att jag inte lärt mig,
nått jag aldrig kommer göra,
att jag fortsätter tro,
men det är inget annat att göra,
det är inte att jag letar,
inte ens att jag söker,
bara hoppet om att hitta,
då jag låtsas som jag inte försöker.
att jag saknar,
trots att vi är ansikte mot ansikte,
att jag missar,
med bollen fri och öppet mål i sikte.
jag blir blindare,
med öppna ögon,
jag blir ensammare,
med någon.
ord. desperat, dåligt,
patetiskt, tomt.
ord. ord.
i hopp om att hörsammas,
försvinner meningen.
ord. inget kan de längre ge.
Fan.
Fredrik Scheike, 1/08/11
Visar inlägg med etikett ilska. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ilska. Visa alla inlägg
måndag 1 augusti 2011
fredag 10 juni 2011
Glömmer Aldrig
Alltså nu när jag haft lite tid att smälta vad som egentligen hände på festen förra Onsdagen så kan man väldigt oenkelt beskriva min sinnesstämning som likgiltigt asförbannad. För alla som inte vet så fick jag ligga och ta emot stört mycket stryk av någon som jag betraktat som en vän. Eftersom jag tydligen felbehandlat henne såförtjänade jag att ta emot århundradets största bajsmacka toppad med riktigt sur galla.. Kul liv.
Jag vill bara hävda att jag inte upplever att jag gjort nått fel, jag har bara varit ärlig och sagt allt från början till start. Men jag är uppenbarligen inte bara svår, jag är tydligen ett oärligt, lösaktigt, likgiltigt as och svin. Spännande vad folk vet om mig i ryktessvängen. Sjukt spännande, för sist jag kollade så har jag nog aldrig varit svår, eller?
Jag fick en halvdålig ursäkt dessutom. Fylla, absolut - men jag förtjänade allt, trots att personen enligt denne själv överreagerade; för som jag har behandlat denne - så får man inte göra mot sina vänner. Mae, men det är okej att slå en annan vän över hela kroppen inkl. ansiktet och dessutom hota med att slå knäet ur led på denne.
Logik har aldrig varit min starka sida - men nånstans kan till och med jag känna att det där rimmar illa. Vilket gör mig förbannad.
Men varför då också likgiltig? Den person som gör så mot någon man håller av som en vän, då kan enligt mig i såna fall dra åt helvete. Vilket gör att jag blir fullständigt likgiltig - för den vännen var nog aldrig en vän från början.
Jag försökte i alla fall, men vill inte den andra så blir det inte mitt problem längre.
Avslutat kapitel, stängd bok och löst knut - vi ses aldrig igen.
Kärlek (kan vara komplicerat, tydligen)
Jag vill bara hävda att jag inte upplever att jag gjort nått fel, jag har bara varit ärlig och sagt allt från början till start. Men jag är uppenbarligen inte bara svår, jag är tydligen ett oärligt, lösaktigt, likgiltigt as och svin. Spännande vad folk vet om mig i ryktessvängen. Sjukt spännande, för sist jag kollade så har jag nog aldrig varit svår, eller?
Jag fick en halvdålig ursäkt dessutom. Fylla, absolut - men jag förtjänade allt, trots att personen enligt denne själv överreagerade; för som jag har behandlat denne - så får man inte göra mot sina vänner. Mae, men det är okej att slå en annan vän över hela kroppen inkl. ansiktet och dessutom hota med att slå knäet ur led på denne.
Logik har aldrig varit min starka sida - men nånstans kan till och med jag känna att det där rimmar illa. Vilket gör mig förbannad.
Men varför då också likgiltig? Den person som gör så mot någon man håller av som en vän, då kan enligt mig i såna fall dra åt helvete. Vilket gör att jag blir fullständigt likgiltig - för den vännen var nog aldrig en vän från början.
Jag försökte i alla fall, men vill inte den andra så blir det inte mitt problem längre.
Avslutat kapitel, stängd bok och löst knut - vi ses aldrig igen.
Kärlek (kan vara komplicerat, tydligen)
måndag 23 maj 2011
Snälla Låt Mig Förklara
Jag vill redan från första början varna känsliga läsare för att följande blogginlägg är extremt ärligt och kan väcka väldigt starka känslor, dock är det något jag står för och känner att jag behöver ventilera. Så om någon tar anstöt efter detta är varken inte mitt ansvar eller mitt problem. Tar du anstöt känner du dig mest troligt träffad, och det är i såna fall lika bra.
För ett tag sen uppmärksammade mig en vän på ett väldigt intressant problem. Vänner, samröre och prioriteringar. Vem som betyder vad för vem och vem som ger dig lika mycket, eller mer, tillbaka jämfört med vad du ger dem. Det handlar om energi, kärlek och tillit - det handlar om en sån vänskap där man inte blir orkeslös av att umgås med den andra utan där i det närmsta blir upprymd när man nått mötets slut.
Framför allt handlar det om hur få såna vänner man har. För i dagsläget är de för mig så fåräknade att jag mår dåligt. Det har nått en nivå där många av mina närmsta vänner fått en rejäl avsyning och övertänkning i ett försök att gallra. Det låter förjävligt, jag vet, det låter fjantigt, jag vet, men det handlar i slutändan om överlevnad och självbevarelsedrift. Den senaste tiden har varit extremt turbulent och många av de jag betraktat som vänner har gjort snedsteg och övertramp som ärligt känns förjävligt och ibland oförlåtligt. Och ärligt talat är jag fruktansvärt jävla asless på att allt som oftast behöva vara den större mannen och förlåta, trösta, ursäkta och böna och be. Jag är så tydlig jag kan i min kommunikation med andra, särskilt med vänner, men vad är det i ett rakt och sant ord som öppnar för tolkning och förvridning?
Jag ser nu olika vänner med olika ögon - jag tänker alltid och vill genomsyra alla runt omkring mig med kärlek och respekt - och när man slösar med det så pass, så vill man mötas med samma känslor tillbaka. Det är när man inte gör det som det ger upphov till såna här tankar.
Varför försöker vänner övertala en att man själv faktiskt mår dåligt? Varför försöker vänner mena på att de redan sett igenom hela "min fasad" när jag mig veterligen inte har/haft någon? Varför slår man vänner? Varför får man må dåligt när ens vänner vill, men inte när man själv gör det? Var finns den ömsesidiga respekten? Varför har vänner så svårt att lyssna? Varför kan inte vänner vara glada när det går bra för en själv?
Frågorna hopar sig. Men svaren? De lär dröja, om jag ens vill ha några. Det är lättare att välja bort, visserligen, men hur mycket av sig själv ska man ge bort innan revolten inombords brutit ut i fullskaligt, blodigt, jävla inbördeskrig.
Jag vill dock inte försöka framhäva mig själv som guds bästa barn eller jordens bästa vän, men ledorden för mig är kärlek, vänskap och respekt - något som vissa behöver använda för att "set their priorities straight".
Dags att sova är det dock nu. Godnatt och dröm sött.
Kärlek
För ett tag sen uppmärksammade mig en vän på ett väldigt intressant problem. Vänner, samröre och prioriteringar. Vem som betyder vad för vem och vem som ger dig lika mycket, eller mer, tillbaka jämfört med vad du ger dem. Det handlar om energi, kärlek och tillit - det handlar om en sån vänskap där man inte blir orkeslös av att umgås med den andra utan där i det närmsta blir upprymd när man nått mötets slut.
Framför allt handlar det om hur få såna vänner man har. För i dagsläget är de för mig så fåräknade att jag mår dåligt. Det har nått en nivå där många av mina närmsta vänner fått en rejäl avsyning och övertänkning i ett försök att gallra. Det låter förjävligt, jag vet, det låter fjantigt, jag vet, men det handlar i slutändan om överlevnad och självbevarelsedrift. Den senaste tiden har varit extremt turbulent och många av de jag betraktat som vänner har gjort snedsteg och övertramp som ärligt känns förjävligt och ibland oförlåtligt. Och ärligt talat är jag fruktansvärt jävla asless på att allt som oftast behöva vara den större mannen och förlåta, trösta, ursäkta och böna och be. Jag är så tydlig jag kan i min kommunikation med andra, särskilt med vänner, men vad är det i ett rakt och sant ord som öppnar för tolkning och förvridning?
Jag ser nu olika vänner med olika ögon - jag tänker alltid och vill genomsyra alla runt omkring mig med kärlek och respekt - och när man slösar med det så pass, så vill man mötas med samma känslor tillbaka. Det är när man inte gör det som det ger upphov till såna här tankar.
Varför försöker vänner övertala en att man själv faktiskt mår dåligt? Varför försöker vänner mena på att de redan sett igenom hela "min fasad" när jag mig veterligen inte har/haft någon? Varför slår man vänner? Varför får man må dåligt när ens vänner vill, men inte när man själv gör det? Var finns den ömsesidiga respekten? Varför har vänner så svårt att lyssna? Varför kan inte vänner vara glada när det går bra för en själv?
Frågorna hopar sig. Men svaren? De lär dröja, om jag ens vill ha några. Det är lättare att välja bort, visserligen, men hur mycket av sig själv ska man ge bort innan revolten inombords brutit ut i fullskaligt, blodigt, jävla inbördeskrig.
Jag vill dock inte försöka framhäva mig själv som guds bästa barn eller jordens bästa vän, men ledorden för mig är kärlek, vänskap och respekt - något som vissa behöver använda för att "set their priorities straight".
Dags att sova är det dock nu. Godnatt och dröm sött.
Kärlek
lördag 12 februari 2011
Jävligt Nöjd Med Min Situation
Resans första fadäs har naturligtvis redan inträffat.
Ibland känner man sig sådär extremt intelligent, just utanför Bräcke hade jag ett sånt moment. Visst, det gick fort imorse, men ryggorna var redan packade o i ärlighetens namn var allt genomtänkt redan innan. Jag ville ju ha så lite med mig som möjligt när jag åkte iväg så givetvis lämnade jag nycklarna jag inte behöver hemma. Typ de andra lägenhetsnycklarna, garagenycklarna bil- o reservnyckeln - vad herr yxskaft naturligtvis INTE tänkte på var att på den ena av dessa knippor så satt även Moderns lägenhetsnycklar.
Var ska jag sova inatt? Vems Mamma är borta på läger just den här helgen? Vem känner att han har ett IQ matchande det hos en halväten banan...?
Håll en plats åt mig Arlanda, jag kommer några timmar tidigare!
Kärlek!
Ibland känner man sig sådär extremt intelligent, just utanför Bräcke hade jag ett sånt moment. Visst, det gick fort imorse, men ryggorna var redan packade o i ärlighetens namn var allt genomtänkt redan innan. Jag ville ju ha så lite med mig som möjligt när jag åkte iväg så givetvis lämnade jag nycklarna jag inte behöver hemma. Typ de andra lägenhetsnycklarna, garagenycklarna bil- o reservnyckeln - vad herr yxskaft naturligtvis INTE tänkte på var att på den ena av dessa knippor så satt även Moderns lägenhetsnycklar.
Var ska jag sova inatt? Vems Mamma är borta på läger just den här helgen? Vem känner att han har ett IQ matchande det hos en halväten banan...?
Håll en plats åt mig Arlanda, jag kommer några timmar tidigare!
Kärlek!
onsdag 27 maj 2009
Disco to Disko
Jag är less - jag vill döda min dator.
Fo' real.
Isn't it annoying that when you actually REALLY want to save something - the stupid thing just dies on you?
And isn't it even more annoying that it happens twice, no thrice, in a row?
Go computers - not.
Fo' real.
Isn't it annoying that when you actually REALLY want to save something - the stupid thing just dies on you?
And isn't it even more annoying that it happens twice, no thrice, in a row?
Go computers - not.
tisdag 24 februari 2009
That Other Land (London still)
Gah.
Min mysse e borte och den här gången är det någon som snott den. Fo' sho'.
Den var på rummet, helt övertygad är jag om detta, och nu är den no where to be found.
Lägenhet ska bli otroligt skönt - bort från alla tattare!
Fred på jorden och kärlek överallt!
Min mysse e borte och den här gången är det någon som snott den. Fo' sho'.
Den var på rummet, helt övertygad är jag om detta, och nu är den no where to be found.
Lägenhet ska bli otroligt skönt - bort från alla tattare!
Fred på jorden och kärlek överallt!
söndag 22 februari 2009
Money, Money, Money (London)
Jag håller inte längre koll på några dagar - räkningen gör bara att jag blir stressad och känner en press på att stanna längre.
London ska vara roligt, det är därför jag är här, men nu är det faktiskt inte roligt längre.
Än en gång har någon tyckt att det varit roligt att parkera på min choklad. En mobil till har försvunnit utan att jag märkt det - så alla ni som tyckte att mitt nummer var något att spara kan ju bara skrattande och ryckande på axlarna inse att så inte var fallet.
Den är inte på hostellet, den var inte på gallerian där jag handlade mat - så imorrn ringer jag London's Ministry of Transport och deras Lost and Found-avdelning. Jag är återigen relativt säker på att jag inte tappat mobilen utan att någon har snott den. Men vem vill sno en telefon där high-scoret på gamla goda Snake ligger på 2560? SNAKE?! Inse hur liten - obetydlig rent ut sagt - attraktionsfaktor mobilen har? Sno en iPhone eller nått COOLT någon annan gång?!
Jag köpte den för 20£ och det var ett rån! Mobilen är lika tekniskt avancerad som en banan. Så trots att jag inte vill erkänna det är det kanske troligast att jag tappat den. Jag förstår det bara inte.
Jag funderar seriöst på att ALDRIG införskaffa en ny, men då inser jag istället hur dumt det skulle bli. Man är beroende av sin mobil i dagens samhälle - pinsamt nog. Jag förstår inte hur det har utvecklats till den här graden av beroende men konsumptionssamhället och kommunikationssamhället kräver det.
Jag hoppas och håller tummarna för att den faktiskt är där jag hoppas att den är - i Lost and Found.
Fred på jorden och kärlek överallt - och tummarna hålls för snabb lösning av problemet.
London ska vara roligt, det är därför jag är här, men nu är det faktiskt inte roligt längre.
Än en gång har någon tyckt att det varit roligt att parkera på min choklad. En mobil till har försvunnit utan att jag märkt det - så alla ni som tyckte att mitt nummer var något att spara kan ju bara skrattande och ryckande på axlarna inse att så inte var fallet.
Den är inte på hostellet, den var inte på gallerian där jag handlade mat - så imorrn ringer jag London's Ministry of Transport och deras Lost and Found-avdelning. Jag är återigen relativt säker på att jag inte tappat mobilen utan att någon har snott den. Men vem vill sno en telefon där high-scoret på gamla goda Snake ligger på 2560? SNAKE?! Inse hur liten - obetydlig rent ut sagt - attraktionsfaktor mobilen har? Sno en iPhone eller nått COOLT någon annan gång?!
Jag köpte den för 20£ och det var ett rån! Mobilen är lika tekniskt avancerad som en banan. Så trots att jag inte vill erkänna det är det kanske troligast att jag tappat den. Jag förstår det bara inte.
Jag funderar seriöst på att ALDRIG införskaffa en ny, men då inser jag istället hur dumt det skulle bli. Man är beroende av sin mobil i dagens samhälle - pinsamt nog. Jag förstår inte hur det har utvecklats till den här graden av beroende men konsumptionssamhället och kommunikationssamhället kräver det.
Jag hoppas och håller tummarna för att den faktiskt är där jag hoppas att den är - i Lost and Found.
Fred på jorden och kärlek överallt - och tummarna hålls för snabb lösning av problemet.
fredag 20 februari 2009
Air (London day 28)
Jag tappar verkligen all koll på dagarna känns det som, allt börjar flyta ihop till ett mish-mash av vanliga och fantastiska upplevelser.
Idag har väl hittills inte varit den mest spännande av dagar. Jag har suttit inne vid datorn och häckat. Jag är måttligt less. Jag köpte ett internet igår, och skulle utnyttja det vidare idag för att ladda hem lite uppdateringar och program som är nyttiga att ha. Nedladdningshastigheten har hoppat mellan 2,3kb/s och 50,8kb/s. Nedladdningstiden har då således skuttat från 5 dygn och 12 timmar till 14 minuter.. Need I say - det har tagit en jävla tid?
Nu har den hållit sig stabil ett tag och nu är den äntligen klar!
Nu får jag njuta av luft, solsken, frihet och framför allt - MAT!
Ikväll vankas det ett gäng pints i goda vänners lag!
Fred på jorden och kärlek överallt!
lördag 31 januari 2009
Rule of Humanity (London day 8)
Som om det inte var nog har nått jävla pundarsle bestulit mig på mitt Oystercard (tunnelbanekort )också....
Jag är läskigt less.
Jag är läskigt less.
New Dawn (London day 8)
Unsatisfactory.
Less than ideal.
Var ska jag börja - vad ska jag välja? Jag är pissförbannad, för nått nöthuvud har passat på att sno min mobil. Själva telefonen bryr jag mig inte om, det är bara pengar och det går alltid att byta ut - men jag hade säkert över 100 SMS jag hade velat spara och mängder med nummer som jag inte någon annanstans.
Jag hade boknings-sms, glada sms, flörtiga sms, skämt - ja allt liksom! Och det är bara borta. Snacka om att nån har kissat i min juice. Jag har anmält det till försäkringsbolaget så nu är det bara polisanmälan kvar.
Glädjande nyhet är dock att jag SKA åka till Trance Energy!! Jag har bokat biljetter för helgen den 6-8:e Mars så då blir det åka av! Jag är jättepepp verkligen - särskilt med tanke på vilka som kommer spela! Annat glädjande är att Viktor kommer den 9:e Mars och förhoppningsvis kommer Robin och Torfroob den 11:e - det kommer bli vrickat och galet och det ser jag verkligen fram emot!
Nu ska jag kolla vidare på dokumentären på youtube om Monsanto. Vidrigt företag. Spana in dokumentären och bli riktigt, riktigt skrämd. Del ett här.
Så "dejten" ikväll vet jag inte vad det blir av. Vi får se vad jag orkar och känner för.
Fred på jorden och kärlek till alla (förutom det j**la äcklet som snott min mobil.
Less than ideal.
Var ska jag börja - vad ska jag välja? Jag är pissförbannad, för nått nöthuvud har passat på att sno min mobil. Själva telefonen bryr jag mig inte om, det är bara pengar och det går alltid att byta ut - men jag hade säkert över 100 SMS jag hade velat spara och mängder med nummer som jag inte någon annanstans.
Jag hade boknings-sms, glada sms, flörtiga sms, skämt - ja allt liksom! Och det är bara borta. Snacka om att nån har kissat i min juice. Jag har anmält det till försäkringsbolaget så nu är det bara polisanmälan kvar.
Glädjande nyhet är dock att jag SKA åka till Trance Energy!! Jag har bokat biljetter för helgen den 6-8:e Mars så då blir det åka av! Jag är jättepepp verkligen - särskilt med tanke på vilka som kommer spela! Annat glädjande är att Viktor kommer den 9:e Mars och förhoppningsvis kommer Robin och Torfroob den 11:e - det kommer bli vrickat och galet och det ser jag verkligen fram emot!
Nu ska jag kolla vidare på dokumentären på youtube om Monsanto. Vidrigt företag. Spana in dokumentären och bli riktigt, riktigt skrämd. Del ett här.
Så "dejten" ikväll vet jag inte vad det blir av. Vi får se vad jag orkar och känner för.
Fred på jorden och kärlek till alla (förutom det j**la äcklet som snott min mobil.
tisdag 13 maj 2008
del sextionio
Same same - or different?
Jag mår riktigt dåligt över att vi har skapat ett överkonsumtionssamhälle där vi i väst konsumerar i såna groteska mängder att det blir farligt för vår egen hälsa när vi tillåter resten av världens befolkning att svälta och bli sjuka.
Det känns bra att jag har gett en sån rik gåva till Lutherhjälpen under det här halvåret - men det kanske är ett alldeles för enkelt sätt att bli av med sitt eget dåliga samvete?
Betala av det till någon organisation för att slippa tänka på det vidare?
Visst - det får väl många skeptiker tycka - men hellre att du faktiskt skänker en slant än att inte göra det för att du tycker att "du betalar bara för ditt samvetes skull så då struntar jag i det".
Skänk en tia i månaden och du gör skillnad - skänk en krona om dagen och du är uppe i en summa som i alla fall kan göra lite mer skillnad.
Barn ska inte behöva bli feta av att inte få nån mat. Barn ska inte heller behöva bli feta av att konsumera för mycket.
onsdag 20 februari 2008
del sjutton
Ibland undrar jag hur folk tänker? Vilka budskap de vill förmedla i och med sitt handlande, sitt agerande eller sina yttranden? Hur berörs vi egentligen av alla runt i kring?
Vad föranleder då denna diskussion?
Jo, som bekant har jag ett litet personligt agg, som en sorts törn i sidan eller som en liten jävla Jack Russel Fucking-terrier som aldrig slutar hoppa. Denna någon bör inte nämnas vid några namn enligt all svensk lagstiftning så då tänker jag naturligtvis vara laglydig.
Men jag undrar verkligen hur framförallt denne någon tänker? Vad vill denne ge för bild av sig själv - vill denne någon verkligen att jag ska tycka illa om densamme eller är jag inne i ett för sollipsistiskt tänkande? Allt kretsar ju inte kring mig (tur nog..) så det kanske är ifrån mig felet utgår och inte från denne någon. Jag ska visa att jag är den större människan och låta oförrätten gå förbi. Jag tänker inte bli långrandigt sur heller - behålla den positiva anden genom det mesta, det tror jag på.
Grattis för övrigt till aborginerna som äntligen fått ett erkännande för sitt lidande och ett sparsamt grattis också till Kuba där epoken "Fidel" äntligen gått i graven. Intressant ska det bli att följa den utvecklingen.
Vad föranleder då denna diskussion?
Jo, som bekant har jag ett litet personligt agg, som en sorts törn i sidan eller som en liten jävla Jack Russel Fucking-terrier som aldrig slutar hoppa. Denna någon bör inte nämnas vid några namn enligt all svensk lagstiftning så då tänker jag naturligtvis vara laglydig.
Men jag undrar verkligen hur framförallt denne någon tänker? Vad vill denne ge för bild av sig själv - vill denne någon verkligen att jag ska tycka illa om densamme eller är jag inne i ett för sollipsistiskt tänkande? Allt kretsar ju inte kring mig (tur nog..) så det kanske är ifrån mig felet utgår och inte från denne någon. Jag ska visa att jag är den större människan och låta oförrätten gå förbi. Jag tänker inte bli långrandigt sur heller - behålla den positiva anden genom det mesta, det tror jag på.
Grattis för övrigt till aborginerna som äntligen fått ett erkännande för sitt lidande och ett sparsamt grattis också till Kuba där epoken "Fidel" äntligen gått i graven. Intressant ska det bli att följa den utvecklingen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)