del nittiotvå

Jag höll nästan på att glömma:
GRATTIS PÅ NAMNSDAGEN ÄLSKADE, SAKNADE FARFAR!

del fyrtio

Såg att bl.a. Ulf hade namnsdag i Fredags men glömde kommentera det.

Grattis på namnsdagen Pappa! Tänkte faktiskt på dig då, och det hoppas jag att du kände.

del tjugoåtta

Jag satt igår och gick igenom massa gamla papper rörande min far och hela hans liv som min Farfar sammanställt någon gång. Det fanns hinkvis med papper i den här kartongen, bortåt en sex-sju pärmar och en låda med lite allmänt.

Det började lugnt med div. små roliga lappar som "Jag har gåt o baj sat. Kram Ulf" ifrån barndomen och jag hittade alltifrån kvitton på barnsängar till försäkringspapper. Verkligen allt möjligt. Och eftersom jag inte kan behålla det och inte vet vad annat göra av det så slängde jag naturligtvis det mesta, smärtsamt som det på ett plan var. Jag minns att jag tänkte, "nu blir du begravd för mig". Men värre skulle det bli.

När jag kom till den sista pärmen var jag tvungen att avbryta p.g.a. alla känslor som bara kom över mig.

Jag hade hamnat på pärmen som rörde min fars begravning - alla kondoleansbrev och kort och liknande. Jag läste några stycken men hoppade över det mesta. Men ett brev grep mig, det som en vän till mamma och far skrivit nere ifrån Mafinga.

Det handlade om hur mamma tagit farväl av min far när han låg för sin död och känslorna runt i kring. Det var så gripande, det var så utmattande - det var så känslosamt att jag grät. Jag grät jättemycket, för någonstans inom mig har jag i princip alltid hoppats på att allt sammans skulle vara en lögn, ungefär sådär som på film. Att min far skulle återvända en dag och säga; "Här är jag! Nu ska vi bli en familj igen och allt ska bli så bra så bra."

Men det går inte, för det fick jag det svart på vitt. Jag fick det smetat i ansiktet av bläck på ett papper - storlek 10. Det är nu mera oåterkalleligt och konkret och jag känner efter allt en sorts plötslig tomhet inom mig. Det lilla hoppet, den lilla önskan är nu mig ifråntagen.

Aj.

del nio

..And now for something completely different..

Oj vilken helvetisk natt. Sällan har jag lyckats drömma så många mardrömmar på samma natt. Jag är totalt utpumpad och det känns verkligen som om världen snurrar och det enda jag vill göra är att lägga mig ner och gråta.

Givet så handlade det sista jag drömde om min Farfar. Det är första gången sen han dog som jag faktiskt har drömt något om det, jag har trott att det borde jag definitivt ha gjort tidigare. Jag drömde att jag sprang genom ett hus som såg ut som hans, fast ändå inte, jag sprang in i ladan som i drömmen satt ihopkopplad med huset i Gävle. Där hittar jag Farfar i en bastu med handduk och skum av shampoot på hjässan. Han har sina glasögon på sig som normalt men sitter och kippar efter andan och lutar sig emot ena väggen. Jag blir helt förtvivlad och kramar om honom och frågar desperat vad han vill att jag ska göra. jag ringer efter ambulans och han påpekar gång på gång att han känner att det är dags för honom att gå vidare från den här världen. Han ber mig be om smärtstillande och tårarna strömmar. Jag ringer upp ambulansvården och möts av en j**la idiot som inte förstår vad jag säger. Jag berättar att jag sitter med min Farfar på IVA (intensivvårdsavdelningen för er som aldrig behövt vara där) och att han behöver vård. Jag skriker och jag gråter om vartannat och ger adressen och ber dom enbart ta med sig smärtstillande då det är det min Farfar ber om. Hon på andra sidan luren förstår inte vad jag menar och jag blir ännu mer förtvivlad. Ska min Farfar dö ska han inte behöva göra det smärtsamt..

Givetvis vaknar jag halvt gråtande.

Två av tre drömmar som jag kommer ihåg att jag drömt i natt har i princip handlat om samma sak. Att jag är oförmögen att förändra något. Att jag är oförmögen att ens handla inför det som komma skall.

Det gör så förbannat ont, och jag menar inte "jag-är-emo-och-det-gör-ont" utan jag pratar om rejäl j**la smärta.

Vem ska jag nu honnörsskåla med först av alla på min student? Vem ska jag placera högst upp vid bordet? Vem ska nu ringa mig och gratta mig på Rupert-dagen? Vem ska jag få roliga brev av?

Det är en del av livet och det är det som gör så ont att inse.

Vila i frid älskade älskade Farfar.
Nu kommer gråten igen.

del sju

Batman har aldrig varit bättre än så här!

Bra dag ändå.

Jag har hunnit med att göra ett arbete klart och påbörjat, och hunnit långt, med ett annat. Jag måste jobba igen allt jag ligger efter med efter en hel vecka i Skottland och nästintill en hel vecka i sorg.

Ny banner har jag hunnit få upp, ska försöka rätta till storleken lite mer, men jag är nöjd än så länge!

Choon:
Digital Witchcraft - Fingerpaint