London ska vara roligt, det är därför jag är här, men nu är det faktiskt inte roligt längre.
Än en gång har någon tyckt att det varit roligt att parkera på min choklad. En mobil till har försvunnit utan att jag märkt det - så alla ni som tyckte att mitt nummer var något att spara kan ju bara skrattande och ryckande på axlarna inse att så inte var fallet.
Den är inte på hostellet, den var inte på gallerian där jag handlade mat - så imorrn ringer jag London's Ministry of Transport och deras Lost and Found-avdelning. Jag är återigen relativt säker på att jag inte tappat mobilen utan att någon har snott den. Men vem vill sno en telefon där high-scoret på gamla goda Snake ligger på 2560? SNAKE?! Inse hur liten - obetydlig rent ut sagt - attraktionsfaktor mobilen har? Sno en iPhone eller nått COOLT någon annan gång?!
Jag köpte den för 20£ och det var ett rån! Mobilen är lika tekniskt avancerad som en banan. Så trots att jag inte vill erkänna det är det kanske troligast att jag tappat den. Jag förstår det bara inte.
Jag funderar seriöst på att ALDRIG införskaffa en ny, men då inser jag istället hur dumt det skulle bli. Man är beroende av sin mobil i dagens samhälle - pinsamt nog. Jag förstår inte hur det har utvecklats till den här graden av beroende men konsumptionssamhället och kommunikationssamhället kräver det.
Jag hoppas och håller tummarna för att den faktiskt är där jag hoppas att den är - i Lost and Found.
Fred på jorden och kärlek överallt - och tummarna hålls för snabb lösning av problemet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar