Jag läste för ett tag sen om ett framsteg som så många kapitalister så länge drömt om, så länge kämpat för och njutit av tanken att kanske någon gång få se bli verklighet. Verklighet har det blivit då kapitalismen äntligen segrat över vårat svenska utbildningssystem, fantastiskt va! Det är ju fantastiskt att pengar äntligen ska få styr hur folk utbildar sig och framför allt när folk utbildar sig.
En ung entreprenör och blivande monsterkapitalist har så äntligen vunnit med triumf över utbildningssystemet. Han har lyckats få dispens från skolan för att - hör och häpna - ta hand om sitt eget företag. Det rör sig om flera dagar på både höst och vår. Detta medan kompisarna gapande sitter kvar i skolbänken och förundras över den särbehandling den här killen får.
Då undrar jag - hade jag börjat med day-trading-aktiehandel i samma ålder - hade jag fått 2, 3, 4 eller kanske fem-sex VECKOR ledigt extra per år? Wouldn't think so..
Tydligen så smäller ultrakapitalism högre än utbildningsvärde, kamratskap och en bra grund att stå på. Tragiskt tycker jag att man ska behöva tuta i en 15-åring att pengar styr världen och inte medmänsklighet, intelligens och kärlek.
Eller jag kanske bara är bitter för att jag inte startade firman själv, först?`
tisdag 14 juli 2009
onsdag 1 juli 2009
The Hilltops (Sweden)
Uttrycket "I got the world in my hands" har för mig länge varit ett ganska tvetydigt och svårt begrepp att verkligen tolka.
Helt plötsligt har jag kommit på det - jag har knäckt det. Det handlar inte om pengar och det handlar inte heller om att någon äger så mycket så att man kan kalla det för att han har hela världen i sin ägo.
Det handlar helt enkelt om att se världen som en rad med möjligheter att upptäckas. Det handlar om att hela världen ligger öppen för en, bara man vill, kan och framför allt vågar. Jag pratade idag med en tjej på jobbet och hon proklamerade länge och väl hur hon redan sen fem års ålder efter att ha sett ett program på TV drömt om att bli inredare och inredningsarkitekt. När hon nu fått papper och ett erbjudande om en skola i Italien - med just den exakta linjen - så tvekade hon. Hon var beredd att avsäga sig hela sin dröm för att bara låta den bero. Varför, undrade dumdristigt jag?
Har du drömt om något så länge så är det ju inte direkt så att du inte någonsin tänkt att du kanske ska vilja förverkliga den eller hur? När det dessutom rör sig om ett sådant erbjudande som likt en skänk från ovan bara dimper ner i handen på en. TA DEN FÖR I HELVETE!
"Pengar... Tid... Rädslor... Ensamhet... Språk..." Bah! GO FOR IT! Har man en älskande, eller ja det kanske inte ens behöver vara det, förstående moder eller fader eller och - då löser sig pengar på något sätt eller annat. Vänner skaffar man där, språket lär man sig efter en 24 timmars brainwash varje dag och tid - det har man all i världen, bara man tar sig den. Rädslorna då? Självklart är det jobbigt med ett uppbrott - men uppbrott är en del av livet och de kommer förr eller senare att ske, vare sig man vill eller inte.
Så mitt argument lyder helt enkelt - gör det och gör det nu.
Fred på jorden och kärlek överallt
Helt plötsligt har jag kommit på det - jag har knäckt det. Det handlar inte om pengar och det handlar inte heller om att någon äger så mycket så att man kan kalla det för att han har hela världen i sin ägo.
Det handlar helt enkelt om att se världen som en rad med möjligheter att upptäckas. Det handlar om att hela världen ligger öppen för en, bara man vill, kan och framför allt vågar. Jag pratade idag med en tjej på jobbet och hon proklamerade länge och väl hur hon redan sen fem års ålder efter att ha sett ett program på TV drömt om att bli inredare och inredningsarkitekt. När hon nu fått papper och ett erbjudande om en skola i Italien - med just den exakta linjen - så tvekade hon. Hon var beredd att avsäga sig hela sin dröm för att bara låta den bero. Varför, undrade dumdristigt jag?
Har du drömt om något så länge så är det ju inte direkt så att du inte någonsin tänkt att du kanske ska vilja förverkliga den eller hur? När det dessutom rör sig om ett sådant erbjudande som likt en skänk från ovan bara dimper ner i handen på en. TA DEN FÖR I HELVETE!
"Pengar... Tid... Rädslor... Ensamhet... Språk..." Bah! GO FOR IT! Har man en älskande, eller ja det kanske inte ens behöver vara det, förstående moder eller fader eller och - då löser sig pengar på något sätt eller annat. Vänner skaffar man där, språket lär man sig efter en 24 timmars brainwash varje dag och tid - det har man all i världen, bara man tar sig den. Rädslorna då? Självklart är det jobbigt med ett uppbrott - men uppbrott är en del av livet och de kommer förr eller senare att ske, vare sig man vill eller inte.
Så mitt argument lyder helt enkelt - gör det och gör det nu.
Fred på jorden och kärlek överallt
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)