Fick En Smula Tillbaka.

Idag har varit en riktigt produktiv dag! Ärligt alltså, ibland kan man.

Jag har, utöver att slita som en hund med det där sabla ogräset uppe på grusgravarna på jobbet lyckas åstadkomma väldigt mycket. Hade med mig datorn och mitt mobilinternet, i förhoppning om att det skulle gå snabbare att surfa där uppe, för att fixa med papper inför USA i höst. Så varenda rast har jag lyckats göra nått. I första blev i20-(visum)-papperna ivägslängda, på lunchen sökte jag studiebidrag och svarade på frågor (och hörde av mig om ang. fortsatt DJ-jobb!) och på det andra fikat blev det till att fixa betygen och betala räkningar.

Fick ett mail förra veckan som andades panik över att de fortfarande inte mottagit mina betyg som skulle varit skickade för ca. 3,5 vecka sen.. Det löste sig iaf! Hämtade också min kavaj och lämnade tillbaka ett dåligt köp, så produktiviteten har legat på topp!

Så nu inför USA ska jag bara ha en träff med ambassaden,förbereda monologerna och sen är vi good to go!

I övrigt var det Mors dag igår och jag vill bara passa på att säga att jag har både världens bästa Mamma och Mormor! Ska bli kul att Mor kommer upp i veckan också!

Mae, nu är jag uppe långt över normaltid..

Kärlek och godnatt!

K.O.

Igår så återupptäckte jag en gammal favoritlåt när jag, ute i regnet, vigde dagen åt att kratta kvist.

Då jag tyvärr inte kan bädda in den får jag nöja mig med att slänga upp en länk till du-tuben och så får man spana själv!

Kärlek

Come On Down To The Freakshow

Just nu känns livet lite sådär jobbigt.

Men det går nog snart över!

Tur att solstrålar finns.

Kärlek!

Snälla Låt Mig Förklara

Jag vill redan från första början varna känsliga läsare för att följande blogginlägg är extremt ärligt och kan väcka väldigt starka känslor, dock är det något jag står för och känner att jag behöver ventilera. Så om någon tar anstöt efter detta är varken inte mitt ansvar eller mitt problem. Tar du anstöt känner du dig mest troligt träffad, och det är i såna fall lika bra.

För ett tag sen uppmärksammade mig en vän på ett väldigt intressant problem. Vänner, samröre och prioriteringar. Vem som betyder vad för vem och vem som ger dig lika mycket, eller mer, tillbaka jämfört med vad du ger dem. Det handlar om energi, kärlek och tillit - det handlar om en sån vänskap där man inte blir orkeslös av att umgås med den andra utan där i det närmsta blir upprymd när man nått mötets slut.

Framför allt handlar det om hur få såna vänner man har. För i dagsläget är de för mig så fåräknade att jag mår dåligt. Det har nått en nivå där många av mina närmsta vänner fått en rejäl avsyning och övertänkning i ett försök att gallra. Det låter förjävligt, jag vet, det låter fjantigt, jag vet, men det handlar i slutändan om överlevnad och självbevarelsedrift. Den senaste tiden har varit extremt turbulent och många av de jag betraktat som vänner har gjort snedsteg och övertramp som ärligt känns förjävligt och ibland oförlåtligt. Och ärligt talat är jag fruktansvärt jävla asless på att allt som oftast behöva vara den större mannen och förlåta, trösta, ursäkta och böna och be. Jag är så tydlig jag kan i min kommunikation med andra, särskilt med vänner, men vad är det i ett rakt och sant ord som öppnar för tolkning och förvridning?

Jag ser nu olika vänner med olika ögon - jag tänker alltid och vill genomsyra alla runt omkring mig med kärlek och respekt - och när man slösar med det så pass, så vill man mötas med samma känslor tillbaka. Det är när man inte gör det som det ger upphov till såna här tankar.

Varför försöker vänner övertala en att man själv faktiskt mår dåligt? Varför försöker vänner mena på att de redan sett igenom hela "min fasad" när jag mig veterligen inte har/haft någon? Varför slår man vänner? Varför får man må dåligt när ens vänner vill, men inte när man själv gör det? Var finns den ömsesidiga respekten? Varför har vänner så svårt att lyssna? Varför kan inte vänner vara glada när det går bra för en själv?

Frågorna hopar sig. Men svaren? De lär dröja, om jag ens vill ha några. Det är lättare att välja bort, visserligen, men hur mycket av sig själv ska man ge bort innan revolten inombords brutit ut i fullskaligt, blodigt, jävla inbördeskrig.

Jag vill dock inte försöka framhäva mig själv som guds bästa barn eller jordens bästa vän, men ledorden för mig är kärlek, vänskap och respekt - något som vissa behöver använda för att "set their priorities straight".

Dags att sova är det dock nu. Godnatt och dröm sött.

Kärlek

Varför Nöja Sig Med Mindre?

Hur berättar man för den som betyder mest att den människan får en att le - på riktigt?

I Bet You Know

Lugn helg verkligen.

I Fredags så satt jag och Ottar och nördade medan folk var ute och härjade. I Lördags var jag sjuk och sen på kvällen skulle det ha blivit fest men efter att ha hållt mig nykter och kört runt överallt - först till Stan, sen Odensala, sen till Söder och sen upp på Arctura för att hälsa på Micke - så dog jag lite när jag kom hem.

Det blev en riktigt lugn kväll där jag sjönk ihop med ett glas vin och lite praliner och bara myste istället. Och idag då? Mycket oproduktiv dag förutom att jag både diskat, handlat och lagat paj att ha till i veckan! Eller ja, det blir typ en lasagne-paj-fusion. Pajdeg och köttfärssås utan äggstanning, kan bli spännande!

Saknar, längtar och hoppas!

Kärlek

You're A Feast!

Låten som för tillfället går på repeat hemma hos mig.

Ilska, ja - men mest på mig själv för att jag är för feg ibland. Dags att slå sig för bröstet och kanske bereda sig på att ta några smällar. Men det är det väl värt i slutändan, eller?

BEAST MODE!

Kärlek