Hemma från en 10-dagar lång roadtrip i södra Sverige. Lagom att komma tillbaka till sin första och sista arbetsdag den här veckan.. De stackarna på jobbet måste ju tro att jag lider av världens sämsta arbetsmoral, men så går det när man redan har bokat resor och folk ringer för sent.
Halvtrist och skönt att komma hem. Det ser för jävligt ut hemma igen och vårt problem med kompostflugor som jag har pushat att vi ska försöka driva ut med hygien och disk har hittat ny fart och livslust.. Utrunnen gammal mjölk i hallen från en soppåse jag trodde var uttagen, ett glas rödvin översvärmad med flugor, ugnsformar med drypande fett lite här och där i köket och mögligt bröd på köksbordet.. Jag menar, vaffan.
Bjursås, underbara Bjursås med allt vad det betyder för mig personligen var vår huvudbas i drygt en halv vecka. Vi röjde upp på tomten, vi tog det lugnt, låg på sofflocket, satt på bryggan och drack öl, badade och slogs med alla mygg. Det är fantastiskt vad en plats kan betyda mycket för en själv. Mamma frågade och visst var det väl lite så fast jag kanske inte kunde erkänna det ens för mig själv. Det var skumt att komma dit, det kändes som att något saknades. Samtidigt kändes det ändå bra, som att inget hade förändrats, som att man kunde känna, dofta och höra bokbläddrandet på framsidan, pillandet med verktyg på baksidan, ljudet av ett fnys till kvällens rapport och så mycket annat som jag förknippar med min älskade, saknade Farfar.
Vi kom hem igår kväll i alla fall, och innan jag kunde somna och koppla av tog det ett ganska bra tag. Hann säga hej på både Robin och Torbjörn som kom och hämtade sina prylar här.
Nu känns det segt att ta sig iväg till jobbet, men det kommer nog bli en fin dag att jobba och det går ju ändå ganska snabbt tills dess att klockan blivit 16:00. Längtar till ikväll och till imorrn!
Biggie!
