dimper ner i handen på en. TA DEN FÖR I HELVETE!
"Pengar... Tid... Rädslor... Ensamhet... Språk..." Bah! GO FOR IT! Har man en älskande, eller ja det kanske inte ens behöver vara det, förstående moder eller fader eller och - då löser sig pengar på något sätt eller annat. Vänner skaffar man där, språket lär man sig efter en 24 timmars brainwash varje dag och tid - det har man all i världen, bara man tar sig den. Rädslorna då? Självklart är det jobbigt med ett uppbrott - men uppbrott är en del av livet och de kommer förr eller senare att ske, vare sig man vill eller inte.
Så mitt argument lyder helt enkelt - gör det och gör det nu.
Fred på jorden och kärlek överallt
Helt plötsligt har jag kommit på det - jag har knäckt det. Det handlar inte om pengar och det handlar inte heller om att någon äger så mycket så att man kan kalla det för att han har hela världen i sin ägo.
Det handlar helt enkelt om att se världen som en rad med möjligheter att upptäckas. Det handlar om att hela världen ligger öppen för en, bara man vill, kan och framför allt vågar. Jag pratade idag med en tjej på jobbet och hon proklamerade länge och väl hur hon redan sen fem års ålder efter att ha sett ett program på TV drömt om att bli inredare och inredningsarkitekt. När hon nu fått papper och ett erbjudande om en skola i Italien - med just den exakta linjen - så tvekade hon. Hon var beredd att avsäga sig hela sin dröm för att bara låta den bero. Varför, undrade dumdristigt jag?
Har du drömt om något så länge så är det ju inte direkt så att du inte någonsin tänkt att du kanske ska vilja förverkliga den eller hur? När det dessutom rör sig om ett sådant erbjudande som likt en skänk från ovan bara dimper ner i handen på en. TA DEN FÖR I HELVETE!
"Pengar... Tid... Rädslor... Ensamhet... Språk..." Bah! GO FOR IT! Har man en älskande, eller ja det kanske inte ens behöver vara det, förstående moder eller fader eller och - då löser sig pengar på något sätt eller annat. Vänner skaffar man där, språket lär man sig efter en 24 timmars brainwash varje dag och tid - det har man all i världen, bara man tar sig den. Rädslorna då? Självklart är det jobbigt med ett uppbrott - men uppbrott är en del av livet och de kommer förr eller senare att ske, vare sig man vill eller inte.
Så mitt argument lyder helt enkelt - gör det och gör det nu.
Fred på jorden och kärlek överallt
måndag 29 juni 2009
Summertime (Sweden)
Jag kände mig idag som ett missfoster när jag gick genom stan. Jag var utstirrad, betraktad och följd i vartenda steg. Folk rynkade på näsan, några vände bort blicken och jag kände att jag verkligen inte tillhörde några av de sociala normer som samhället ställt upp.
Varför?
Fredrik Lindström. Fredrik jävla Lindström - in a good way!
Karln är genialisk, rolig, pedagogisk och verkar vara lättillgänglig. Hans sommarprogram i P1 som jag nyligen tankat hem som podcast var så roligt att jag vid flera tillfällen var tvungen att vrålgarva rätt ut.
Inte undra på att folk stirrade på busstorget eller på Domus eller på gågatan eller vid Eightball (där jag faktiskt var tvungen att ta tag i en stolpe för att hålla i mig för att inte trilla omkull i en blöt pöl av flabb).
Jag bröt många sociala normer - och det bjuder jag på Östersund. Jag är killen som skrattar - live with it!
Fred på jorden and love everywhere!
Varför?
Fredrik Lindström. Fredrik jävla Lindström - in a good way!
Karln är genialisk, rolig, pedagogisk och verkar vara lättillgänglig. Hans sommarprogram i P1 som jag nyligen tankat hem som podcast var så roligt att jag vid flera tillfällen var tvungen att vrålgarva rätt ut.
Inte undra på att folk stirrade på busstorget eller på Domus eller på gågatan eller vid Eightball (där jag faktiskt var tvungen att ta tag i en stolpe för att hålla i mig för att inte trilla omkull i en blöt pöl av flabb).
Jag bröt många sociala normer - och det bjuder jag på Östersund. Jag är killen som skrattar - live with it!
Fred på jorden and love everywhere!
lördag 27 juni 2009
lördag 30 maj 2009
Atmosphere (Sweden)
Just breathe in, just feel the air filling your lungs. Just feel the ambience with it. Doesn't it truly fill your chest as well?
These last few days has been amazing really. You can really tell all the exams are coming up - not just because of all the hats running around town screaming "Where's your hat at?!" but because it's summertime and the buzz is really about.
I'm happy as well, I got many friends graduating and after three years of intensive studies you're allowed to get freakazoid during a week - it's nothing strange really. Just enter flip-mode and go!
Even though I sometimes both think and say "oh I wish I was THE ONE graduating" I'm just really truly happy that it isn't me! I'm happy to have moved on to become an adult, more or less responsible (I leave that one to your judgement) and self-going.
Budapest, Berlin and Canada - here I come!
Loads of love everywhere and peace worldwide!
These last few days has been amazing really. You can really tell all the exams are coming up - not just because of all the hats running around town screaming "Where's your hat at?!" but because it's summertime and the buzz is really about.
I'm happy as well, I got many friends graduating and after three years of intensive studies you're allowed to get freakazoid during a week - it's nothing strange really. Just enter flip-mode and go!
Even though I sometimes both think and say "oh I wish I was THE ONE graduating" I'm just really truly happy that it isn't me! I'm happy to have moved on to become an adult, more or less responsible (I leave that one to your judgement) and self-going.
Budapest, Berlin and Canada - here I come!
Loads of love everywhere and peace worldwide!
onsdag 27 maj 2009
Disco to Disko
Jag är less - jag vill döda min dator.
Fo' real.
Isn't it annoying that when you actually REALLY want to save something - the stupid thing just dies on you?
And isn't it even more annoying that it happens twice, no thrice, in a row?
Go computers - not.
Fo' real.
Isn't it annoying that when you actually REALLY want to save something - the stupid thing just dies on you?
And isn't it even more annoying that it happens twice, no thrice, in a row?
Go computers - not.
fredag 22 maj 2009
Prom Night (Östersund)
First blog since London, finally!
Feels quite good and weird to be home - but everything's alright!
Just wrote a quickie to say - PLEASE PLACE YOUR VOTES FOR MY FRIEND OVER AT:
http://www.swoty.se/rosta.php?id=79
He'd be an awesome model - and you know it!
Feels quite good and weird to be home - but everything's alright!
Just wrote a quickie to say - PLEASE PLACE YOUR VOTES FOR MY FRIEND OVER AT:
http://www.swoty.se/rosta.php?id=79
He'd be an awesome model - and you know it!
tisdag 28 april 2009
Dirty Drums (London)
With only a couple of days left in London, with emphasis on couple since there's actually only two - things are starting to fall in to place sort of.
I'm leaving this adventure for a new one at home - I'm leaving my friends here for now to go see all my friends at home! Everything just seems so close to reality - this is going to happen!
I went out for dinner with Kristine yesterday and had both a lovely meal and a lovely time. As I rode the bus home this little gem popped up on my iPod - a song that I had momentarily forgotten all about!
Breathe in all that luscious love - because this has got to be one of the greatest lovesongs ever.
Peace worldwide and LOVE everywhere!
I'm leaving this adventure for a new one at home - I'm leaving my friends here for now to go see all my friends at home! Everything just seems so close to reality - this is going to happen!
I went out for dinner with Kristine yesterday and had both a lovely meal and a lovely time. As I rode the bus home this little gem popped up on my iPod - a song that I had momentarily forgotten all about!
Breathe in all that luscious love - because this has got to be one of the greatest lovesongs ever.
Peace worldwide and LOVE everywhere!
söndag 26 april 2009
We Are Alive (London)
The Sky Was Pink (London)
Oh yes it was. Friday had a beautiful sunset and was a beautiful day in a springy London and I decided to take a stroll throughout neighbourhoods I'd never visited before.
I started off by finally getting my ass in to the Borough market, not a day too soon to be honest! Now I'm in love! What a place..! Food from all over the world, booths with fruits, truffles, farmers produce, meat, fish, wine, oil, tea - everything really! Cheese from Spain to sausages from Poland and everything in between!
I ended up having my little lunch-break there, a fine sirloin-steak and pepper sandwich. Drenched in homemade peppersauce and horseradish-sauce. It was soooo good!
After I'd sampled many a produce over at the market, needless to say, I was quite stuffed so instead of taking the tube I decided to walk all the way over to Waterloo to check out Southbank, where I haven't before either! Sofia was extatic over a bookmarket under Waterloo-bridge, so I thought I might as well check it out. I got to say, for a booklover - that was one wicked market. 4-5 tables PACKED with books of all sorts. I tried to find some philosophy but after I thouroughly searched two tables, my head was spinnig of authors, titles and genres so I just couldn't take it any more!
Walked past all the performers in the street. Living statues, bands, men-with-no-heads and stuff alike. I decided to sit down on one of the benches to sample what I had bought for my little picknick in the park where I was heading. Listened to a post-rock band which were reaaally good!
Because it was really hot outside I decided to stop by a Tescos just to get me an icecream and some more water. And here comes my point in all of this.
As I headed over to the park, eating my icecream, listening to my music, looking up to the sun - constantly smiling because that was for me sheer happiness - I exchanged looks with another man walking by me. He was looking straight at me and I could SENSE him! It was the WEIRDEST thing! I beemed, he smiled and we both knew! It only takes so little to make one happy! We were sharing thougts at that very moment! We both KNEW and we both FELT - I swear he felt that sense of co-existence of just a brief second.
I felt humbled afterwards, I felt at peace and I felt excited at the same time - someone besides me knew!
Peace worldwide and love everywhere!
I started off by finally getting my ass in to the Borough market, not a day too soon to be honest! Now I'm in love! What a place..! Food from all over the world, booths with fruits, truffles, farmers produce, meat, fish, wine, oil, tea - everything really! Cheese from Spain to sausages from Poland and everything in between!
I ended up having my little lunch-break there, a fine sirloin-steak and pepper sandwich. Drenched in homemade peppersauce and horseradish-sauce. It was soooo good!
After I'd sampled many a produce over at the market, needless to say, I was quite stuffed so instead of taking the tube I decided to walk all the way over to Waterloo to check out Southbank, where I haven't before either! Sofia was extatic over a bookmarket under Waterloo-bridge, so I thought I might as well check it out. I got to say, for a booklover - that was one wicked market. 4-5 tables PACKED with books of all sorts. I tried to find some philosophy but after I thouroughly searched two tables, my head was spinnig of authors, titles and genres so I just couldn't take it any more!
Walked past all the performers in the street. Living statues, bands, men-with-no-heads and stuff alike. I decided to sit down on one of the benches to sample what I had bought for my little picknick in the park where I was heading. Listened to a post-rock band which were reaaally good!
Because it was really hot outside I decided to stop by a Tescos just to get me an icecream and some more water. And here comes my point in all of this.
As I headed over to the park, eating my icecream, listening to my music, looking up to the sun - constantly smiling because that was for me sheer happiness - I exchanged looks with another man walking by me. He was looking straight at me and I could SENSE him! It was the WEIRDEST thing! I beemed, he smiled and we both knew! It only takes so little to make one happy! We were sharing thougts at that very moment! We both KNEW and we both FELT - I swear he felt that sense of co-existence of just a brief second.
I felt humbled afterwards, I felt at peace and I felt excited at the same time - someone besides me knew!
Peace worldwide and love everywhere!
What Used To Be (London)
By the way..
Instead of paying the amounts I thought I was due on my tax - I get money back!
No more anxiety over that, perfect!
Peace worldwide and love everywhere!
Instead of paying the amounts I thought I was due on my tax - I get money back!
No more anxiety over that, perfect!
Peace worldwide and love everywhere!
torsdag 23 april 2009
Renaissance Darkness (London)
@Mom: Carl Cox is probably the best techno-DJ out there - he's probably also one of the best DJs in the world!
Anyways, just started packing my bag for my homecoming. And it looks like it's all going to fit! Happy happy me! I don't want to risk paying more than I'm supposed to as I already sent Mom home with around 17 kg! Craziness!
Stuff just multiply!
A couple of dozen CDs, some DVDs, a new mattress, a new wardrobe, booze - yup it all fits!
By the way;
has GOT to be the mix-cd of the year! ALL BOW DOWN TO ZAB THE MASTER!
Peace worldwide and love everywhere!
Anyways, just started packing my bag for my homecoming. And it looks like it's all going to fit! Happy happy me! I don't want to risk paying more than I'm supposed to as I already sent Mom home with around 17 kg! Craziness!
Stuff just multiply!
A couple of dozen CDs, some DVDs, a new mattress, a new wardrobe, booze - yup it all fits!
By the way;
has GOT to be the mix-cd of the year! ALL BOW DOWN TO ZAB THE MASTER!
Peace worldwide and love everywhere!
With Love (London)
DAMNIT!
I just realized that I missed Carl Cox - AGAIN! Twice during three-four months! I SUCK!
Oh why Carl? Why must you do this me?
Do you have to look so happy? Cause I'm not! Booohoo...
Peace worldwide and love everywhere
I just realized that I missed Carl Cox - AGAIN! Twice during three-four months! I SUCK!
Oh why Carl? Why must you do this me?
Do you have to look so happy? Cause I'm not! Booohoo...
Peace worldwide and love everywhere
Machinery (London)
It's kind of bizarre, here I go, leaving again!?
Gah! This time has gone by so quickly it makes me wonder - how will a year feel like when I'm turning 40 in only 19 years? It's gonna go by wickedly quick don't you guess?
Anyways, not that I'm worrying about turning 40 or 30 or 50 even - I live as long as I live and I'm happy with all I've accomplished so far and yet I have so much time left!
What it all comes down to though, I guess, is I love going but I hate goodbyes - I have to leave but I can't stand leaving!
Peace worldwide and love everywhere!
Gah! This time has gone by so quickly it makes me wonder - how will a year feel like when I'm turning 40 in only 19 years? It's gonna go by wickedly quick don't you guess?
Anyways, not that I'm worrying about turning 40 or 30 or 50 even - I live as long as I live and I'm happy with all I've accomplished so far and yet I have so much time left!
What it all comes down to though, I guess, is I love going but I hate goodbyes - I have to leave but I can't stand leaving!
Peace worldwide and love everywhere!
söndag 19 april 2009
Loud and Clear (London)
Wuzzah!
After special requests, it's all in English. It's more brainwashing for me and better training for you guys!
Long time no see at the blog-front really. It's been a busy time and it continues down the same path really. The week before this one, my mom was here for almost an entire week and we practically did everything London has to offer (oh, well not really, but almost). We went to a cabaret (La Clique - massive), a musical (Billy Elliot - breathtakingly beautiful), Jazz-club (Octave - wonderful music and food), Cinema (Monsters vs. Aliens - crazy) and ate at so many different places I can't even remember them all! I have a passion for food - and trust you me I share it with my mother!
After an intensive week of sightseeing followed some days of more touristy stuff and shopping with Anna as she was visiting Tuesday-Friday. A lot of partying going on as well because this seems to be leaving-time for quite a few people! It's a crazy time to be living in London and a good time to be living in London!
12 days left though which, as always feels both good and bad. I'm sad to be leaving all my friends in London but happy as a hippo to go back and see all my friends in Sweden!
Bah. Anyways. Gotta go!
Worldwide peace and love everywhere!
After special requests, it's all in English. It's more brainwashing for me and better training for you guys!
Long time no see at the blog-front really. It's been a busy time and it continues down the same path really. The week before this one, my mom was here for almost an entire week and we practically did everything London has to offer (oh, well not really, but almost). We went to a cabaret (La Clique - massive), a musical (Billy Elliot - breathtakingly beautiful), Jazz-club (Octave - wonderful music and food), Cinema (Monsters vs. Aliens - crazy) and ate at so many different places I can't even remember them all! I have a passion for food - and trust you me I share it with my mother!
After an intensive week of sightseeing followed some days of more touristy stuff and shopping with Anna as she was visiting Tuesday-Friday. A lot of partying going on as well because this seems to be leaving-time for quite a few people! It's a crazy time to be living in London and a good time to be living in London!
12 days left though which, as always feels both good and bad. I'm sad to be leaving all my friends in London but happy as a hippo to go back and see all my friends in Sweden!
Bah. Anyways. Gotta go!
Worldwide peace and love everywhere!
tisdag 7 april 2009
Regulate (London)
Ville bara bjuda på lite old-school denna afton.
Jag njuter av livet.
Fred på jorden och kärlek överallt!
måndag 6 april 2009
Bouncing (London)
Idag har jag tagit mig i kragen och gjort det jag tänkt att jag skulle göra så länge.
Jag har skänkt ca. 10% av alla mina finansiella tillgångar till olika föreningar. Till Amnesty, Röda Korset, ECPAT, Läkare Utan Gränser och Cancerfonden. Alla som har rört och berört mig har fått en gåva. 10% utspritt på dessa fem! Tack för att ni gör det arbete ni gör, ni är ovärderliga.
Vad har du gjort idag?
Fred på jorden och kärlek överallt!
Jag har skänkt ca. 10% av alla mina finansiella tillgångar till olika föreningar. Till Amnesty, Röda Korset, ECPAT, Läkare Utan Gränser och Cancerfonden. Alla som har rört och berört mig har fått en gåva. 10% utspritt på dessa fem! Tack för att ni gör det arbete ni gör, ni är ovärderliga.
Vad har du gjort idag?
Fred på jorden och kärlek överallt!
Forever (London)
Shoppingrunda med migrän och sur tjej - kul?
Ekvationen kan verka ohållbar, men det blev en del grejer köpt ändå. Stackars mamma som kommer att få släpa hem så mycket! Jag räknar ändå med övervikt i mitt eget bagage, men det känns taskigt att pracka på någon annan övervikt likaså!
Summa summarum blev det idag köpt:
1 DVD (This Is England)
7 Skivor (Renaissance: James Zabiela, Trentemöller, Squarepusher, Röyksopp, Shpongle, Laurent Garnier och Boards of Canada)
2 T-shirtar (Lila med knäppning i halsen och turkos)
1 Bälte (Helgult)
1 Skjorta (Röd/Svartrutig)
Hann INTE köpa jackan jag blev grymt sugen på - affären hann stänga innan jag hann dit - skick och fason va! Då får jag ta det som ett tecken, sova på saken och känna efter imorrn, känns det bra då - ja då är den min! Det är faktiskt ganska roligt att spendera pengar när allt kommer till kritan.. Och ska jag vara ärlig lägger jag mest pengar på mat och inte så mycket på mig själv.
Nu ska vi dock leva asketiskt tills mamma kommer - vilket kan låta som ett hårt löfte, men det är till på Onsdag så det är bara några dagar.
Jacka eller inte jacka? Det är drömmarnas tur att bestämma. Hoppas bara inte motorsågskvinnan från förra natten kommer tillbaka och jagar mig igen...
Fred på jorden och kärlek överallt!
Ekvationen kan verka ohållbar, men det blev en del grejer köpt ändå. Stackars mamma som kommer att få släpa hem så mycket! Jag räknar ändå med övervikt i mitt eget bagage, men det känns taskigt att pracka på någon annan övervikt likaså!
Summa summarum blev det idag köpt:
1 DVD (This Is England)
7 Skivor (Renaissance: James Zabiela, Trentemöller, Squarepusher, Röyksopp, Shpongle, Laurent Garnier och Boards of Canada)
2 T-shirtar (Lila med knäppning i halsen och turkos)
1 Bälte (Helgult)
1 Skjorta (Röd/Svartrutig)
Hann INTE köpa jackan jag blev grymt sugen på - affären hann stänga innan jag hann dit - skick och fason va! Då får jag ta det som ett tecken, sova på saken och känna efter imorrn, känns det bra då - ja då är den min! Det är faktiskt ganska roligt att spendera pengar när allt kommer till kritan.. Och ska jag vara ärlig lägger jag mest pengar på mat och inte så mycket på mig själv.
Nu ska vi dock leva asketiskt tills mamma kommer - vilket kan låta som ett hårt löfte, men det är till på Onsdag så det är bara några dagar.
Jacka eller inte jacka? Det är drömmarnas tur att bestämma. Hoppas bara inte motorsågskvinnan från förra natten kommer tillbaka och jagar mig igen...
Fred på jorden och kärlek överallt!
söndag 5 april 2009
In My Room (London)
För ett tag sen snappade jag på tunnelbanan upp en tidning, eller en extrabilaga kan man säga, med titeln "1000 Songs Everyone Must Hear". Så gissa vad mitt projekt nu är...?
Enda sen jag blev inbjuden till Spotify känns det mycket lättare helt plötsligt, det blev så extremt segt att Youtube:a upp alla låtar man ville höra - det var helt enkelt inte värt all mödan. Allt finns inte på Spotify, så lite måste man Youtube:a (vilka fantastiska verb vi använder i Svenskan helt plötsligt). Många av låtarna har man redan hört - Beatles - Yesterday t.ex., vilket är en underbar låt - men då spanar jag hellre in de 900 andra jag inte har hört!
Jag har för övrigt haft en underbar dag i vårsolen. För nu är det ÄNTLIGEN vår i London. Jag har legat i linne i Holland Park i solskenet, på min tröja, och ätit vindruvor, chips och nötter och druckit juice och njutit. Snacka om att smälta ett vinterhjärta! Jag har även blivit bjuden på bal - mycket angenämt! Så tack för det Schteina. Det är tråkigt att du inte får gå med Gurra - men jag ska inte klaga för jag hade det sjuuuukt kul sist - så TACK, TACK, TACK!
Fred på jorden och kärlek överallt!
Enda sen jag blev inbjuden till Spotify känns det mycket lättare helt plötsligt, det blev så extremt segt att Youtube:a upp alla låtar man ville höra - det var helt enkelt inte värt all mödan. Allt finns inte på Spotify, så lite måste man Youtube:a (vilka fantastiska verb vi använder i Svenskan helt plötsligt). Många av låtarna har man redan hört - Beatles - Yesterday t.ex., vilket är en underbar låt - men då spanar jag hellre in de 900 andra jag inte har hört!
Jag har för övrigt haft en underbar dag i vårsolen. För nu är det ÄNTLIGEN vår i London. Jag har legat i linne i Holland Park i solskenet, på min tröja, och ätit vindruvor, chips och nötter och druckit juice och njutit. Snacka om att smälta ett vinterhjärta! Jag har även blivit bjuden på bal - mycket angenämt! Så tack för det Schteina. Det är tråkigt att du inte får gå med Gurra - men jag ska inte klaga för jag hade det sjuuuukt kul sist - så TACK, TACK, TACK!
Fred på jorden och kärlek överallt!
fredag 3 april 2009
Terra (London)
Ett klipp som också gjorde min dag! Underbart roligt - hahaha!
Fred på jorden och kärlek överallt!
Four Seasons (London)
Den här artikeln/rubriken/brödtexten gjorde för övrigt min dag!
VILKEN STJÄRNA SÖKER JOBB SÅDÄR?! HAHAHAHAHA! Utmärkt för dig som vill ta anställning hos Gammel-Smurfen kanske - men allvarligt? Folk har i alla fall humor!
Fred på jorden och kärlek överallt!
Chill (London)
Jag känner mig fet, ful och otillräcklig.
Bräcklig.
Ett ord som slungas i helt fel riktning,
krossar det uns av det Jag jag har kvar.
En törn i den sida av mig som vacklar.
Den sida som ingen,
ingen,
ingen nånsin får se.
Min svaghet är min svaghet,
och styrkorna är få.
Jag känner mig fet, ful och otillräcklig.
Enbart - bräcklig.
Fredrik Scheike (09/04/03)
Hej världen, god morgon livet och välkommen dagen som grytt sen länge.
Jag känner mig konstig när jag lyssnar på allt som händer utanför mitt fönster, när världen i sin egen takt lunkar vidare och jag sitter i mitt självförvållade fängelse. Det är bara att vrida på nyckeln och öppna, men här sitter jag ändå. Oförmögen att ta mig i kragen och göra alla de saker som egentligen borde göras.
Livet tuggar på, människor föds och dör, man blir äldre - aldrig yngre och alla har sin egen takt på sitt eget liv. Är det inte konstigt att trots att vi alla dansar efter samma pipa så har vi olika rytmkänsla i blodet? Livets melodi är inte monoton men väldigt polyfonisk och uppfattas olika av alla oss som lyssnar, det är både skrämmande och ofattbart, stort och märkligt.
Konstigt hur tankarna vandrar.
Det är i alla fall snart slut på London och jag har bokat biljett hem! Spännande, spännande, spännande! Snart slutar ett äventyr och ett helt annat börjar! Jobb, lägenhet och allt annat måste styras upp - och studier för sjutton! Måste kolla med CSN hur det funkar med studiebidrag och sånt... Mycket att tänka på!
Fred på jorden och kärlek överallt!
Bräcklig.
Ett ord som slungas i helt fel riktning,
krossar det uns av det Jag jag har kvar.
En törn i den sida av mig som vacklar.
Den sida som ingen,
ingen,
ingen nånsin får se.
Min svaghet är min svaghet,
och styrkorna är få.
Jag känner mig fet, ful och otillräcklig.
Enbart - bräcklig.
Fredrik Scheike (09/04/03)
Hej världen, god morgon livet och välkommen dagen som grytt sen länge.
Jag känner mig konstig när jag lyssnar på allt som händer utanför mitt fönster, när världen i sin egen takt lunkar vidare och jag sitter i mitt självförvållade fängelse. Det är bara att vrida på nyckeln och öppna, men här sitter jag ändå. Oförmögen att ta mig i kragen och göra alla de saker som egentligen borde göras.
Livet tuggar på, människor föds och dör, man blir äldre - aldrig yngre och alla har sin egen takt på sitt eget liv. Är det inte konstigt att trots att vi alla dansar efter samma pipa så har vi olika rytmkänsla i blodet? Livets melodi är inte monoton men väldigt polyfonisk och uppfattas olika av alla oss som lyssnar, det är både skrämmande och ofattbart, stort och märkligt.
Konstigt hur tankarna vandrar.
Det är i alla fall snart slut på London och jag har bokat biljett hem! Spännande, spännande, spännande! Snart slutar ett äventyr och ett helt annat börjar! Jobb, lägenhet och allt annat måste styras upp - och studier för sjutton! Måste kolla med CSN hur det funkar med studiebidrag och sånt... Mycket att tänka på!
Fred på jorden och kärlek överallt!
onsdag 1 april 2009
Clockwise (London)
Dagens, nej nej nej, veckans, nej nej nej, månadens, nej nej nej, ÅRETS kraftansträngning har jag precis stått för.
Gah! Jag har sällan känt mig så duktig och äcklad på samma gång, det var något av det vidrigaste jag gjort men jag är glad att det är över och att det blev så bra som det blev! Vad är det då jag har gjort?
Jag har rensat avloppet i handfatet... Det har inte blivit gjort på jag vet inte hur många år.. Vad fanns där? Nej det tänker jag inte ens bry mig om att äckla er med - men i ett hushåll på mellan 6-8 personer, där folk rakar sig, kammar sig, röker och gör andra saker i ett handfat kan ni i alla fall, kanske, föreställa er en BRÅKDEL av vad det är jag har gått igenom! Nu väntar dusch, snickers och en god middag - för det förtjänar jag efter att ha stått och äcklats med det där i drygt 1,5h....
Fred på jorden och kärlek överallt!
Gah! Jag har sällan känt mig så duktig och äcklad på samma gång, det var något av det vidrigaste jag gjort men jag är glad att det är över och att det blev så bra som det blev! Vad är det då jag har gjort?
Jag har rensat avloppet i handfatet... Det har inte blivit gjort på jag vet inte hur många år.. Vad fanns där? Nej det tänker jag inte ens bry mig om att äckla er med - men i ett hushåll på mellan 6-8 personer, där folk rakar sig, kammar sig, röker och gör andra saker i ett handfat kan ni i alla fall, kanske, föreställa er en BRÅKDEL av vad det är jag har gått igenom! Nu väntar dusch, snickers och en god middag - för det förtjänar jag efter att ha stått och äcklats med det där i drygt 1,5h....
Fred på jorden och kärlek överallt!
lördag 28 mars 2009
Blingeling (London)
HAHA!
Ja, efter att ryssarna blev förbannade över "Tingeling" på melodifestivalen så kan dom väl inte säga så mycket om den här remixen? HELA (nästan) hiphop-Sverige får sig en känga!
Krumbukto - yao!
Fred på jorden och kärlek överallt!
tisdag 24 mars 2009
Into My House (London)
Tulpaner blommar för fullt i Amsterdam, snödroppar i Uppsala och oidentifierbara men väldigt vackra blommor blommar här. Det är milt väder och vissa dagar kan man nästan hela dagen gå i t-shirt. Det är verkligen som att vi är på väg mot våren - precis den årstid jag ville uppleva här!
Eller var det? För det hela börjar likna ett April-väder hemma! Är det jättesoligt på förmiddagen kan det spöregna på eftermiddagen och därefter droppa till -1 på natten. Det är riktigt busigt väder och det kanske inte är så konstigt att detta, tillsammans med min vanliga dåliga hälsa och ett litet instängt klassrum full med A/C-stinna människor, har gjort att min röst närmast är obefintlig.
När jag väl låter (på något vänster) så dras tankarna till en blandning mellan en förkyld Barry White och en hes Kurt Cobain. Vackert eller hur?
Idag väntar massage, hårklippning och kanske en fika med Agnes eller Martina. Jag är så otroligt less på min kalufs däruppe så ni anar inte hur skönt det här ska bli!
Fred på jorden och kärlek överallt!
Eller var det? För det hela börjar likna ett April-väder hemma! Är det jättesoligt på förmiddagen kan det spöregna på eftermiddagen och därefter droppa till -1 på natten. Det är riktigt busigt väder och det kanske inte är så konstigt att detta, tillsammans med min vanliga dåliga hälsa och ett litet instängt klassrum full med A/C-stinna människor, har gjort att min röst närmast är obefintlig.
När jag väl låter (på något vänster) så dras tankarna till en blandning mellan en förkyld Barry White och en hes Kurt Cobain. Vackert eller hur?
Idag väntar massage, hårklippning och kanske en fika med Agnes eller Martina. Jag är så otroligt less på min kalufs däruppe så ni anar inte hur skönt det här ska bli!
Fred på jorden och kärlek överallt!
It'd Be a Shame to Die Already (London)
Mycket har surrat i huvudet de senaste timmarna, dagarna, veckorna etc.
Jag har varit upptagen mycket och länge med massor med saker och verkligen inte känt att jag skulle kunnat pressa ur mig ett endaste enda litet blogginlägg trots att det är massor med saker som bara väntas på att skrivas ner!
Först - ett jättetack till Viktor och Viveka som för en och en halv vecka sen var här och gjorde London osäkert tillsammans! Det var riktigt - RIKTIGT - roligt! Intensivt var det verkligen ibland, men det blir så när det finns så mycket kärlek att ta igen mellan vänner! Viveka var också en ny rolig bekantskap - det är alltid roligt att få namn och huvud ihopkopplade till en människas åsikter och beteenden! Det var en riktigt rolig vecka och jag hoppas att ni känner att ni fått ut så mycket som ni ville av eran lilla Londonvistelse!
Sen - vad har hänt? Ptja, jag hade en spelning förra Måndagen som gick snuskigt bra om jag får säga det själv. Någon miss här, någon miss där - men vem är inte nervös första gången man kliver upp framför en relativt okänd publik? Jag hade sjukt kul i alla fall och hoppas att jag inte var den enda! Och appropå spelningar så ska jag och en klasskompis köra en back-2-back-mix nästa Torsdag på skolans Open-Jam-session på en stor bar/klubb i ett ganska trendigt kvarter i Nordöstra London! Vi kommer tillsammans ha 40 minuter, kanske lite mer om vi är snälla, till vårat set och vi mixar varannan låt vilket gör det hela betydligt mer intressant!
Londonlivet flyter på bra men jag börjar känna att det kanske räcker för denna gången. För tillfället lämnar jag inte ut jättesäkra detaljer på när jag kommer hem, men det är väl inte jättelångt in i framtiden kan vi säga!
Fred på jorden och kärlek överallt!
Jag har varit upptagen mycket och länge med massor med saker och verkligen inte känt att jag skulle kunnat pressa ur mig ett endaste enda litet blogginlägg trots att det är massor med saker som bara väntas på att skrivas ner!
Först - ett jättetack till Viktor och Viveka som för en och en halv vecka sen var här och gjorde London osäkert tillsammans! Det var riktigt - RIKTIGT - roligt! Intensivt var det verkligen ibland, men det blir så när det finns så mycket kärlek att ta igen mellan vänner! Viveka var också en ny rolig bekantskap - det är alltid roligt att få namn och huvud ihopkopplade till en människas åsikter och beteenden! Det var en riktigt rolig vecka och jag hoppas att ni känner att ni fått ut så mycket som ni ville av eran lilla Londonvistelse!
Sen - vad har hänt? Ptja, jag hade en spelning förra Måndagen som gick snuskigt bra om jag får säga det själv. Någon miss här, någon miss där - men vem är inte nervös första gången man kliver upp framför en relativt okänd publik? Jag hade sjukt kul i alla fall och hoppas att jag inte var den enda! Och appropå spelningar så ska jag och en klasskompis köra en back-2-back-mix nästa Torsdag på skolans Open-Jam-session på en stor bar/klubb i ett ganska trendigt kvarter i Nordöstra London! Vi kommer tillsammans ha 40 minuter, kanske lite mer om vi är snälla, till vårat set och vi mixar varannan låt vilket gör det hela betydligt mer intressant!
Londonlivet flyter på bra men jag börjar känna att det kanske räcker för denna gången. För tillfället lämnar jag inte ut jättesäkra detaljer på när jag kommer hem, men det är väl inte jättelångt in i framtiden kan vi säga!
Fred på jorden och kärlek överallt!
torsdag 5 mars 2009
Sunset (London)
New dawn - it's a new start!
Jajjemumma! Sista blogginlägget från London på ett tag.. Eller ja, en helg i alla fall! Ikväll beger jag mig av till Heathrow för att tillbringa en natt där - vilket kommer bli fantastiskt ocoolt, men det är för någonting fantastiskt coolt!
En hel fucking weekend i Amsterdam! Moahaha! Trance Energy med Paul Van Dyk, Armin Van Buuren, Rank 1, John O'Callaghan, Yves Dereuyter, Aly & Fila och massor med andra! MYS MYS MYS! Trance Energy är ju bara en kväll, Lördagkväll, så imorrnkväll har jag massor med tid på mig att planera bus och ha förbaskat roligt helt enkelt! Haha!
Fred på jorden och kärlek överallt!
(PS. Den halvt retarderade ungen jag postade bild på tidigare är reklam för Pizza Hut och det enda som står på hela planchen är "Hut?!" och så är det ungen som sitter sådär.... GAH! DS.)
Jajjemumma! Sista blogginlägget från London på ett tag.. Eller ja, en helg i alla fall! Ikväll beger jag mig av till Heathrow för att tillbringa en natt där - vilket kommer bli fantastiskt ocoolt, men det är för någonting fantastiskt coolt!
En hel fucking weekend i Amsterdam! Moahaha! Trance Energy med Paul Van Dyk, Armin Van Buuren, Rank 1, John O'Callaghan, Yves Dereuyter, Aly & Fila och massor med andra! MYS MYS MYS! Trance Energy är ju bara en kväll, Lördagkväll, så imorrnkväll har jag massor med tid på mig att planera bus och ha förbaskat roligt helt enkelt! Haha!
Fred på jorden och kärlek överallt!
(PS. Den halvt retarderade ungen jag postade bild på tidigare är reklam för Pizza Hut och det enda som står på hela planchen är "Hut?!" och så är det ungen som sitter sådär.... GAH! DS.)
onsdag 4 mars 2009
Simply Been Loved (London)
Här sitter jag, mitt i en trekant..
Ja alltså, en trekant med kläder som vägrar torka i vårat lilla uthus för att det har varit så mycket fukt och regn de här dagarna. Inte coolt. Så nu har jag varit tvungen att händigt ta fram mitt lilla reskitt med tvättlina och klädnypor och lösa det väldigt snyggt i rummet. Förhoppningsvis är allt torrt tills antingen jag eller Sofia kommer hem ikväll.
Vet inte om jag ska iväg och öva idag eller om jag ska ta och försöka fixa allt vad som händer med lägenheten? Det vore ju dumt att inte öva med tanke på att jag har spelning om en och en halv vecka - EN OCH EN HALV VECKA! SPELNING! GAH! Ich bin nöjd? Jag övar den tiden som är utsatt och sen springer jag iväg och köper spaghetti och alla andra basvaror! Havregryn here I come!
Nu gäller det bara att ladda med lite nytt, lite gammalt och mycket fräscht!
Fred på jorden och kärlek överallt!
måndag 2 mars 2009
Fall In (London)
Bloggspam nu märker jag.
Men den här ungen är inte helt okej.. Jag förstår liksom inte hur man kan använda honom i reklamsammanhang? Varför!? Hur tänkte föräldrarna?
/
Fred på jorden och kärlek överallt!
Men den här ungen är inte helt okej.. Jag förstår liksom inte hur man kan använda honom i reklamsammanhang? Varför!? Hur tänkte föräldrarna?
/Fred på jorden och kärlek överallt!
söndag 1 mars 2009
Remember Me (London)
Vårt bord där vi för tillfället ställt våra datorer!
Min blivande hörna!
Dubbelsängen där vi skavar, som ska ut när vi får två singelsängar! YAY!
Fred på jorden och kärlek överallt!
Don't Take Your Love Away (London)
Gah. Skönhet!
Nu - NU känner jag att jag riktigt är på plats på den andra sidan lilla pölen som separerar mig från Sverige! Öarna har blivit mer än ett turistmål - det har nästan blivit ett hem i och med att jag och Sofia ÄNTLIGEN flyttat in i den lägenhet där vi ska tillbringa åtminstone 6 veckor till. Det känns verkligen skönt att kunna lämna saker framme utan att behöva oroa sig för att någon annan än Sofia går och tattar lite på dom. Möss? Inte då! Vi har tydligen i det här huset adopterat en katt med jämna och ojämna mellanrum så nu kan man faktiskt ha mat här också! Underbart att inte behöva kolla ryggsäcken efter musskit varje morgon.
Imorgon eller på Tisdag, ska försöka få till det på Tisdag faktiskt - för det passar bättre, så kommer resterande möbler. Vi ska byta ut sängarna vi har nu mot två vanliga enkelsängar, vi ska få en soffa och ett skrivbord. Fett skönt kompliment till våra två nattduksbord, vår byrå, vår öppna (dekorativa) spis, vårt bord och våra två stolar och våra två garderober!
This, is real life!
Vi får se vad som händer vad med våra flatmates dock, väldigt skumt intryck hittills - sen har vi tydligen en mentalt störd man på andra sidan gatan som utför små nattliga ritualer bestående av dödsångestskrik. Så vi får se hur länge vi står ut. For now though - it's all good!
Fred på jorden och kärlek överallt!
Nu - NU känner jag att jag riktigt är på plats på den andra sidan lilla pölen som separerar mig från Sverige! Öarna har blivit mer än ett turistmål - det har nästan blivit ett hem i och med att jag och Sofia ÄNTLIGEN flyttat in i den lägenhet där vi ska tillbringa åtminstone 6 veckor till. Det känns verkligen skönt att kunna lämna saker framme utan att behöva oroa sig för att någon annan än Sofia går och tattar lite på dom. Möss? Inte då! Vi har tydligen i det här huset adopterat en katt med jämna och ojämna mellanrum så nu kan man faktiskt ha mat här också! Underbart att inte behöva kolla ryggsäcken efter musskit varje morgon.
Imorgon eller på Tisdag, ska försöka få till det på Tisdag faktiskt - för det passar bättre, så kommer resterande möbler. Vi ska byta ut sängarna vi har nu mot två vanliga enkelsängar, vi ska få en soffa och ett skrivbord. Fett skönt kompliment till våra två nattduksbord, vår byrå, vår öppna (dekorativa) spis, vårt bord och våra två stolar och våra två garderober!
This, is real life!
Vi får se vad som händer vad med våra flatmates dock, väldigt skumt intryck hittills - sen har vi tydligen en mentalt störd man på andra sidan gatan som utför små nattliga ritualer bestående av dödsångestskrik. Så vi får se hur länge vi står ut. For now though - it's all good!
Fred på jorden och kärlek överallt!
lördag 28 februari 2009
Night Light (London)
Att flytta imorrn känns ju inte helt fel!
Jag är less på att behöva tänka på vad man har i ryggsäcken, vad man har glömt på backen och allt annat. Äckliga, äckliga möss som skiter i min ryggsäck och äter mina chokladrussin.
Nu har jag dock startat upp min lilla promotion-raid för DJ Scheikz! Så jag har redan 15 fans på Facebook och håller på att starta en särskild blogg för det och en myspace-sida. Man måste sälja sig!
Mer info imorrn - fast gratis internet is awesome!
Jag är less på att behöva tänka på vad man har i ryggsäcken, vad man har glömt på backen och allt annat. Äckliga, äckliga möss som skiter i min ryggsäck och äter mina chokladrussin.
Nu har jag dock startat upp min lilla promotion-raid för DJ Scheikz! Så jag har redan 15 fans på Facebook och håller på att starta en särskild blogg för det och en myspace-sida. Man måste sälja sig!
Mer info imorrn - fast gratis internet is awesome!
torsdag 26 februari 2009
Intelligent Life (London)
IMPORANT! VIKTIGT! iIMPORTANTE! ACHTUNG! IMPORTANT!
NEW PHONE/NYTT TELEFON/NUEVO TELEPHONE/NEUEN TELEFON/NOUVEAU PORTABLE
+44 (0) 77 9475 6493
NEW PHONE/NYTT TELEFON/NUEVO TELEPHONE/NEUEN TELEFON/NOUVEAU PORTABLE
+44 (0) 77 9475 6493
IMPORANT! VIKTIGT! iIMPORTANTE! ACHTUNG! IMPORTANT!
Send me a text with your name and I'll add your number straight away!
Send me a text with your name and I'll add your number straight away!
Fred och kärlek!
tisdag 24 februari 2009
The Light (London)
Lägenheten/rummet såg riktigt bra ut och för 70£/vecka/person så är det bra bra bra!
Vi delar hus med 4 andra som vi inte har någon kläm på och får flytta in på Lördag! Fullt möblerad med tvättmaskin, kök och gratis internet. Vi får själv välja möbler på rummet och det ingår lakan!
It's all good in the hood!
Fred på jorden och kärlek överallt!
Vi delar hus med 4 andra som vi inte har någon kläm på och får flytta in på Lördag! Fullt möblerad med tvättmaskin, kök och gratis internet. Vi får själv välja möbler på rummet och det ingår lakan!
It's all good in the hood!
Fred på jorden och kärlek överallt!
That Other Land (London still)
Gah.
Min mysse e borte och den här gången är det någon som snott den. Fo' sho'.
Den var på rummet, helt övertygad är jag om detta, och nu är den no where to be found.
Lägenhet ska bli otroligt skönt - bort från alla tattare!
Fred på jorden och kärlek överallt!
Min mysse e borte och den här gången är det någon som snott den. Fo' sho'.
Den var på rummet, helt övertygad är jag om detta, och nu är den no where to be found.
Lägenhet ska bli otroligt skönt - bort från alla tattare!
Fred på jorden och kärlek överallt!
söndag 22 februari 2009
See You Move (London)
Ett semifilosofiskt inlägg kan tyckas, men ett inlägg av en god vän fick mig att tänka på en sak.
Jag bloggar - jag bloggar faktiskt ganska ofta, det brukar bli så när jag är ute och reser och hittar på saker. Jag skriver sida upp och sida ner om saker som händer, saker jag tänker på, saker jag känner och om saker i allmänhet. Mycket dravvel självklart men även några inlägg med substans - det vill jag i alla fall intala mig själv.
Även om några inlägg har substans väcks ändå frågan - för vad eller för vem skriver jag?
Bloggen som sådan är ett intressant fenomen ur både en kulturaspekt och kommunikationsaspekt. Bloggen, när den som främst var på frammarsch och ännu inte riktigt etablerad sågs den som ett medium i vilket det var möjligt för vilken knäppskalle som helst att producera vilken åsikt som helst. Genom Google var det sen lätt att få tag på vilken blogg som helst som förmedlade de åsikter du ville lyssna på. Det var, upplevde jag ett tag, nästan fult att säga att man bloggade. Man läste om nynazistiska bloggare och andra som blev censurerade och det kändes verkligen inte som en respekterad åsiktskanal.
Bloggandet exploderade i storlek och nu sitter var och varannan medelsvensson och trycker in ord efter ord, sida efter sida och bloggar och berättar om ditt och datt. Problem, glädje, åsikter och tankar - nu sägs allt via bloggen. Vi har fått kändisbloggare så som Blondinbella och Perez Hilton och t.o.m. våra politiker har bloggar. Den riksdagsman som inte har en blogg blir nästan kollad snett på och skulle nästan anses som teknikfientlig då det är ett kraftfullt och snabbt - för att inte säga direkt medium för att nå ut med sitt budskap.
Men till vem når man ut egentligen? Är inte 95% av alla bloggar (JA, jag inkluderar mig själv i den kategorin) som dagligen publiceras relativt olästa? Vem är det egentligen som sitter och fingranskar alla bloggar? Vem håller koll på allt? Vad tjänar kommunikationskanalen till om det inte finns någon att kommunicera med?
Jag undrar hur alla bloggare tänker, alla vi privata, anonyma - okända bloggare ska jag säga - för jag uppskattar att försvarsministerns blogg är lite mer läst än t.ex. min egen. För vem skriver vi? Skriver vi för att skriva av oss som någon föreslog så skulle vi väl lika gärna kunna skita i att publicera allt vi skriver och istället föra en privat dagbok. Om vi skriver för att bemötas - för att vilja bli sedda, uppskattade och kanske även kritiserade så är ju faktiskt bloggen ett fantastiskt verktyg. Var kommer behovet ifrån dock? Vad är det som helt plötsligt tvingat på oss att ha en massa åsikter om allting och vart kommer vårt behov av att uttrycka dom ifrån? Vad hände?
Den globala världen hände. Ett världsomspännande nät med möjlighet till kunskap och åsiktsdelning hände. En ny era i bildning hände, men kräver den nya eran bloggen?
Fred på jorden och kärlek överallt
Jag bloggar - jag bloggar faktiskt ganska ofta, det brukar bli så när jag är ute och reser och hittar på saker. Jag skriver sida upp och sida ner om saker som händer, saker jag tänker på, saker jag känner och om saker i allmänhet. Mycket dravvel självklart men även några inlägg med substans - det vill jag i alla fall intala mig själv.
Även om några inlägg har substans väcks ändå frågan - för vad eller för vem skriver jag?
Bloggen som sådan är ett intressant fenomen ur både en kulturaspekt och kommunikationsaspekt. Bloggen, när den som främst var på frammarsch och ännu inte riktigt etablerad sågs den som ett medium i vilket det var möjligt för vilken knäppskalle som helst att producera vilken åsikt som helst. Genom Google var det sen lätt att få tag på vilken blogg som helst som förmedlade de åsikter du ville lyssna på. Det var, upplevde jag ett tag, nästan fult att säga att man bloggade. Man läste om nynazistiska bloggare och andra som blev censurerade och det kändes verkligen inte som en respekterad åsiktskanal.
Bloggandet exploderade i storlek och nu sitter var och varannan medelsvensson och trycker in ord efter ord, sida efter sida och bloggar och berättar om ditt och datt. Problem, glädje, åsikter och tankar - nu sägs allt via bloggen. Vi har fått kändisbloggare så som Blondinbella och Perez Hilton och t.o.m. våra politiker har bloggar. Den riksdagsman som inte har en blogg blir nästan kollad snett på och skulle nästan anses som teknikfientlig då det är ett kraftfullt och snabbt - för att inte säga direkt medium för att nå ut med sitt budskap.
Men till vem når man ut egentligen? Är inte 95% av alla bloggar (JA, jag inkluderar mig själv i den kategorin) som dagligen publiceras relativt olästa? Vem är det egentligen som sitter och fingranskar alla bloggar? Vem håller koll på allt? Vad tjänar kommunikationskanalen till om det inte finns någon att kommunicera med?
Jag undrar hur alla bloggare tänker, alla vi privata, anonyma - okända bloggare ska jag säga - för jag uppskattar att försvarsministerns blogg är lite mer läst än t.ex. min egen. För vem skriver vi? Skriver vi för att skriva av oss som någon föreslog så skulle vi väl lika gärna kunna skita i att publicera allt vi skriver och istället föra en privat dagbok. Om vi skriver för att bemötas - för att vilja bli sedda, uppskattade och kanske även kritiserade så är ju faktiskt bloggen ett fantastiskt verktyg. Var kommer behovet ifrån dock? Vad är det som helt plötsligt tvingat på oss att ha en massa åsikter om allting och vart kommer vårt behov av att uttrycka dom ifrån? Vad hände?
Den globala världen hände. Ett världsomspännande nät med möjlighet till kunskap och åsiktsdelning hände. En ny era i bildning hände, men kräver den nya eran bloggen?
Fred på jorden och kärlek överallt
Money, Money, Money (London)
Jag håller inte längre koll på några dagar - räkningen gör bara att jag blir stressad och känner en press på att stanna längre.
London ska vara roligt, det är därför jag är här, men nu är det faktiskt inte roligt längre.
Än en gång har någon tyckt att det varit roligt att parkera på min choklad. En mobil till har försvunnit utan att jag märkt det - så alla ni som tyckte att mitt nummer var något att spara kan ju bara skrattande och ryckande på axlarna inse att så inte var fallet.
Den är inte på hostellet, den var inte på gallerian där jag handlade mat - så imorrn ringer jag London's Ministry of Transport och deras Lost and Found-avdelning. Jag är återigen relativt säker på att jag inte tappat mobilen utan att någon har snott den. Men vem vill sno en telefon där high-scoret på gamla goda Snake ligger på 2560? SNAKE?! Inse hur liten - obetydlig rent ut sagt - attraktionsfaktor mobilen har? Sno en iPhone eller nått COOLT någon annan gång?!
Jag köpte den för 20£ och det var ett rån! Mobilen är lika tekniskt avancerad som en banan. Så trots att jag inte vill erkänna det är det kanske troligast att jag tappat den. Jag förstår det bara inte.
Jag funderar seriöst på att ALDRIG införskaffa en ny, men då inser jag istället hur dumt det skulle bli. Man är beroende av sin mobil i dagens samhälle - pinsamt nog. Jag förstår inte hur det har utvecklats till den här graden av beroende men konsumptionssamhället och kommunikationssamhället kräver det.
Jag hoppas och håller tummarna för att den faktiskt är där jag hoppas att den är - i Lost and Found.
Fred på jorden och kärlek överallt - och tummarna hålls för snabb lösning av problemet.
London ska vara roligt, det är därför jag är här, men nu är det faktiskt inte roligt längre.
Än en gång har någon tyckt att det varit roligt att parkera på min choklad. En mobil till har försvunnit utan att jag märkt det - så alla ni som tyckte att mitt nummer var något att spara kan ju bara skrattande och ryckande på axlarna inse att så inte var fallet.
Den är inte på hostellet, den var inte på gallerian där jag handlade mat - så imorrn ringer jag London's Ministry of Transport och deras Lost and Found-avdelning. Jag är återigen relativt säker på att jag inte tappat mobilen utan att någon har snott den. Men vem vill sno en telefon där high-scoret på gamla goda Snake ligger på 2560? SNAKE?! Inse hur liten - obetydlig rent ut sagt - attraktionsfaktor mobilen har? Sno en iPhone eller nått COOLT någon annan gång?!
Jag köpte den för 20£ och det var ett rån! Mobilen är lika tekniskt avancerad som en banan. Så trots att jag inte vill erkänna det är det kanske troligast att jag tappat den. Jag förstår det bara inte.
Jag funderar seriöst på att ALDRIG införskaffa en ny, men då inser jag istället hur dumt det skulle bli. Man är beroende av sin mobil i dagens samhälle - pinsamt nog. Jag förstår inte hur det har utvecklats till den här graden av beroende men konsumptionssamhället och kommunikationssamhället kräver det.
Jag hoppas och håller tummarna för att den faktiskt är där jag hoppas att den är - i Lost and Found.
Fred på jorden och kärlek överallt - och tummarna hålls för snabb lösning av problemet.
fredag 20 februari 2009
Air (London day 28)
Jag tappar verkligen all koll på dagarna känns det som, allt börjar flyta ihop till ett mish-mash av vanliga och fantastiska upplevelser.
Idag har väl hittills inte varit den mest spännande av dagar. Jag har suttit inne vid datorn och häckat. Jag är måttligt less. Jag köpte ett internet igår, och skulle utnyttja det vidare idag för att ladda hem lite uppdateringar och program som är nyttiga att ha. Nedladdningshastigheten har hoppat mellan 2,3kb/s och 50,8kb/s. Nedladdningstiden har då således skuttat från 5 dygn och 12 timmar till 14 minuter.. Need I say - det har tagit en jävla tid?
Nu har den hållit sig stabil ett tag och nu är den äntligen klar!
Nu får jag njuta av luft, solsken, frihet och framför allt - MAT!
Ikväll vankas det ett gäng pints i goda vänners lag!
Fred på jorden och kärlek överallt!
Endless (London day 26)
Jotack, eller ska jag bara rätt och slätt säga: ”JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!”
Farfar, inte för att jag tror att du skulle uppskatta musiken utanför att utan dig hade ingenting varit möjligt, du saknas mig något enormt och jag är tacksam över att ha fått ha haft dig i mitt liv.
Precis som förut hävdar jag att det finns en typ av människor som kan vara så glada som oskulder när det väl beger sig – och det är DJ:s!
Jag kämpade i en timme först med att försöka och försöka, sen fick jag totalt hjärnsläpp och valde att distansiera mig från mixen ett tag. Jag började mixa ambient och chillout bara för att komma ifrån dunk-dunket ett tag. Det gick förvånansvärt bra och jag har den mixen inspelad också – 26 minuter lugnande musik – in case anyone needs a chill-pill!
SEN JÄV*AR! Jag satte igång på en gång, bytte intro, bytte några låtar och körde – och gyyyd vad bra det blev! En ca. 42 minuter lång dunka-dunka-dunka-mys-dunka! Ghiip! Det kommer att finnas en länk så att man kan tanka om man känner för det!
Farfar, inte för att jag tror att du skulle uppskatta musiken utanför att utan dig hade ingenting varit möjligt, du saknas mig något enormt och jag är tacksam över att ha fått ha haft dig i mitt liv.
Ruub, förutom att du är en stor inspirationskälla i mångt och mycket så är du min äldsta och bästa vän och jag tror VERKLIGEN att du kommer att kunna uppskatta dunket! (Lite lagom mycket minimal sådär.)
Fred på jorden och kärlek överallt (och JAG TROR PÅ DET JAG SÄGER!)Ps. Mixen kommer inte upp någonstans innan Måndag då jag ger den som demo till min lärare! Ds.
onsdag 18 februari 2009
A Quarter Past Midnight (London day 26)
Det har varit många intensiva dagar här i London nu. Mycket att se och mycket att göra hela tiden.
Igår hade jag dock en relativt lugn och skön dag, jag började en timme vid internet för snordyra 2£ (det är fortfarande inte jättedyrt om man jämför med typ ”The Cloud” hemma, men jämfört med gratis?) – mer tog jag mig inte råd med. Sen bar det av. Då jag vaknade relativt sent hade jag redan missat frukosten, men då jag vaknade relativt sent sparade jag in ett mål istället!
Började med att gå åt vänster – jag vet inte riktigt var jag hamnade, hur var eller varför men jag var helt plötsligt mitt uppe i en matmarknad av någon form. Massor med olika stånd som sålde allt mellan Sushi och Tacos. Mycket spännande ställe, och till råga på allt, förbaskat mysigt! Clerkenwell tror jag att jag hade lyckats leta mig in i. Jag hade vid det här tillfället fortfarande inte ätit något och när jag gick förbi det sista ståndet som var ett veggo-stånd med 8-9 olika sorters sallader så fastnade mina ögon lite längre på det ståndet. Jag gick förbi och vände efter fem meter och köpte min sallad. Hon som skötte ståndet sa: ”haha, jag anade att du skulle komma tillbaka så som du stirrade”. What can I say..? Easy man to please! Haha!
En sallad bestående av alla sallader för 4£ i en käck liten kinamatslåda med handtag så att det såg ut som en handväska. Letade mig igenom ett gäng trånga, långa och mysiga kvarter innan jag helt plötsligt fann mig i Farringdon och funderandes på om jag inte skulle försöka hitta en park el. dyl. så att jag skulle kunna äta ordentligt. Jag hittade helt plötsligt Farringdon Underground och tog t-banan till Regents Park där jag hittade en parkbänk, myste ner mig, tog av jackan, slängde iväg nått SMS och bara njöt. Lyssnade på klassiskt också och kände mig riktigt, riktigt mysig. Letade mig runt efter min måltid ända ner till Little Venice – via Maida Vale, St. John’s Wood, Warwick Avenue och massa andra kvarter. Häftigt att gå vilse och kunna hitta ”tillbaka”! När jag kände mig som tröttast och var på väg att försöka hitta en Underground hem så ringer Martina och undrar om inte jag har lust att hjälpa henne att hitta en iPod. Jo visst tycker jag, bara jag hittar var jag är, hur jag tar mig härifrån och vad jag gör. Hon fattade inte mycket men jag förklarade sen.
Hittade mitt bland alla höga skyskrapor och kostymnissar Paddington Underground – happ, så det var där jag var! Då jag fortfarande har Martina i luren så säger jag att jag tror att jag kan vara i Piccadilly Circus på 20 min! Vi möts upp, vi shoppar Martinas iPod, jag hittar ett par byxor (äntligen (jag har letat då gylfen gått sönder på ett annat par och att byta mellan jättebaggy och tajt hela tiden är inte jättekul)) och ett nytt skärp. Vi käkar belgiska våfflor med nutella (nutella med våffla..) och banan resp. jordgubbar. Sockerchocken var total..
Skiljs åt, åker hem och tar tre ganska lättdruckna öl i baren samtidigt som jag lyssnar på Sofias första jobbdag. Vardag helt enkelt! Idag väntar 4 timmars övning på skolan och imorrn åker jag till Birmingham. YAY!
Fred på jorden och kärlek överallt!
tisdag 17 februari 2009
Dirty Sticky Floors (London day 17)
Bytt hostel nu i all hast och det är spännande. På fler än ett sätt.
Bor med 7 andra, visserligen är de bara två i rummet nu, men det är 7 bäddar utöver min. En heter Pedro och han är tydligen en filur, hans kompisar, tre olika, har varit och letat honom hela morgonen och jag har bara gett samma nedlåtande svar till alla: "nej, det är bara jag i rummet - jag vaknade nyss och har ingen aning om var han har tagit vägen". Sicken filur! Dra utan att säga till sina kompisar!
Nu är Sofia på jobbet och jag nördar. Det som skulle vara gratis internet visade sig kosta 1£/halvtimme - vilket är snordyrt (särskilt om man, bortskämd som jag är) kommer från Palmers där det var gratis. Och WiFi i hela huset? Vilket skämt! Tillbaka till GlobalGossip i alla fall, så det var ju tur att jag behöll kortet! Clink håller inte vad de lovar. De lyckades även strula till hela vår bokning så att Sofia inte höll på att få något rum, det löste sig efter 1½ timme men då hade hon redan bokat in sig på ett annat hostel fr.o.m. Onsdag för att hon var så less.
De fick helt enkelt kringgå sina policys och boka om och boka rätt "så tätt inpå". Det hela var deras misstag så det får dom ta. I korridoren luktar det unket och vidrigt, housekeepingen gjorde "en Fredrik" och torkade golvet på de ytorna det var öppet att torka på.
Negativt!
Fred på jorden och kärlek överallt!
Bor med 7 andra, visserligen är de bara två i rummet nu, men det är 7 bäddar utöver min. En heter Pedro och han är tydligen en filur, hans kompisar, tre olika, har varit och letat honom hela morgonen och jag har bara gett samma nedlåtande svar till alla: "nej, det är bara jag i rummet - jag vaknade nyss och har ingen aning om var han har tagit vägen". Sicken filur! Dra utan att säga till sina kompisar!
Nu är Sofia på jobbet och jag nördar. Det som skulle vara gratis internet visade sig kosta 1£/halvtimme - vilket är snordyrt (särskilt om man, bortskämd som jag är) kommer från Palmers där det var gratis. Och WiFi i hela huset? Vilket skämt! Tillbaka till GlobalGossip i alla fall, så det var ju tur att jag behöll kortet! Clink håller inte vad de lovar. De lyckades även strula till hela vår bokning så att Sofia inte höll på att få något rum, det löste sig efter 1½ timme men då hade hon redan bokat in sig på ett annat hostel fr.o.m. Onsdag för att hon var så less.
De fick helt enkelt kringgå sina policys och boka om och boka rätt "så tätt inpå". Det hela var deras misstag så det får dom ta. I korridoren luktar det unket och vidrigt, housekeepingen gjorde "en Fredrik" och torkade golvet på de ytorna det var öppet att torka på.
Negativt!
Fred på jorden och kärlek överallt!
måndag 16 februari 2009
Sleepwalking (London day 20)
Leta hostel i desperation, hosta tills lungorna sprängs, dricka varm choklad och knarka strepsils.
/ Fredda.
Fred på jorden och kärlek överallt
/ Fredda.Fred på jorden och kärlek överallt
fredag 13 februari 2009
Down the Line (London day 20)
GAH!
http://www.pitchfork.tv/dont-look-down/jos-gonzlez
José Gonzàlez på ett tak i Brooklyn - hur bra kan det bli? HUR BRA SOM HELST!
Fred på jorden och kärlek överallt!
http://www.pitchfork.tv/dont-look-down/jos-gonzlez
José Gonzàlez på ett tak i Brooklyn - hur bra kan det bli? HUR BRA SOM HELST!
Fred på jorden och kärlek överallt!
torsdag 12 februari 2009
Mirage (London day 19)
Ännu en riktigt vacker dag i den här staden. Solsken och avgaser, fågelkvitter och polissirener och andra härliga kontraster.
Hur har då jag tillbringat denna vackra dag?
Inne - framför en dator.
Låter det inte lockande så säg? Att bara få skita i solskenet och liksom nonchalant sitta inomhus och låtsas som att man inte bryr sig om hur mycket solen skiner. Skratta solen lite i ansiktet och få visa att den minsann inte kan få mig att göra vad den vill! Underbart eller hur? Jag tog upp kampen!
Grejen var den att jag lovat mig själv att idag var dagen då jag skulle fixa mina nya låtar från Beatport, bränna dem på skiva och sen bege mig ut till studion. Del ett och två är i princip klara - det har tagit sådan evinnerlig tid bara. Sofia var vänlig nog att köpa brännskivor till mig när jag var totalt osugen på att gå och shoppa med tjejgänget - och i all välmening när hon stod förvirrad bland skivorna köpte hon "fel" skivor. Bra skivor, absolut, men att skriva i max 4x hastigheten när jag normalt ligger på mellan 40x & 52x, då blir det lite segt. CD-RW är det visserligen, så det är ju positivt - men kommer jag någonsin att ORKA skriva om dom..? Tveksamt..! Så nu, snart 4h senare så är jag 3 nya ljudskivor rikare, snart kommer nummer 4.
Fred på jorden och kärlek överallt
Hur har då jag tillbringat denna vackra dag?
Inne - framför en dator.
Låter det inte lockande så säg? Att bara få skita i solskenet och liksom nonchalant sitta inomhus och låtsas som att man inte bryr sig om hur mycket solen skiner. Skratta solen lite i ansiktet och få visa att den minsann inte kan få mig att göra vad den vill! Underbart eller hur? Jag tog upp kampen!
Grejen var den att jag lovat mig själv att idag var dagen då jag skulle fixa mina nya låtar från Beatport, bränna dem på skiva och sen bege mig ut till studion. Del ett och två är i princip klara - det har tagit sådan evinnerlig tid bara. Sofia var vänlig nog att köpa brännskivor till mig när jag var totalt osugen på att gå och shoppa med tjejgänget - och i all välmening när hon stod förvirrad bland skivorna köpte hon "fel" skivor. Bra skivor, absolut, men att skriva i max 4x hastigheten när jag normalt ligger på mellan 40x & 52x, då blir det lite segt. CD-RW är det visserligen, så det är ju positivt - men kommer jag någonsin att ORKA skriva om dom..? Tveksamt..! Så nu, snart 4h senare så är jag 3 nya ljudskivor rikare, snart kommer nummer 4.
Fred på jorden och kärlek överallt
onsdag 11 februari 2009
Kiss Me On My Cheek (London day 18)
iiIMPORTANT NOTICE!!
Mitt nya Engelska nummer är:
+44(0)77 8703 9328
Skicka ett SMS med ditt namn så vet jag vem jag ska lägga in!
Mitt nya Engelska nummer är:
+44(0)77 8703 9328
Skicka ett SMS med ditt namn så vet jag vem jag ska lägga in!
Hur skönt är det att bli frisk? SÅHÄR (och lite, liiiite till) skönt är det faktiskt!
Energin kommer tillbaka och livsandarna får liksom en ny gnista - mysigt värre! Och tro visst att jag har passat på att utnyttja gnistan! Jag hade svårt att kliva upp imorse, men när jag såg solskenet utanför fönstret så var det helt plötsligt en riktig barnlek att spritta till liv och gå ner och käka frukost. Jag gjorde mig i ordning efter frukost och begav mig ut på dagens äventyr, långpromenader när och fjärran. Tog min ryggsäck, full med frukt, vatten och nöjen och begav mig av.
Upp till Hampstead, runt Hampstead Heath nästan ända bort till Golders Green, tunnelbanan till Covent Garden för att luncha med klassisk konsert, förlora mig lite bland all marknad därikring, upptäcka att man har virrat runt och kommit till Holborn, först ha siktet på att åka hem och sen komma på att man hade en sak till kvar att kolla, virra runt lite nere i Canada Water och hitta till Svenska Sjömanskyrkan och sen hela vägen tillbaka hem. 4-5-6 timmars frisk luft idag? Välbehövt och underbart kan vi ju säga!
Avslutar med en riktig liten myspärla till låt!
Fred på jorden och kärlek överallt
måndag 9 februari 2009
Bloodstains (London day 17)
Jag vill inte se mig i spegeln, jag vill inte synas på några kort - jag vill gräva ner mig under täcket och bara vänta tills världen är bättre än vad den för tillfället är.
Feber som har varit uppe över 40.
Migrän i två dagar.
Magsjuka som gör att jag inte kan äta.
Räserbajs.
Muskel- och ledvärk.
Panikångestattacker.
Försökt inte ens föreställa dig hur jag ser ut, för det är ungefär 10 gånger värre. Det värsta med alltihopa? Att jag checkar ut från mitt förra rum för att byta, och får inte tillträde till det nya rummet innan 14:00.
Just, shoot me?
Fred på jorden och kärlek på avstånd
Feber som har varit uppe över 40.
Migrän i två dagar.
Magsjuka som gör att jag inte kan äta.
Räserbajs.
Muskel- och ledvärk.
Panikångestattacker.
Försökt inte ens föreställa dig hur jag ser ut, för det är ungefär 10 gånger värre. Det värsta med alltihopa? Att jag checkar ut från mitt förra rum för att byta, och får inte tillträde till det nya rummet innan 14:00.
Just, shoot me?
Fred på jorden och kärlek på avstånd
fredag 6 februari 2009
Happy People (London day 14)
Att bo i London istället för Östersund har sina fördelar...!
Imorgon blir det SASHA på RENAISSANCE på Ministry of Sounds klubb!!
Första helgen i Mars blir det Trance Energy i Utrecht!!!
GAAAAAAAH!
Fred på jorden och kärlek överallt!
Imorgon blir det SASHA på RENAISSANCE på Ministry of Sounds klubb!!
Första helgen i Mars blir det Trance Energy i Utrecht!!!
GAAAAAAAH!
Fred på jorden och kärlek överallt!
torsdag 5 februari 2009
Pills and Thrills (London, day 13)
Då, vad var det jag sa? Bloggtorka? Just det!
Kära vänner, läsare, terranauter och andra filurer! Jag har det faktiskt bra under alla omständigheter med försnillade telefoner och t-banekort. Det finns inget att göra förutom att bita i det sura, bittra, äckliga äpplet och inse att det inte finns nått att göra! Mobilen, numrena och alla sms kommer jag aldrig få se igen så jag får helt enkelt försöka komma ihåg så många nummer och fina saker som möjligt.
Då Sofia kom i Måndags hade hon ju med sig en ny telefon som naturligtvis inte funkade med Vodafone så var jag tvungen att köpa en sproilans telefon. Hur mycket kostade den frågar ni er? 20£ inkl. 5£ att ringa för. Låst till Vodafone så att jag inte kan använda den i Sverige? Jajjemän.
Det är dock en telefon som inte gör så mycket om någon tar, om jag tappar den i en toalett eller väljer att köra över med en bil, så det är bra!
Hur har dagarna förflutit? Stilla! Allt har ju frusit i London p.g.a. 15 cm snö. 15 CM! Det är inte mycket i vårt norra land men här är det mer snö än de haft på 50 år, så jag ska sluta klandra dem för att de hanterade sitt kaos så dåligt, trots att de gjorde det!
Att skolorna stängde i två dagar, att folk stannade hemma från sina jobb, att alla bussar blev inställda och att tunnelbanetrafiken havererade beräknas ha kostat Londonborna och dess industri: ......700 Miljoner pund.... En SVINDLANDE summa pengar för 15 cm snö! Tänk om vi skulle betala SkiStar över 7 miljarder för en halvpistad backe med så lite snö som 15 cm!! Helt sjukt...
Lyssnade på Allister Whitehead igår - en DJ-legend och duktig producent. Han pratade mycket och länge och väl! Jag tror att många på colleget kan ha upplevt hans föreläsning som ganska pessimistisk och nedslående - jag tyckte dock tvärtom! Det var bra att han berättade att man faktiskt är i en industri där det gäller att sälja sig. Det gäller att så skamlöst som möjligt sätta sig i första rummet och att våga ta för sig. Jag är beredd och jag vill - det är ju en dröm!
Nu väntar en stilla natt efter en lång och hård igår. Det blev mycket dricka på lite för lite mat så det kickade in efter ett tag - precis som jag sa att det skulle göra. Dagen idag har varit mindre rolig men ganska behövd ändå. Det har blivit film, macka (2£ för en apstor lyxmacka på en mackbar här i närheten - so-long Sucker Subway), lite snacks och umgänge med de underbara fransoserna Thierry och Pierre-Antoine!
Timbuk får avsluta med vad jag tycker är dagens viktigaste lektion.
Fred på jorden (jag hoppas fortfarande) och kärlek över allt!
Kära vänner, läsare, terranauter och andra filurer! Jag har det faktiskt bra under alla omständigheter med försnillade telefoner och t-banekort. Det finns inget att göra förutom att bita i det sura, bittra, äckliga äpplet och inse att det inte finns nått att göra! Mobilen, numrena och alla sms kommer jag aldrig få se igen så jag får helt enkelt försöka komma ihåg så många nummer och fina saker som möjligt.
Då Sofia kom i Måndags hade hon ju med sig en ny telefon som naturligtvis inte funkade med Vodafone så var jag tvungen att köpa en sproilans telefon. Hur mycket kostade den frågar ni er? 20£ inkl. 5£ att ringa för. Låst till Vodafone så att jag inte kan använda den i Sverige? Jajjemän.
Det är dock en telefon som inte gör så mycket om någon tar, om jag tappar den i en toalett eller väljer att köra över med en bil, så det är bra!
Hur har dagarna förflutit? Stilla! Allt har ju frusit i London p.g.a. 15 cm snö. 15 CM! Det är inte mycket i vårt norra land men här är det mer snö än de haft på 50 år, så jag ska sluta klandra dem för att de hanterade sitt kaos så dåligt, trots att de gjorde det!
Att skolorna stängde i två dagar, att folk stannade hemma från sina jobb, att alla bussar blev inställda och att tunnelbanetrafiken havererade beräknas ha kostat Londonborna och dess industri: ......700 Miljoner pund.... En SVINDLANDE summa pengar för 15 cm snö! Tänk om vi skulle betala SkiStar över 7 miljarder för en halvpistad backe med så lite snö som 15 cm!! Helt sjukt...
Lyssnade på Allister Whitehead igår - en DJ-legend och duktig producent. Han pratade mycket och länge och väl! Jag tror att många på colleget kan ha upplevt hans föreläsning som ganska pessimistisk och nedslående - jag tyckte dock tvärtom! Det var bra att han berättade att man faktiskt är i en industri där det gäller att sälja sig. Det gäller att så skamlöst som möjligt sätta sig i första rummet och att våga ta för sig. Jag är beredd och jag vill - det är ju en dröm!
Nu väntar en stilla natt efter en lång och hård igår. Det blev mycket dricka på lite för lite mat så det kickade in efter ett tag - precis som jag sa att det skulle göra. Dagen idag har varit mindre rolig men ganska behövd ändå. Det har blivit film, macka (2£ för en apstor lyxmacka på en mackbar här i närheten - so-long Sucker Subway), lite snacks och umgänge med de underbara fransoserna Thierry och Pierre-Antoine!
Timbuk får avsluta med vad jag tycker är dagens viktigaste lektion.
Fred på jorden (jag hoppas fortfarande) och kärlek över allt!
lördag 31 januari 2009
Rule of Humanity (London day 8)
Som om det inte var nog har nått jävla pundarsle bestulit mig på mitt Oystercard (tunnelbanekort )också....
Jag är läskigt less.
Jag är läskigt less.
New Dawn (London day 8)
Unsatisfactory.
Less than ideal.
Var ska jag börja - vad ska jag välja? Jag är pissförbannad, för nått nöthuvud har passat på att sno min mobil. Själva telefonen bryr jag mig inte om, det är bara pengar och det går alltid att byta ut - men jag hade säkert över 100 SMS jag hade velat spara och mängder med nummer som jag inte någon annanstans.
Jag hade boknings-sms, glada sms, flörtiga sms, skämt - ja allt liksom! Och det är bara borta. Snacka om att nån har kissat i min juice. Jag har anmält det till försäkringsbolaget så nu är det bara polisanmälan kvar.
Glädjande nyhet är dock att jag SKA åka till Trance Energy!! Jag har bokat biljetter för helgen den 6-8:e Mars så då blir det åka av! Jag är jättepepp verkligen - särskilt med tanke på vilka som kommer spela! Annat glädjande är att Viktor kommer den 9:e Mars och förhoppningsvis kommer Robin och Torfroob den 11:e - det kommer bli vrickat och galet och det ser jag verkligen fram emot!
Nu ska jag kolla vidare på dokumentären på youtube om Monsanto. Vidrigt företag. Spana in dokumentären och bli riktigt, riktigt skrämd. Del ett här.
Så "dejten" ikväll vet jag inte vad det blir av. Vi får se vad jag orkar och känner för.
Fred på jorden och kärlek till alla (förutom det j**la äcklet som snott min mobil.
Less than ideal.
Var ska jag börja - vad ska jag välja? Jag är pissförbannad, för nått nöthuvud har passat på att sno min mobil. Själva telefonen bryr jag mig inte om, det är bara pengar och det går alltid att byta ut - men jag hade säkert över 100 SMS jag hade velat spara och mängder med nummer som jag inte någon annanstans.
Jag hade boknings-sms, glada sms, flörtiga sms, skämt - ja allt liksom! Och det är bara borta. Snacka om att nån har kissat i min juice. Jag har anmält det till försäkringsbolaget så nu är det bara polisanmälan kvar.
Glädjande nyhet är dock att jag SKA åka till Trance Energy!! Jag har bokat biljetter för helgen den 6-8:e Mars så då blir det åka av! Jag är jättepepp verkligen - särskilt med tanke på vilka som kommer spela! Annat glädjande är att Viktor kommer den 9:e Mars och förhoppningsvis kommer Robin och Torfroob den 11:e - det kommer bli vrickat och galet och det ser jag verkligen fram emot!
Nu ska jag kolla vidare på dokumentären på youtube om Monsanto. Vidrigt företag. Spana in dokumentären och bli riktigt, riktigt skrämd. Del ett här.
Så "dejten" ikväll vet jag inte vad det blir av. Vi får se vad jag orkar och känner för.
Fred på jorden och kärlek till alla (förutom det j**la äcklet som snott min mobil.
onsdag 28 januari 2009
No Stress (London day 5)
Stått bakom skivspelarna HELA dagen. Riktigt roligt och utmanande, men ack så tröttsamt..
Blev tre äpplen, en banan och en juice till lunch. Nyttigt och uppiggande - men inte mättande särskilt länge. När klockan började närma sig 18:00 och jag tillbringat de sista 20 minuterna med att snacka med och lyssna på en kille som tränade så kände jag orken och öronen tryta. Var ju där vid halv ett redan! Killen som tränade på sin mixning visade sig vara en Pacha-resident så han tyckte att jag skulle komma över och lyssna på honom på slutet av Fredagskvällen. Det lät sjukt trevligt så jag lär nog glida in på Pacha och chatta lite med DJ:sen, höhö - jag är heftik!
Noterade för övrigt en liten intervju med Paris Hilton i gratistidningen The London Lite ang. hennes lilla flykt över pölen till London för att hälsa på vänner.
T.L.L. frågar: Varför bestämde du dig för att komma till regniga London och lämna soliga LA?
P.H. svarar (intelligent som alltid): I L.A. vill hälften bli kända och den andra hälften är slampor.
Måste jag skriva hur jag tänkte..?
Nu blir det chill med lite mer Family Guy. Jag tänkte skriva nått djupt, men jag orkar verkligen inte.
Fred på jorden och kärlek överallt!
This House of Hell (London day 4)
London är galet, stort och faktiskt allt möjligt där emellan.
Då jag och Martina var ute och spatserade en hel dag kom vi faktiskt på det att tunnelbanan är fantastisk i London, det är ju som att komma till en ny stad var man än stannar. Det fick vi verkligen uppleva på vår irrfärd genom stan igår. London Bridge, Piccadilly Circus, Bank, Camden Town, Swiss Cottage m.fl. Alla stopp är olika och alla har sin charm liksom!
Camden var dock jättemysigt och jag vet inte hur många gånger jag faktiskt upprepade ordet "mysigt" men det var nog fler än 10 i alla fall där vi spatserade runt!
På det hela var det en mycket trevlig dag som avslutades med en sallad från Marks & Spencer, musikproduktion och 2 avsnitt Family Guy då jag började bli slut i rygg och fötter! Jag börjar få in rutin!
Fred på jorden och kärlek överallt!
tisdag 27 januari 2009
Detune (London day 3)
Inga svennar alls än. Inget av våra scheman verkar stämma överens, men imorrn ser det ut som att det eventuellt blir av att träffas. Vi får se hur det blir med den saken.
Jag var ute och strosade runt Leicester Square, Piccadilly Circus och Oxford Circus igår och njöt av att vara utomlands. Det är så mycket att se och så mycket att göra att man knappt vet var man ska börja, men jag började med att gå på bio!
Det som jag trodde skulle bli en 2 timmar lång popcorn-actionfest visade sig faktiskt bli en riktigt bra fantasyfilm. Väl genomtänkt, bra skådespel och det knyter liksom ihop säcken på historien bra. Underworld 3 är faktiskt riktigt sevärd om det är så att du gillade de övriga filmerna! Kom hem i okej tid och satte mig ner och började producera musik. Jag lekte runt lite med de vanliga demo-samplingarna i Ableton och det blev väl nån variant av början på en electro-låt. Har faktiskt tänkt göra klart den bara för att öva - för är det nått jag behöver är det att öva. Ableton är en fantastisk programvara, men jag har långt ifrån lärt mig att behärska alla finesser och tricks. Det kommer en tid för det med!
Särskilt efter idag kan vi väl säga!
Jag har insett att jag bara har en enda lärarledd lektion i veckan - Måndagar från 11:00 till 18:00. Det känns lite snopet måste jag säga, men jag ska göra det bästa av situationen. Jag har tänkt att jag, med den fritid jag får, ska försöka att satsa lite på mitt skrivande och mitt läsande. Likadant ska jag försöka att lära mig att producera på riktigt och försöka mig på både Ableton och Cubase.
Lektionen idag var bra, jag lärde mig en del nya tekniker och bättrade på några gamla. Något som var riktigt kul också var det faktum att av 7 personer var 4 tjejer! Häftigt tycker jag eftersom vi inte har en enda kvinnlig DJ i Östersund.
Nu har jag plöjt första säsongen av Family Guy ikväll och njutit. Nu väntar sängen på tok för sent men jag har ingenting planerat imorrn ändå, så jag behöver inte passa några tider. Ska skaffa mig ett engelskt nummer imorrn också - så håll i hatten!
Fred på jorden (får vi snart hoppas) och kärlek överallt!
söndag 25 januari 2009
This is Almost the End (London day 2)
Ja..
Gårdagskvällen var spännande.
Efter att ha avnjutit friterat fett med mer fett kändes jag good-to-go för ett gäng öl. Så jag och Steve satt och drack Strongbow English Cyder och pratade bilar, brudar och ålderskris. Det är ganska roligt att prata ålderskris med en man som är 23 år äldre än en själv kan jag medge. I bakgrunden dånade skrik, skratt och hurrarop från "Total Wipeout" på tv:n. En galen "game-show" där det gäller att hålla sig på benen genom en massa helknasiga banor - ganska rolig pausunderhållning emellanåt. Jag tog någon Baby Guinness och tittade på klockan. Jag visste att "The End" skulle öppna vid 20:00 och tänkte i min naivitet att om jag skulle komma dit vid 21:00ish så skulle jag komma ganska långt fram i kön.
Jag underskattade verkligen klubbkulturen i England.
Det tog ett tag innan jag hittade dit och alla jag frågade sa att det är minst 2 dagars kö - det brydde jag mig inte om utan gick dit i alla fall. Kön täckte faktiskt ett helt kvarter. Och när jag - efter tre timmars köande hade hunnit så långt som 3 meter till öppningen för inträdeskön så kände jag hur min rygg och mina ben dog. Naturligtvis hade ju tunnelbanan slutat gå och jag hade ingen aning om vilken buss jag skulle ta hem. Så det fick bli svarttaxi med en rasistisk kines. Det var roligt och ironiskt hur han svor över alla "f**king foreigners" som kom hit för att bo och ställa till besvär. Han hade ju faktiskt bott här i 17 år!! "I quietly lol'd".
Så man kan säga att The End var den bästa klubb jag nästan varit in på!
Nu väntar umgänge med lite svennar och rekning av staden - det kommer bli spännande! Men först blir det mat då jag sov över frukosten. Jag vaknade vid 10: (frukosten stänger vid 10:00) och insåg att jag då lika gärna kunde ligga kvar ett liiiiitet tag till och vaknade igen vid 11:39..
Fred på jorden och kärlek överallt
lördag 24 januari 2009
Deliverance (London day 1)
Det här har ju känts som en nyttig och produktiv dag - eller?
Ja nyttig har den varit minsann, jag har hunnit släna iväg ett gäng svar på några annonser, ringt och bokat visning på måndag och fixat ärenden med banken och allting. Det enda jag inte har gjort idag är att ha varit utanför dörren - än.
Jag skulle ha rekat lite och kollat läget, var man ska ta vägen, vad ett kontantkort kostar och framför allt vad ett tunnelbanekort kostar! Det finns tid för det imorrn får jag hoppas! Ska träffa Martina imorrn också - det ska bli trevligt, då får hon guida runt mig lite..!
Vandrarhemmet är riktigt mysigt. Det ingår frukost och gratis internet och jag har redan börjat snacka med människor. Jag bor bl.a. med en medelålders Engelsman som sitter och spelar Railroad Tycoon 3 hela dagarna samtidigt som han skriker "I gotta start DOING SOMETHING WITH MY LIFE!!" och en Amerikan som pluggar döda språk och faktiskt pratar flytande modern Hebreiska. Jag är nöjd med Franska, Engelska och Svenska liksom..
Nu blir det up and away för lite "luddag". Jag har verkligen bara suttit vid datorn idag. Har en middagsvoucher på baren här nere för en öl och valfri rätt för five quids! GAH!
Jag tar livet som det kommer och nu gäller ingen djungellag förutom den som lyder "Hakuna matata", "carpe diem" eller "mañana, mañana!"!
Fred på jorden och kärlek överallt!
fredag 23 januari 2009
The Situation
Första anhalten på resan är avklarad - och det känns bra hittills!
Jag hann med taxin och sedermera tåget OCH jag hann med switchen av prylar mot mat i Uppsala! Tack mamma!
Nu sitter jag här på centralen och myser med lite Lauryn Hill och ska snart leta mig ut till perrong 11 där mitt tåg mot Nyköping kommer att stå! Sen blir det någon timmes väntan i Nyköping - men det är ju tur att jag har lite mat att käka - då går tiden fortare.
Kanske svänger förbi min favoritpizzeria också? Bara för att jag kan liksom?
Tack för de här sista dagarna mina vänner!
TACK Stina för dina fantastiska cupcakes! Jag orkade INTE käka alla så jag frös in de flesta. Åt upp "Bra" och "Fredrik" för jag tänkte att det skulle ge mig god tur!
TACK Kajsa för mysigt fika i Måndags - synd att det inte blev någon relax!
TACK för alla SMS jag fått av alla!
TACK för den helt flippade kvällen i Åre!
TACK för lunch och sedermera middagssällskap Sara och Jesper! Det var synd att du inte kunde hänga med på middagen Sara, för det var myspys!
TACK TACK TACK för alla kärleksförklaringar och alla lyckönskningar! Ni ska bara veta hur mycket det betyder för mig och ni ska också veta att er kärlek är lätt tusenfalt besvarad! Ingen har bättre, vackrare, snyggare, trevligare, mer
omtänksamma och kärleksfulla vänner än jag!
Fred på jorden och kärlek överallt!
I'm Coming Home Again
Nu f*n är klockf*n tidigt som f***n så vad f*n gör jag uppe?
I'm game, I'm off!
I'm game, I'm off!
torsdag 22 januari 2009
Perception
Ibland undrar jag lite grann varför jag reser så förbannat mycket?
Jag har mina vänner, jag har min familj, jag har det mesta jag behöver här i Sverige, för att inte säga i Östersund - så vad är det jag sysslar med?
Jag intalar mig själv att det är min upptäckts glädje som liksom har bitit sig fast i mig, att jag måste få se så mycket av den värld vi lever i innan vi dumma varelser förstör allt vi har och håller kärt. Men jag undrar? Är det så att jag letar efter att bli nöjd? Letar jag efter ett ställe där jag känner att "Ja, äntligen, här kan jag tillbringa resten av mina dagar"? Letar jag trygghet, lugn eller ro eller letar jag något över huvud taget? Jag ser mig omkring i min bekantskapskrets och inser att det, föga förvånande, är jag som har rest mest av alla. Med 25 avverkade länder på snart 21 år så snittar jag lite mer än ett land per år. Hur normalt är det?
Folk tittar på mig, skakar på huvudet och avfärdar mig som att jag har haft sån extrem tur i livet - att jag fått möjligheter att resa och se och upptäcka. Att de är så besvikna över att inte dom fått göra lika mycket som jag, eller ens hälften av det jag har gjort. Många familjer köper en ny bil varje år, många köper platt-tv, hemmabio, hus eller någon annan leksak för dyra pengar. För våra pengar har vi valt att leva relativt enkelt, men aldrig dåligt, och istället se och uppleva så mycket som möjligt. Jag känner det som min skyldighet.
Ser folk inte vad jag gör? Eller vad jag tror att jag gör? Jag har inte tur. Jag har aldrig haft särskild tur och mycket av mitt resande bygger faktiskt på andras dödsfall. Hur kul är det? Hur mycket tur är det? Jag känner mig äcklad när jag tar de orden i min mun och smakar på hur det känns. Att jag och min mor förlorat och offrat så mycket för ett sånt lågt pris som pengar och folk tycker att vi har haft tur?
Jag blir arg. Jag blir faktiskt arg. Jag blir faktiskt, rejält jävla pissförbannad när människor påpekar att jag haft tur och att de avundas mig. Jag undrar jag om de vet vad det är de avundas? Jag undrar om folk skulle vilja leva mitt liv om de vet till vilket pris mitt liv har grundat sig på. Mitt liv har varit sorgligt och jag kanske bara är ute och cyklar, men jag undrar om inte mitt resande och mitt kringflackande bygger på min rotlöshet? Om det bygger på min fruktan? Om det bygger på det faktum att jag kanske flyr?
Vad skulle jag fly ifrån? Jag vet inte om jag ska vara helt ärlig, jag har ingen aning. Från mig själv, från mina rötter, från mitt liv och från allt som påminner om det jag varit med om - eller?
Alla mina tankar - jag vet inte ens om de har en grund i något konkret, men jag vet att påståendet: "Du har uppnått den statusen hos folk Fredrik att när man säger 'jag ska hänga med Fredrik' undrar folk glatt om du faktiskt är i Sverige". Visare, mer träffande och ärligare ord tror jag aldrig sagts av någon som varit så omedveten av vad de fick för betydelse för mig.
Jag vet inte vad jag vill, jag vet egentligen bara knapphändigt vem jag är, jag vet nästan var jag kommer ifrån. Jag känner mig ganska ensam, men det är väl en väg jag själv valt och tyvärr känns det verkligen långt bort och fjärran att jag någonsin kommer att kunna inleda något som helst seriöst förhållande.
Det känns verkligen som att jag står vid ett vägskäl, med karta och kompass - där en väg leder till höger och den andra till vänster och jag får för mig att det går snabbare igenom de riviga buskagen rakt fram.
Jag har mina vänner, jag har min familj, jag har det mesta jag behöver här i Sverige, för att inte säga i Östersund - så vad är det jag sysslar med?
Jag intalar mig själv att det är min upptäckts glädje som liksom har bitit sig fast i mig, att jag måste få se så mycket av den värld vi lever i innan vi dumma varelser förstör allt vi har och håller kärt. Men jag undrar? Är det så att jag letar efter att bli nöjd? Letar jag efter ett ställe där jag känner att "Ja, äntligen, här kan jag tillbringa resten av mina dagar"? Letar jag trygghet, lugn eller ro eller letar jag något över huvud taget? Jag ser mig omkring i min bekantskapskrets och inser att det, föga förvånande, är jag som har rest mest av alla. Med 25 avverkade länder på snart 21 år så snittar jag lite mer än ett land per år. Hur normalt är det?
Folk tittar på mig, skakar på huvudet och avfärdar mig som att jag har haft sån extrem tur i livet - att jag fått möjligheter att resa och se och upptäcka. Att de är så besvikna över att inte dom fått göra lika mycket som jag, eller ens hälften av det jag har gjort. Många familjer köper en ny bil varje år, många köper platt-tv, hemmabio, hus eller någon annan leksak för dyra pengar. För våra pengar har vi valt att leva relativt enkelt, men aldrig dåligt, och istället se och uppleva så mycket som möjligt. Jag känner det som min skyldighet.
Ser folk inte vad jag gör? Eller vad jag tror att jag gör? Jag har inte tur. Jag har aldrig haft särskild tur och mycket av mitt resande bygger faktiskt på andras dödsfall. Hur kul är det? Hur mycket tur är det? Jag känner mig äcklad när jag tar de orden i min mun och smakar på hur det känns. Att jag och min mor förlorat och offrat så mycket för ett sånt lågt pris som pengar och folk tycker att vi har haft tur?
Jag blir arg. Jag blir faktiskt arg. Jag blir faktiskt, rejält jävla pissförbannad när människor påpekar att jag haft tur och att de avundas mig. Jag undrar jag om de vet vad det är de avundas? Jag undrar om folk skulle vilja leva mitt liv om de vet till vilket pris mitt liv har grundat sig på. Mitt liv har varit sorgligt och jag kanske bara är ute och cyklar, men jag undrar om inte mitt resande och mitt kringflackande bygger på min rotlöshet? Om det bygger på min fruktan? Om det bygger på det faktum att jag kanske flyr?
Vad skulle jag fly ifrån? Jag vet inte om jag ska vara helt ärlig, jag har ingen aning. Från mig själv, från mina rötter, från mitt liv och från allt som påminner om det jag varit med om - eller?
Alla mina tankar - jag vet inte ens om de har en grund i något konkret, men jag vet att påståendet: "Du har uppnått den statusen hos folk Fredrik att när man säger 'jag ska hänga med Fredrik' undrar folk glatt om du faktiskt är i Sverige". Visare, mer träffande och ärligare ord tror jag aldrig sagts av någon som varit så omedveten av vad de fick för betydelse för mig.
Jag vet inte vad jag vill, jag vet egentligen bara knapphändigt vem jag är, jag vet nästan var jag kommer ifrån. Jag känner mig ganska ensam, men det är väl en väg jag själv valt och tyvärr känns det verkligen långt bort och fjärran att jag någonsin kommer att kunna inleda något som helst seriöst förhållande.
Det känns verkligen som att jag står vid ett vägskäl, med karta och kompass - där en väg leder till höger och den andra till vänster och jag får för mig att det går snabbare igenom de riviga buskagen rakt fram.
onsdag 21 januari 2009
Vem Jag Är
Jag sitter här efter en galen liten tripp upp till Åre för att hälsa på mina små mysiga vänner däruppe. Robin, Torbjörn och Viktor säsongar ju där så det känns ju inte som att jag kan åka iväg till London utan att ha träffat dem. Jag har ju saknat dem ju! Jag träffade även Jenny - och ja. Hon har nått speciellt, verkligen - jag har saknat henne jättemycket också och det märkte jag igår!
Åka upp i bil - knappt någon sikt och ligga bakom en lastbil som yr upp snö så att man knappt ser nått - och åka hem i tåg för att André och Johan valde att stanna kvar tills imorrn. Jag hade hoppats på att det skulle åka tillbaka idag så att vi skulle kunna åka hyfsat tidigt - men icke! För det första var inte en käft särskilt körduglig imorse och för det andra så hade de inte räknat med att åka tillbaka.
Det var en flippad kväll igår och vi träffade sjukt många roliga människor. Viktors arbetskamrater uppe i Nya HSB (våga vägra "torpet"), var nästan höjdpunkten.
Jag hade gärna stannat bra mycket längre i Åre, men plikten kallar här hemma. Att det blev så sent som 15:43 berodde på att vi inte tog oss upp och iväg innan dess.
Vad var det värsta av allt..? Tågbiljettsfan kostade mig 150:-... HUNDRAFEMTIO KRONOR?!?!?! VA?!?! Det är ju bara SKADAT! Min tågbiljett till Skavsta går på 350:- och mitt flyg till London går på 400:-.. SJ måste börja införa fasta priser på vältraffikerade sträckor.. Har avslutat med att träffa Tysken på stan och att käka middag hemma hos Chrille och Sandra! Nu har jag bara suttit hemma - degat - dragit igenom "Versioner vol. 2" av DJ Large som var ett förbaskat roligt mixtape.
Jag flyttar till London om 2 dagar..
Är jag beredd..? Nej.
Är jag stressad..? Ja.
Känns det som om världen snurrar en aning för fort..? Ja.
Det kommer bli jättebra, jag vet det själv, men det känns ändå som ett stort steg i mitt liv. Hela den här veckan har liksom blivit ett gigantiskt kliv rätt in i någon form av vuxenvärld. Körkort på en Måndag och flytta på en Fredag. Ca-razy. Får se vad som hinns med i umgängesväg imorrn, för jag måste få klart ALLT.
Nu väntar sängen - and I like it!
Fred på jorden och kärlek överallt!
Åka upp i bil - knappt någon sikt och ligga bakom en lastbil som yr upp snö så att man knappt ser nått - och åka hem i tåg för att André och Johan valde att stanna kvar tills imorrn. Jag hade hoppats på att det skulle åka tillbaka idag så att vi skulle kunna åka hyfsat tidigt - men icke! För det första var inte en käft särskilt körduglig imorse och för det andra så hade de inte räknat med att åka tillbaka.
Det var en flippad kväll igår och vi träffade sjukt många roliga människor. Viktors arbetskamrater uppe i Nya HSB (våga vägra "torpet"), var nästan höjdpunkten.
Jag hade gärna stannat bra mycket längre i Åre, men plikten kallar här hemma. Att det blev så sent som 15:43 berodde på att vi inte tog oss upp och iväg innan dess.
Vad var det värsta av allt..? Tågbiljettsfan kostade mig 150:-... HUNDRAFEMTIO KRONOR?!?!?! VA?!?! Det är ju bara SKADAT! Min tågbiljett till Skavsta går på 350:- och mitt flyg till London går på 400:-.. SJ måste börja införa fasta priser på vältraffikerade sträckor.. Har avslutat med att träffa Tysken på stan och att käka middag hemma hos Chrille och Sandra! Nu har jag bara suttit hemma - degat - dragit igenom "Versioner vol. 2" av DJ Large som var ett förbaskat roligt mixtape.
Jag flyttar till London om 2 dagar..
Är jag beredd..? Nej.
Är jag stressad..? Ja.
Känns det som om världen snurrar en aning för fort..? Ja.
Det kommer bli jättebra, jag vet det själv, men det känns ändå som ett stort steg i mitt liv. Hela den här veckan har liksom blivit ett gigantiskt kliv rätt in i någon form av vuxenvärld. Körkort på en Måndag och flytta på en Fredag. Ca-razy. Får se vad som hinns med i umgängesväg imorrn, för jag måste få klart ALLT.
Nu väntar sängen - and I like it!
Fred på jorden och kärlek överallt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)