Att flytta imorrn känns ju inte helt fel!
Jag är less på att behöva tänka på vad man har i ryggsäcken, vad man har glömt på backen och allt annat. Äckliga, äckliga möss som skiter i min ryggsäck och äter mina chokladrussin.
Nu har jag dock startat upp min lilla promotion-raid för DJ Scheikz! Så jag har redan 15 fans på Facebook och håller på att starta en särskild blogg för det och en myspace-sida. Man måste sälja sig!
Mer info imorrn - fast gratis internet is awesome!
lördag 28 februari 2009
torsdag 26 februari 2009
Intelligent Life (London)
IMPORANT! VIKTIGT! iIMPORTANTE! ACHTUNG! IMPORTANT!
NEW PHONE/NYTT TELEFON/NUEVO TELEPHONE/NEUEN TELEFON/NOUVEAU PORTABLE
+44 (0) 77 9475 6493
NEW PHONE/NYTT TELEFON/NUEVO TELEPHONE/NEUEN TELEFON/NOUVEAU PORTABLE
+44 (0) 77 9475 6493
IMPORANT! VIKTIGT! iIMPORTANTE! ACHTUNG! IMPORTANT!
Send me a text with your name and I'll add your number straight away!
Send me a text with your name and I'll add your number straight away!
Fred och kärlek!
tisdag 24 februari 2009
The Light (London)
Lägenheten/rummet såg riktigt bra ut och för 70£/vecka/person så är det bra bra bra!
Vi delar hus med 4 andra som vi inte har någon kläm på och får flytta in på Lördag! Fullt möblerad med tvättmaskin, kök och gratis internet. Vi får själv välja möbler på rummet och det ingår lakan!
It's all good in the hood!
Fred på jorden och kärlek överallt!
Vi delar hus med 4 andra som vi inte har någon kläm på och får flytta in på Lördag! Fullt möblerad med tvättmaskin, kök och gratis internet. Vi får själv välja möbler på rummet och det ingår lakan!
It's all good in the hood!
Fred på jorden och kärlek överallt!
That Other Land (London still)
Gah.
Min mysse e borte och den här gången är det någon som snott den. Fo' sho'.
Den var på rummet, helt övertygad är jag om detta, och nu är den no where to be found.
Lägenhet ska bli otroligt skönt - bort från alla tattare!
Fred på jorden och kärlek överallt!
Min mysse e borte och den här gången är det någon som snott den. Fo' sho'.
Den var på rummet, helt övertygad är jag om detta, och nu är den no where to be found.
Lägenhet ska bli otroligt skönt - bort från alla tattare!
Fred på jorden och kärlek överallt!
söndag 22 februari 2009
See You Move (London)
Ett semifilosofiskt inlägg kan tyckas, men ett inlägg av en god vän fick mig att tänka på en sak.
Jag bloggar - jag bloggar faktiskt ganska ofta, det brukar bli så när jag är ute och reser och hittar på saker. Jag skriver sida upp och sida ner om saker som händer, saker jag tänker på, saker jag känner och om saker i allmänhet. Mycket dravvel självklart men även några inlägg med substans - det vill jag i alla fall intala mig själv.
Även om några inlägg har substans väcks ändå frågan - för vad eller för vem skriver jag?
Bloggen som sådan är ett intressant fenomen ur både en kulturaspekt och kommunikationsaspekt. Bloggen, när den som främst var på frammarsch och ännu inte riktigt etablerad sågs den som ett medium i vilket det var möjligt för vilken knäppskalle som helst att producera vilken åsikt som helst. Genom Google var det sen lätt att få tag på vilken blogg som helst som förmedlade de åsikter du ville lyssna på. Det var, upplevde jag ett tag, nästan fult att säga att man bloggade. Man läste om nynazistiska bloggare och andra som blev censurerade och det kändes verkligen inte som en respekterad åsiktskanal.
Bloggandet exploderade i storlek och nu sitter var och varannan medelsvensson och trycker in ord efter ord, sida efter sida och bloggar och berättar om ditt och datt. Problem, glädje, åsikter och tankar - nu sägs allt via bloggen. Vi har fått kändisbloggare så som Blondinbella och Perez Hilton och t.o.m. våra politiker har bloggar. Den riksdagsman som inte har en blogg blir nästan kollad snett på och skulle nästan anses som teknikfientlig då det är ett kraftfullt och snabbt - för att inte säga direkt medium för att nå ut med sitt budskap.
Men till vem når man ut egentligen? Är inte 95% av alla bloggar (JA, jag inkluderar mig själv i den kategorin) som dagligen publiceras relativt olästa? Vem är det egentligen som sitter och fingranskar alla bloggar? Vem håller koll på allt? Vad tjänar kommunikationskanalen till om det inte finns någon att kommunicera med?
Jag undrar hur alla bloggare tänker, alla vi privata, anonyma - okända bloggare ska jag säga - för jag uppskattar att försvarsministerns blogg är lite mer läst än t.ex. min egen. För vem skriver vi? Skriver vi för att skriva av oss som någon föreslog så skulle vi väl lika gärna kunna skita i att publicera allt vi skriver och istället föra en privat dagbok. Om vi skriver för att bemötas - för att vilja bli sedda, uppskattade och kanske även kritiserade så är ju faktiskt bloggen ett fantastiskt verktyg. Var kommer behovet ifrån dock? Vad är det som helt plötsligt tvingat på oss att ha en massa åsikter om allting och vart kommer vårt behov av att uttrycka dom ifrån? Vad hände?
Den globala världen hände. Ett världsomspännande nät med möjlighet till kunskap och åsiktsdelning hände. En ny era i bildning hände, men kräver den nya eran bloggen?
Fred på jorden och kärlek överallt
Jag bloggar - jag bloggar faktiskt ganska ofta, det brukar bli så när jag är ute och reser och hittar på saker. Jag skriver sida upp och sida ner om saker som händer, saker jag tänker på, saker jag känner och om saker i allmänhet. Mycket dravvel självklart men även några inlägg med substans - det vill jag i alla fall intala mig själv.
Även om några inlägg har substans väcks ändå frågan - för vad eller för vem skriver jag?
Bloggen som sådan är ett intressant fenomen ur både en kulturaspekt och kommunikationsaspekt. Bloggen, när den som främst var på frammarsch och ännu inte riktigt etablerad sågs den som ett medium i vilket det var möjligt för vilken knäppskalle som helst att producera vilken åsikt som helst. Genom Google var det sen lätt att få tag på vilken blogg som helst som förmedlade de åsikter du ville lyssna på. Det var, upplevde jag ett tag, nästan fult att säga att man bloggade. Man läste om nynazistiska bloggare och andra som blev censurerade och det kändes verkligen inte som en respekterad åsiktskanal.
Bloggandet exploderade i storlek och nu sitter var och varannan medelsvensson och trycker in ord efter ord, sida efter sida och bloggar och berättar om ditt och datt. Problem, glädje, åsikter och tankar - nu sägs allt via bloggen. Vi har fått kändisbloggare så som Blondinbella och Perez Hilton och t.o.m. våra politiker har bloggar. Den riksdagsman som inte har en blogg blir nästan kollad snett på och skulle nästan anses som teknikfientlig då det är ett kraftfullt och snabbt - för att inte säga direkt medium för att nå ut med sitt budskap.
Men till vem når man ut egentligen? Är inte 95% av alla bloggar (JA, jag inkluderar mig själv i den kategorin) som dagligen publiceras relativt olästa? Vem är det egentligen som sitter och fingranskar alla bloggar? Vem håller koll på allt? Vad tjänar kommunikationskanalen till om det inte finns någon att kommunicera med?
Jag undrar hur alla bloggare tänker, alla vi privata, anonyma - okända bloggare ska jag säga - för jag uppskattar att försvarsministerns blogg är lite mer läst än t.ex. min egen. För vem skriver vi? Skriver vi för att skriva av oss som någon föreslog så skulle vi väl lika gärna kunna skita i att publicera allt vi skriver och istället föra en privat dagbok. Om vi skriver för att bemötas - för att vilja bli sedda, uppskattade och kanske även kritiserade så är ju faktiskt bloggen ett fantastiskt verktyg. Var kommer behovet ifrån dock? Vad är det som helt plötsligt tvingat på oss att ha en massa åsikter om allting och vart kommer vårt behov av att uttrycka dom ifrån? Vad hände?
Den globala världen hände. Ett världsomspännande nät med möjlighet till kunskap och åsiktsdelning hände. En ny era i bildning hände, men kräver den nya eran bloggen?
Fred på jorden och kärlek överallt
Money, Money, Money (London)
Jag håller inte längre koll på några dagar - räkningen gör bara att jag blir stressad och känner en press på att stanna längre.
London ska vara roligt, det är därför jag är här, men nu är det faktiskt inte roligt längre.
Än en gång har någon tyckt att det varit roligt att parkera på min choklad. En mobil till har försvunnit utan att jag märkt det - så alla ni som tyckte att mitt nummer var något att spara kan ju bara skrattande och ryckande på axlarna inse att så inte var fallet.
Den är inte på hostellet, den var inte på gallerian där jag handlade mat - så imorrn ringer jag London's Ministry of Transport och deras Lost and Found-avdelning. Jag är återigen relativt säker på att jag inte tappat mobilen utan att någon har snott den. Men vem vill sno en telefon där high-scoret på gamla goda Snake ligger på 2560? SNAKE?! Inse hur liten - obetydlig rent ut sagt - attraktionsfaktor mobilen har? Sno en iPhone eller nått COOLT någon annan gång?!
Jag köpte den för 20£ och det var ett rån! Mobilen är lika tekniskt avancerad som en banan. Så trots att jag inte vill erkänna det är det kanske troligast att jag tappat den. Jag förstår det bara inte.
Jag funderar seriöst på att ALDRIG införskaffa en ny, men då inser jag istället hur dumt det skulle bli. Man är beroende av sin mobil i dagens samhälle - pinsamt nog. Jag förstår inte hur det har utvecklats till den här graden av beroende men konsumptionssamhället och kommunikationssamhället kräver det.
Jag hoppas och håller tummarna för att den faktiskt är där jag hoppas att den är - i Lost and Found.
Fred på jorden och kärlek överallt - och tummarna hålls för snabb lösning av problemet.
London ska vara roligt, det är därför jag är här, men nu är det faktiskt inte roligt längre.
Än en gång har någon tyckt att det varit roligt att parkera på min choklad. En mobil till har försvunnit utan att jag märkt det - så alla ni som tyckte att mitt nummer var något att spara kan ju bara skrattande och ryckande på axlarna inse att så inte var fallet.
Den är inte på hostellet, den var inte på gallerian där jag handlade mat - så imorrn ringer jag London's Ministry of Transport och deras Lost and Found-avdelning. Jag är återigen relativt säker på att jag inte tappat mobilen utan att någon har snott den. Men vem vill sno en telefon där high-scoret på gamla goda Snake ligger på 2560? SNAKE?! Inse hur liten - obetydlig rent ut sagt - attraktionsfaktor mobilen har? Sno en iPhone eller nått COOLT någon annan gång?!
Jag köpte den för 20£ och det var ett rån! Mobilen är lika tekniskt avancerad som en banan. Så trots att jag inte vill erkänna det är det kanske troligast att jag tappat den. Jag förstår det bara inte.
Jag funderar seriöst på att ALDRIG införskaffa en ny, men då inser jag istället hur dumt det skulle bli. Man är beroende av sin mobil i dagens samhälle - pinsamt nog. Jag förstår inte hur det har utvecklats till den här graden av beroende men konsumptionssamhället och kommunikationssamhället kräver det.
Jag hoppas och håller tummarna för att den faktiskt är där jag hoppas att den är - i Lost and Found.
Fred på jorden och kärlek överallt - och tummarna hålls för snabb lösning av problemet.
fredag 20 februari 2009
Air (London day 28)
Jag tappar verkligen all koll på dagarna känns det som, allt börjar flyta ihop till ett mish-mash av vanliga och fantastiska upplevelser.
Idag har väl hittills inte varit den mest spännande av dagar. Jag har suttit inne vid datorn och häckat. Jag är måttligt less. Jag köpte ett internet igår, och skulle utnyttja det vidare idag för att ladda hem lite uppdateringar och program som är nyttiga att ha. Nedladdningshastigheten har hoppat mellan 2,3kb/s och 50,8kb/s. Nedladdningstiden har då således skuttat från 5 dygn och 12 timmar till 14 minuter.. Need I say - det har tagit en jävla tid?
Nu har den hållit sig stabil ett tag och nu är den äntligen klar!
Nu får jag njuta av luft, solsken, frihet och framför allt - MAT!
Ikväll vankas det ett gäng pints i goda vänners lag!
Fred på jorden och kärlek överallt!
Endless (London day 26)
Jotack, eller ska jag bara rätt och slätt säga: ”JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!”
Farfar, inte för att jag tror att du skulle uppskatta musiken utanför att utan dig hade ingenting varit möjligt, du saknas mig något enormt och jag är tacksam över att ha fått ha haft dig i mitt liv.
Precis som förut hävdar jag att det finns en typ av människor som kan vara så glada som oskulder när det väl beger sig – och det är DJ:s!
Jag kämpade i en timme först med att försöka och försöka, sen fick jag totalt hjärnsläpp och valde att distansiera mig från mixen ett tag. Jag började mixa ambient och chillout bara för att komma ifrån dunk-dunket ett tag. Det gick förvånansvärt bra och jag har den mixen inspelad också – 26 minuter lugnande musik – in case anyone needs a chill-pill!
SEN JÄV*AR! Jag satte igång på en gång, bytte intro, bytte några låtar och körde – och gyyyd vad bra det blev! En ca. 42 minuter lång dunka-dunka-dunka-mys-dunka! Ghiip! Det kommer att finnas en länk så att man kan tanka om man känner för det!
Farfar, inte för att jag tror att du skulle uppskatta musiken utanför att utan dig hade ingenting varit möjligt, du saknas mig något enormt och jag är tacksam över att ha fått ha haft dig i mitt liv.
Ruub, förutom att du är en stor inspirationskälla i mångt och mycket så är du min äldsta och bästa vän och jag tror VERKLIGEN att du kommer att kunna uppskatta dunket! (Lite lagom mycket minimal sådär.)
Fred på jorden och kärlek överallt (och JAG TROR PÅ DET JAG SÄGER!)Ps. Mixen kommer inte upp någonstans innan Måndag då jag ger den som demo till min lärare! Ds.
onsdag 18 februari 2009
A Quarter Past Midnight (London day 26)
Det har varit många intensiva dagar här i London nu. Mycket att se och mycket att göra hela tiden.
Igår hade jag dock en relativt lugn och skön dag, jag började en timme vid internet för snordyra 2£ (det är fortfarande inte jättedyrt om man jämför med typ ”The Cloud” hemma, men jämfört med gratis?) – mer tog jag mig inte råd med. Sen bar det av. Då jag vaknade relativt sent hade jag redan missat frukosten, men då jag vaknade relativt sent sparade jag in ett mål istället!
Började med att gå åt vänster – jag vet inte riktigt var jag hamnade, hur var eller varför men jag var helt plötsligt mitt uppe i en matmarknad av någon form. Massor med olika stånd som sålde allt mellan Sushi och Tacos. Mycket spännande ställe, och till råga på allt, förbaskat mysigt! Clerkenwell tror jag att jag hade lyckats leta mig in i. Jag hade vid det här tillfället fortfarande inte ätit något och när jag gick förbi det sista ståndet som var ett veggo-stånd med 8-9 olika sorters sallader så fastnade mina ögon lite längre på det ståndet. Jag gick förbi och vände efter fem meter och köpte min sallad. Hon som skötte ståndet sa: ”haha, jag anade att du skulle komma tillbaka så som du stirrade”. What can I say..? Easy man to please! Haha!
En sallad bestående av alla sallader för 4£ i en käck liten kinamatslåda med handtag så att det såg ut som en handväska. Letade mig igenom ett gäng trånga, långa och mysiga kvarter innan jag helt plötsligt fann mig i Farringdon och funderandes på om jag inte skulle försöka hitta en park el. dyl. så att jag skulle kunna äta ordentligt. Jag hittade helt plötsligt Farringdon Underground och tog t-banan till Regents Park där jag hittade en parkbänk, myste ner mig, tog av jackan, slängde iväg nått SMS och bara njöt. Lyssnade på klassiskt också och kände mig riktigt, riktigt mysig. Letade mig runt efter min måltid ända ner till Little Venice – via Maida Vale, St. John’s Wood, Warwick Avenue och massa andra kvarter. Häftigt att gå vilse och kunna hitta ”tillbaka”! När jag kände mig som tröttast och var på väg att försöka hitta en Underground hem så ringer Martina och undrar om inte jag har lust att hjälpa henne att hitta en iPod. Jo visst tycker jag, bara jag hittar var jag är, hur jag tar mig härifrån och vad jag gör. Hon fattade inte mycket men jag förklarade sen.
Hittade mitt bland alla höga skyskrapor och kostymnissar Paddington Underground – happ, så det var där jag var! Då jag fortfarande har Martina i luren så säger jag att jag tror att jag kan vara i Piccadilly Circus på 20 min! Vi möts upp, vi shoppar Martinas iPod, jag hittar ett par byxor (äntligen (jag har letat då gylfen gått sönder på ett annat par och att byta mellan jättebaggy och tajt hela tiden är inte jättekul)) och ett nytt skärp. Vi käkar belgiska våfflor med nutella (nutella med våffla..) och banan resp. jordgubbar. Sockerchocken var total..
Skiljs åt, åker hem och tar tre ganska lättdruckna öl i baren samtidigt som jag lyssnar på Sofias första jobbdag. Vardag helt enkelt! Idag väntar 4 timmars övning på skolan och imorrn åker jag till Birmingham. YAY!
Fred på jorden och kärlek överallt!
tisdag 17 februari 2009
Dirty Sticky Floors (London day 17)
Bytt hostel nu i all hast och det är spännande. På fler än ett sätt.
Bor med 7 andra, visserligen är de bara två i rummet nu, men det är 7 bäddar utöver min. En heter Pedro och han är tydligen en filur, hans kompisar, tre olika, har varit och letat honom hela morgonen och jag har bara gett samma nedlåtande svar till alla: "nej, det är bara jag i rummet - jag vaknade nyss och har ingen aning om var han har tagit vägen". Sicken filur! Dra utan att säga till sina kompisar!
Nu är Sofia på jobbet och jag nördar. Det som skulle vara gratis internet visade sig kosta 1£/halvtimme - vilket är snordyrt (särskilt om man, bortskämd som jag är) kommer från Palmers där det var gratis. Och WiFi i hela huset? Vilket skämt! Tillbaka till GlobalGossip i alla fall, så det var ju tur att jag behöll kortet! Clink håller inte vad de lovar. De lyckades även strula till hela vår bokning så att Sofia inte höll på att få något rum, det löste sig efter 1½ timme men då hade hon redan bokat in sig på ett annat hostel fr.o.m. Onsdag för att hon var så less.
De fick helt enkelt kringgå sina policys och boka om och boka rätt "så tätt inpå". Det hela var deras misstag så det får dom ta. I korridoren luktar det unket och vidrigt, housekeepingen gjorde "en Fredrik" och torkade golvet på de ytorna det var öppet att torka på.
Negativt!
Fred på jorden och kärlek överallt!
Bor med 7 andra, visserligen är de bara två i rummet nu, men det är 7 bäddar utöver min. En heter Pedro och han är tydligen en filur, hans kompisar, tre olika, har varit och letat honom hela morgonen och jag har bara gett samma nedlåtande svar till alla: "nej, det är bara jag i rummet - jag vaknade nyss och har ingen aning om var han har tagit vägen". Sicken filur! Dra utan att säga till sina kompisar!
Nu är Sofia på jobbet och jag nördar. Det som skulle vara gratis internet visade sig kosta 1£/halvtimme - vilket är snordyrt (särskilt om man, bortskämd som jag är) kommer från Palmers där det var gratis. Och WiFi i hela huset? Vilket skämt! Tillbaka till GlobalGossip i alla fall, så det var ju tur att jag behöll kortet! Clink håller inte vad de lovar. De lyckades även strula till hela vår bokning så att Sofia inte höll på att få något rum, det löste sig efter 1½ timme men då hade hon redan bokat in sig på ett annat hostel fr.o.m. Onsdag för att hon var så less.
De fick helt enkelt kringgå sina policys och boka om och boka rätt "så tätt inpå". Det hela var deras misstag så det får dom ta. I korridoren luktar det unket och vidrigt, housekeepingen gjorde "en Fredrik" och torkade golvet på de ytorna det var öppet att torka på.
Negativt!
Fred på jorden och kärlek överallt!
måndag 16 februari 2009
Sleepwalking (London day 20)
Leta hostel i desperation, hosta tills lungorna sprängs, dricka varm choklad och knarka strepsils.
/ Fredda.
Fred på jorden och kärlek överallt
/ Fredda.Fred på jorden och kärlek överallt
fredag 13 februari 2009
Down the Line (London day 20)
GAH!
http://www.pitchfork.tv/dont-look-down/jos-gonzlez
José Gonzàlez på ett tak i Brooklyn - hur bra kan det bli? HUR BRA SOM HELST!
Fred på jorden och kärlek överallt!
http://www.pitchfork.tv/dont-look-down/jos-gonzlez
José Gonzàlez på ett tak i Brooklyn - hur bra kan det bli? HUR BRA SOM HELST!
Fred på jorden och kärlek överallt!
torsdag 12 februari 2009
Mirage (London day 19)
Ännu en riktigt vacker dag i den här staden. Solsken och avgaser, fågelkvitter och polissirener och andra härliga kontraster.
Hur har då jag tillbringat denna vackra dag?
Inne - framför en dator.
Låter det inte lockande så säg? Att bara få skita i solskenet och liksom nonchalant sitta inomhus och låtsas som att man inte bryr sig om hur mycket solen skiner. Skratta solen lite i ansiktet och få visa att den minsann inte kan få mig att göra vad den vill! Underbart eller hur? Jag tog upp kampen!
Grejen var den att jag lovat mig själv att idag var dagen då jag skulle fixa mina nya låtar från Beatport, bränna dem på skiva och sen bege mig ut till studion. Del ett och två är i princip klara - det har tagit sådan evinnerlig tid bara. Sofia var vänlig nog att köpa brännskivor till mig när jag var totalt osugen på att gå och shoppa med tjejgänget - och i all välmening när hon stod förvirrad bland skivorna köpte hon "fel" skivor. Bra skivor, absolut, men att skriva i max 4x hastigheten när jag normalt ligger på mellan 40x & 52x, då blir det lite segt. CD-RW är det visserligen, så det är ju positivt - men kommer jag någonsin att ORKA skriva om dom..? Tveksamt..! Så nu, snart 4h senare så är jag 3 nya ljudskivor rikare, snart kommer nummer 4.
Fred på jorden och kärlek överallt
Hur har då jag tillbringat denna vackra dag?
Inne - framför en dator.
Låter det inte lockande så säg? Att bara få skita i solskenet och liksom nonchalant sitta inomhus och låtsas som att man inte bryr sig om hur mycket solen skiner. Skratta solen lite i ansiktet och få visa att den minsann inte kan få mig att göra vad den vill! Underbart eller hur? Jag tog upp kampen!
Grejen var den att jag lovat mig själv att idag var dagen då jag skulle fixa mina nya låtar från Beatport, bränna dem på skiva och sen bege mig ut till studion. Del ett och två är i princip klara - det har tagit sådan evinnerlig tid bara. Sofia var vänlig nog att köpa brännskivor till mig när jag var totalt osugen på att gå och shoppa med tjejgänget - och i all välmening när hon stod förvirrad bland skivorna köpte hon "fel" skivor. Bra skivor, absolut, men att skriva i max 4x hastigheten när jag normalt ligger på mellan 40x & 52x, då blir det lite segt. CD-RW är det visserligen, så det är ju positivt - men kommer jag någonsin att ORKA skriva om dom..? Tveksamt..! Så nu, snart 4h senare så är jag 3 nya ljudskivor rikare, snart kommer nummer 4.
Fred på jorden och kärlek överallt
onsdag 11 februari 2009
Kiss Me On My Cheek (London day 18)
iiIMPORTANT NOTICE!!
Mitt nya Engelska nummer är:
+44(0)77 8703 9328
Skicka ett SMS med ditt namn så vet jag vem jag ska lägga in!
Mitt nya Engelska nummer är:
+44(0)77 8703 9328
Skicka ett SMS med ditt namn så vet jag vem jag ska lägga in!
Hur skönt är det att bli frisk? SÅHÄR (och lite, liiiite till) skönt är det faktiskt!
Energin kommer tillbaka och livsandarna får liksom en ny gnista - mysigt värre! Och tro visst att jag har passat på att utnyttja gnistan! Jag hade svårt att kliva upp imorse, men när jag såg solskenet utanför fönstret så var det helt plötsligt en riktig barnlek att spritta till liv och gå ner och käka frukost. Jag gjorde mig i ordning efter frukost och begav mig ut på dagens äventyr, långpromenader när och fjärran. Tog min ryggsäck, full med frukt, vatten och nöjen och begav mig av.
Upp till Hampstead, runt Hampstead Heath nästan ända bort till Golders Green, tunnelbanan till Covent Garden för att luncha med klassisk konsert, förlora mig lite bland all marknad därikring, upptäcka att man har virrat runt och kommit till Holborn, först ha siktet på att åka hem och sen komma på att man hade en sak till kvar att kolla, virra runt lite nere i Canada Water och hitta till Svenska Sjömanskyrkan och sen hela vägen tillbaka hem. 4-5-6 timmars frisk luft idag? Välbehövt och underbart kan vi ju säga!
Avslutar med en riktig liten myspärla till låt!
Fred på jorden och kärlek överallt
måndag 9 februari 2009
Bloodstains (London day 17)
Jag vill inte se mig i spegeln, jag vill inte synas på några kort - jag vill gräva ner mig under täcket och bara vänta tills världen är bättre än vad den för tillfället är.
Feber som har varit uppe över 40.
Migrän i två dagar.
Magsjuka som gör att jag inte kan äta.
Räserbajs.
Muskel- och ledvärk.
Panikångestattacker.
Försökt inte ens föreställa dig hur jag ser ut, för det är ungefär 10 gånger värre. Det värsta med alltihopa? Att jag checkar ut från mitt förra rum för att byta, och får inte tillträde till det nya rummet innan 14:00.
Just, shoot me?
Fred på jorden och kärlek på avstånd
Feber som har varit uppe över 40.
Migrän i två dagar.
Magsjuka som gör att jag inte kan äta.
Räserbajs.
Muskel- och ledvärk.
Panikångestattacker.
Försökt inte ens föreställa dig hur jag ser ut, för det är ungefär 10 gånger värre. Det värsta med alltihopa? Att jag checkar ut från mitt förra rum för att byta, och får inte tillträde till det nya rummet innan 14:00.
Just, shoot me?
Fred på jorden och kärlek på avstånd
fredag 6 februari 2009
Happy People (London day 14)
Att bo i London istället för Östersund har sina fördelar...!
Imorgon blir det SASHA på RENAISSANCE på Ministry of Sounds klubb!!
Första helgen i Mars blir det Trance Energy i Utrecht!!!
GAAAAAAAH!
Fred på jorden och kärlek överallt!
Imorgon blir det SASHA på RENAISSANCE på Ministry of Sounds klubb!!
Första helgen i Mars blir det Trance Energy i Utrecht!!!
GAAAAAAAH!
Fred på jorden och kärlek överallt!
torsdag 5 februari 2009
Pills and Thrills (London, day 13)
Då, vad var det jag sa? Bloggtorka? Just det!
Kära vänner, läsare, terranauter och andra filurer! Jag har det faktiskt bra under alla omständigheter med försnillade telefoner och t-banekort. Det finns inget att göra förutom att bita i det sura, bittra, äckliga äpplet och inse att det inte finns nått att göra! Mobilen, numrena och alla sms kommer jag aldrig få se igen så jag får helt enkelt försöka komma ihåg så många nummer och fina saker som möjligt.
Då Sofia kom i Måndags hade hon ju med sig en ny telefon som naturligtvis inte funkade med Vodafone så var jag tvungen att köpa en sproilans telefon. Hur mycket kostade den frågar ni er? 20£ inkl. 5£ att ringa för. Låst till Vodafone så att jag inte kan använda den i Sverige? Jajjemän.
Det är dock en telefon som inte gör så mycket om någon tar, om jag tappar den i en toalett eller väljer att köra över med en bil, så det är bra!
Hur har dagarna förflutit? Stilla! Allt har ju frusit i London p.g.a. 15 cm snö. 15 CM! Det är inte mycket i vårt norra land men här är det mer snö än de haft på 50 år, så jag ska sluta klandra dem för att de hanterade sitt kaos så dåligt, trots att de gjorde det!
Att skolorna stängde i två dagar, att folk stannade hemma från sina jobb, att alla bussar blev inställda och att tunnelbanetrafiken havererade beräknas ha kostat Londonborna och dess industri: ......700 Miljoner pund.... En SVINDLANDE summa pengar för 15 cm snö! Tänk om vi skulle betala SkiStar över 7 miljarder för en halvpistad backe med så lite snö som 15 cm!! Helt sjukt...
Lyssnade på Allister Whitehead igår - en DJ-legend och duktig producent. Han pratade mycket och länge och väl! Jag tror att många på colleget kan ha upplevt hans föreläsning som ganska pessimistisk och nedslående - jag tyckte dock tvärtom! Det var bra att han berättade att man faktiskt är i en industri där det gäller att sälja sig. Det gäller att så skamlöst som möjligt sätta sig i första rummet och att våga ta för sig. Jag är beredd och jag vill - det är ju en dröm!
Nu väntar en stilla natt efter en lång och hård igår. Det blev mycket dricka på lite för lite mat så det kickade in efter ett tag - precis som jag sa att det skulle göra. Dagen idag har varit mindre rolig men ganska behövd ändå. Det har blivit film, macka (2£ för en apstor lyxmacka på en mackbar här i närheten - so-long Sucker Subway), lite snacks och umgänge med de underbara fransoserna Thierry och Pierre-Antoine!
Timbuk får avsluta med vad jag tycker är dagens viktigaste lektion.
Fred på jorden (jag hoppas fortfarande) och kärlek över allt!
Kära vänner, läsare, terranauter och andra filurer! Jag har det faktiskt bra under alla omständigheter med försnillade telefoner och t-banekort. Det finns inget att göra förutom att bita i det sura, bittra, äckliga äpplet och inse att det inte finns nått att göra! Mobilen, numrena och alla sms kommer jag aldrig få se igen så jag får helt enkelt försöka komma ihåg så många nummer och fina saker som möjligt.
Då Sofia kom i Måndags hade hon ju med sig en ny telefon som naturligtvis inte funkade med Vodafone så var jag tvungen att köpa en sproilans telefon. Hur mycket kostade den frågar ni er? 20£ inkl. 5£ att ringa för. Låst till Vodafone så att jag inte kan använda den i Sverige? Jajjemän.
Det är dock en telefon som inte gör så mycket om någon tar, om jag tappar den i en toalett eller väljer att köra över med en bil, så det är bra!
Hur har dagarna förflutit? Stilla! Allt har ju frusit i London p.g.a. 15 cm snö. 15 CM! Det är inte mycket i vårt norra land men här är det mer snö än de haft på 50 år, så jag ska sluta klandra dem för att de hanterade sitt kaos så dåligt, trots att de gjorde det!
Att skolorna stängde i två dagar, att folk stannade hemma från sina jobb, att alla bussar blev inställda och att tunnelbanetrafiken havererade beräknas ha kostat Londonborna och dess industri: ......700 Miljoner pund.... En SVINDLANDE summa pengar för 15 cm snö! Tänk om vi skulle betala SkiStar över 7 miljarder för en halvpistad backe med så lite snö som 15 cm!! Helt sjukt...
Lyssnade på Allister Whitehead igår - en DJ-legend och duktig producent. Han pratade mycket och länge och väl! Jag tror att många på colleget kan ha upplevt hans föreläsning som ganska pessimistisk och nedslående - jag tyckte dock tvärtom! Det var bra att han berättade att man faktiskt är i en industri där det gäller att sälja sig. Det gäller att så skamlöst som möjligt sätta sig i första rummet och att våga ta för sig. Jag är beredd och jag vill - det är ju en dröm!
Nu väntar en stilla natt efter en lång och hård igår. Det blev mycket dricka på lite för lite mat så det kickade in efter ett tag - precis som jag sa att det skulle göra. Dagen idag har varit mindre rolig men ganska behövd ändå. Det har blivit film, macka (2£ för en apstor lyxmacka på en mackbar här i närheten - so-long Sucker Subway), lite snacks och umgänge med de underbara fransoserna Thierry och Pierre-Antoine!
Timbuk får avsluta med vad jag tycker är dagens viktigaste lektion.
Fred på jorden (jag hoppas fortfarande) och kärlek över allt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)