När saker man vill prata om med människor man vill ska veta och inga ord kommer ut. Du vet vad jag menar va? När man vet att det som skulle sägas har en chans att förändra allt, i princip vända upp och ner på hela världen. Men man kvävs och allt det som kommer ut är en suck och ett ryck på axlarna.
Att stålsätta sig. Vad är det man är rädd för? Kan man inte bara se över muren eller i alla fall försöka klättra upp på den så att man kanske kan ta sig över? Ta tjuren vid hornen och få den iskalla vinden i ansiktet? Hur kul är det att sitta i lä bakom en mur resten av sitt liv?
Det finns väl ett skäl till att man säger, respektive, inte säger det man gör. Man gör bara något om något annat gör en. Där är skådespelarens mantra. Men det är nog ett bra mantra att faktiskt ta med sig ut i livet också, jag tror det. Jag tror att det handlar om att man lär sig allt vad mänskliga relationer handlar om. Jag tror det är det viktigaste när det kommer till skådespeleri och SEN kan vi börja prata om att adaptera det till verkligheten.
Ramble, mumble - och bajs. Ja, men precis så.
Loves
Visar inlägg med etikett kärlek. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kärlek. Visa alla inlägg
söndag 16 oktober 2011
måndag 1 augusti 2011
And Like That, He's Gone
att jag inte lärt mig,
nått jag aldrig kommer göra,
att jag fortsätter tro,
men det är inget annat att göra,
det är inte att jag letar,
inte ens att jag söker,
bara hoppet om att hitta,
då jag låtsas som jag inte försöker.
att jag saknar,
trots att vi är ansikte mot ansikte,
att jag missar,
med bollen fri och öppet mål i sikte.
jag blir blindare,
med öppna ögon,
jag blir ensammare,
med någon.
ord. desperat, dåligt,
patetiskt, tomt.
ord. ord.
i hopp om att hörsammas,
försvinner meningen.
ord. inget kan de längre ge.
Fan.
Fredrik Scheike, 1/08/11
nått jag aldrig kommer göra,
att jag fortsätter tro,
men det är inget annat att göra,
det är inte att jag letar,
inte ens att jag söker,
bara hoppet om att hitta,
då jag låtsas som jag inte försöker.
att jag saknar,
trots att vi är ansikte mot ansikte,
att jag missar,
med bollen fri och öppet mål i sikte.
jag blir blindare,
med öppna ögon,
jag blir ensammare,
med någon.
ord. desperat, dåligt,
patetiskt, tomt.
ord. ord.
i hopp om att hörsammas,
försvinner meningen.
ord. inget kan de längre ge.
Fan.
Fredrik Scheike, 1/08/11
onsdag 27 juli 2011
I Never Meant You Any Harm
i ett ögonblick,
kortare än ett ögonblick.
där sekunder blir,
timmar förblir,
tiden uteblir,
är vi.
de som aldrig,
fast alltid,
älskar,
vi som alltid,
fast aldrig,
är annat än samman.
Fredrik Scheike, 27/7/2011
kortare än ett ögonblick.
där sekunder blir,
timmar förblir,
tiden uteblir,
är vi.
de som aldrig,
fast alltid,
älskar,
vi som alltid,
fast aldrig,
är annat än samman.
Fredrik Scheike, 27/7/2011
tisdag 26 juli 2011
The Day May Seem Too Long
håll om mig,
håll om mig igen
tills det enda jag åter andas,
är du.
kväv mig i ditt grepp,
tills ditt och mitt,
blir ett.
ge mig din hand,
men få mig att inte ta den,
röva bort mig,
iväg på dina vingar av eld,
tills himlen brinner,
och det enda vi andas,
är varandra.
håll om mig,
håll om mig igen,
vi glöder redan.
Fredrik Scheike, 26/7/2011
håll om mig igen
tills det enda jag åter andas,
är du.
kväv mig i ditt grepp,
tills ditt och mitt,
blir ett.
ge mig din hand,
men få mig att inte ta den,
röva bort mig,
iväg på dina vingar av eld,
tills himlen brinner,
och det enda vi andas,
är varandra.
håll om mig,
håll om mig igen,
vi glöder redan.
Fredrik Scheike, 26/7/2011
lördag 28 maj 2011
K.O.
Igår så återupptäckte jag en gammal favoritlåt när jag, ute i regnet, vigde dagen åt att kratta kvist.
Då jag tyvärr inte kan bädda in den får jag nöja mig med att slänga upp en länk till du-tuben och så får man spana själv!
Kärlek
Då jag tyvärr inte kan bädda in den får jag nöja mig med att slänga upp en länk till du-tuben och så får man spana själv!
Kärlek
söndag 22 maj 2011
Varför Nöja Sig Med Mindre?
Hur berättar man för den som betyder mest att den människan får en att le - på riktigt?
fredag 4 februari 2011
Tagit Det Till Nästa Level
Igår när hela lägenheten var fylld med vänner och kärlek kom vi att prata om något väldigt intressant. Något som jag faktiskt aldrig reflekterat över tidigare.
Vi pratade om killar och tjejer, ögongodis, partnermaterial och annat. Men något som jag fastnade för var när vi började prata om huruvida frasen "hon är för snygg för mig" har etsat sig fast hos vissa.
Den enda tjejen i sällskapet fick ju stå för det motsatta könets "hela värderingar", men hon hade aldrig tänkt så. Aldrig tänkt att någon kille någonsin skulle "spela i någon annan liga" eller "varit för snygg för henne" - där det bland oss killar är en sjukt vanlig fras. Hur kommer det sig att självförtroendet brister hos oss killar? Hur kommer det sig att vi på något sätt alltid lyckas höja upp tjejerna på någon slags piedestal så att de blir oåtkomliga för oss? Sitter det bara i självförtroendet eller är det någon slags djupare konflikt som öppnar för det argumentet?
Det är för det första inte särskilt jämlikt att använda ett sånt argument - att tjejerna i någon slags "tävling" alltid "vinner" för att de är tjejer. Att det liksom inte ens är värt att försöka med någonting då de bara ser ner på en. Att man placerar sig själv i någon slags underlägsen position där man som bäst är "slav för utseendet" hos den man "dyrkar". Jag menar, tjejer är också människor och jag tror inte att man ger dem den jämlika respekt de förtjänar med ett sådant argument.
För det andra, att självförtroendet skulle vara så pass lågt så att vi bara skulle ge upp "för att det inte ens är värt att försöka" är ju bara en sjukt självdestruktiv och konstig tankegång.
Jag tror dock att det inte är något som man kan lära någon annan, jag tror det är en insikt man måste komma till själv. Ingen är för snygg för dig, för det är bara du som är så snygg som dig själv. Dock vart problemet kommer ifrån eller hur det har rotats så att jag tror det är mer vanligt än ovanligt att killar använder det, det har jag ingen aning om.
Konstigt hur en diskussion över en enda fras kan sätta så många griller i huvudet på en...
Kärlek
Vi pratade om killar och tjejer, ögongodis, partnermaterial och annat. Men något som jag fastnade för var när vi började prata om huruvida frasen "hon är för snygg för mig" har etsat sig fast hos vissa.
Den enda tjejen i sällskapet fick ju stå för det motsatta könets "hela värderingar", men hon hade aldrig tänkt så. Aldrig tänkt att någon kille någonsin skulle "spela i någon annan liga" eller "varit för snygg för henne" - där det bland oss killar är en sjukt vanlig fras. Hur kommer det sig att självförtroendet brister hos oss killar? Hur kommer det sig att vi på något sätt alltid lyckas höja upp tjejerna på någon slags piedestal så att de blir oåtkomliga för oss? Sitter det bara i självförtroendet eller är det någon slags djupare konflikt som öppnar för det argumentet?
Det är för det första inte särskilt jämlikt att använda ett sånt argument - att tjejerna i någon slags "tävling" alltid "vinner" för att de är tjejer. Att det liksom inte ens är värt att försöka med någonting då de bara ser ner på en. Att man placerar sig själv i någon slags underlägsen position där man som bäst är "slav för utseendet" hos den man "dyrkar". Jag menar, tjejer är också människor och jag tror inte att man ger dem den jämlika respekt de förtjänar med ett sådant argument.
För det andra, att självförtroendet skulle vara så pass lågt så att vi bara skulle ge upp "för att det inte ens är värt att försöka" är ju bara en sjukt självdestruktiv och konstig tankegång.
Jag tror dock att det inte är något som man kan lära någon annan, jag tror det är en insikt man måste komma till själv. Ingen är för snygg för dig, för det är bara du som är så snygg som dig själv. Dock vart problemet kommer ifrån eller hur det har rotats så att jag tror det är mer vanligt än ovanligt att killar använder det, det har jag ingen aning om.
Konstigt hur en diskussion över en enda fras kan sätta så många griller i huvudet på en...
Kärlek
lördag 20 november 2010
Father
Tack alla fäder, tack för er som levt och er som levt. Jag vet att det är några dagar sent, men det här är det enda jag kunde tänka på under Fars dag.
Älskar.
söndag 23 augusti 2009
Stockholm Calling (Sweden)
Stockholm, Hufvudstaden med stort V. Jag har tillsammans med Jesper och Sara tagit mig en liten avstickare hit över helgen för att se årets mest efterlängtade konsert.
Vi åkte tidigt imorse och kom fram lagom till lite efter lunch då vi strosade runt på stan, käkade på det obligatoriska BK (även också för att Sara faktiskt inte käkat där tidigare) och åkte ut till Fridhemsplan för att checka in på vandrarhemmet efter tre.
Gratis internet och TV, 60:- för hotellfrukost, 50:- för lakan och handdukar och hotellsängar. Visst, ett fyrbäddsrum har gått på 1100:- för en natt inkl. allt, men det är ändå delat på tre! Okej priser för en bra vandrarhemsstandard. Note to self: uppdatera medlemsskapet i STF för att få tillgång till rabatterna hemma och utomlands!
Sen efter div. uppiffning och tillsnyggning så bar det av att käka för att sedermera ta tunnelbanan ut till stadion och se bandet. COLDPLAY! Bögstämplat enligt Facebook (tack för den, era nollor) men det är något som jag och de andra skiter i.
Låt mig bara summera kvällens konsert med ett ord: fulländad. Jag hörde t.o.m. killar bredvid mig säga att den här konserten var bättre än deras fullpoängare på Globen i höstas vilket gladde mig REJÄLT!
Sleten nu i och med dåliga skor men det råder vi bot på imorrn, även sleten då jag inte är hundraprocentigt frisk än. Det kommer! Jag knarkar C-vitamin, te, kanjang, alvedon och Kiwi!

VIVA LA VIDA, VIVA LA AMOR, VIVA COLDPLAY!
Peace worldwide and love everywhere!
Vi åkte tidigt imorse och kom fram lagom till lite efter lunch då vi strosade runt på stan, käkade på det obligatoriska BK (även också för att Sara faktiskt inte käkat där tidigare) och åkte ut till Fridhemsplan för att checka in på vandrarhemmet efter tre.
Gratis internet och TV, 60:- för hotellfrukost, 50:- för lakan och handdukar och hotellsängar. Visst, ett fyrbäddsrum har gått på 1100:- för en natt inkl. allt, men det är ändå delat på tre! Okej priser för en bra vandrarhemsstandard. Note to self: uppdatera medlemsskapet i STF för att få tillgång till rabatterna hemma och utomlands!
Sen efter div. uppiffning och tillsnyggning så bar det av att käka för att sedermera ta tunnelbanan ut till stadion och se bandet. COLDPLAY! Bögstämplat enligt Facebook (tack för den, era nollor) men det är något som jag och de andra skiter i.
Låt mig bara summera kvällens konsert med ett ord: fulländad. Jag hörde t.o.m. killar bredvid mig säga att den här konserten var bättre än deras fullpoängare på Globen i höstas vilket gladde mig REJÄLT!
Sleten nu i och med dåliga skor men det råder vi bot på imorrn, även sleten då jag inte är hundraprocentigt frisk än. Det kommer! Jag knarkar C-vitamin, te, kanjang, alvedon och Kiwi!

VIVA LA VIDA, VIVA LA AMOR, VIVA COLDPLAY!
Peace worldwide and love everywhere!
fredag 23 januari 2009
The Situation

Första anhalten på resan är avklarad - och det känns bra hittills!
Jag hann med taxin och sedermera tåget OCH jag hann med switchen av prylar mot mat i Uppsala! Tack mamma!
Nu sitter jag här på centralen och myser med lite Lauryn Hill och ska snart leta mig ut till perrong 11 där mitt tåg mot Nyköping kommer att stå! Sen blir det någon timmes väntan i Nyköping - men det är ju tur att jag har lite mat att käka - då går tiden fortare.
Kanske svänger förbi min favoritpizzeria också? Bara för att jag kan liksom?
Tack för de här sista dagarna mina vänner!
TACK Stina för dina fantastiska cupcakes! Jag orkade INTE käka alla så jag frös in de flesta. Åt upp "Bra" och "Fredrik" för jag tänkte att det skulle ge mig god tur!
TACK Kajsa för mysigt fika i Måndags - synd att det inte blev någon relax!
TACK för alla SMS jag fått av alla!
TACK för den helt flippade kvällen i Åre!
TACK för lunch och sedermera middagssällskap Sara och Jesper! Det var synd att du inte kunde hänga med på middagen Sara, för det var myspys!
TACK TACK TACK för alla kärleksförklaringar och alla lyckönskningar! Ni ska bara veta hur mycket det betyder för mig och ni ska också veta att er kärlek är lätt tusenfalt besvarad! Ingen har bättre, vackrare, snyggare, trevligare, mer
omtänksamma och kärleksfulla vänner än jag!
Fred på jorden och kärlek överallt!
söndag 30 november 2008
Into the Dawn
Det är märkligt hur mycket man kan älska en annan människa - inte sant?
Min mor är det starkaste, finaste och bästa - och förtjänar därefter!
Min mor är det starkaste, finaste och bästa - och förtjänar därefter!
TACK MAMMA - TACK ALLA MAMMOR!
torsdag 25 september 2008
Mutual instant chemistry
När världen stod still och det kändes som om allas blickar var riktade åt ett annat håll låg han där. Ensam på en brygga, smått guppandes i sin vila och endast ackompanjerad av de tättslutande kåporna som var kopplade till musiken.
Ensam med stjärnhimlen, ensam med tankar och ensam - fast ändå aldrig utesluten. Ensam, men aldrig så i sinnet.
Hennes röst var längtande, rogivande och innehållsrik och det minimalistiska men väl genomtänkta kompet som stämde så perfekt in i allt vad kvällen hade att ge.
Tankarna gick ungefär lika ofta som stjärnor föll från himlen för att snabbt dö en sista gnistrande död. Som om den sista gnistan faktiskt skulle vara den starkaste för att den definierade hela stjärnans existens. Som att den sista gnistan reflekterade ett helt liv av glimmer och ljus. Precis som hans enda tanke i ett enda ögonblick var mer, mer än två synapsers elektriska kommunikation.
Mörkret omslöt honom och stjärnorna fanns nära trots att avstånden var mer än vad en människa förmår att tänka på. Guppandes och gungandes ensam på bryggan trivdes han. Han hade funnit att han kommit till ett existentiellt ögonblick - ett skede i livet då han var tvungen att välja. Ställa svart mot vitt mot grått mot rött. Då den ena dörren inte leder tillbaka till det första valet. Han stod vid vägskälet mellan tomhet och liv, existens och intighet.
Jorden andades tungt, verkligheten drog en suck - ingenting skulle vara mer perfekt.
Ingen guide, ingen som höll i handen - valet var hans och tankarna fortsatte att fara vidare och dö likt stjärnorna på himlen. Hade han kunnat hålla mörkret i handen hade det varit en perfekt partner på hans irrfärd genom denna enda natt.
Ensam med stjärnhimlen, ensam med tankar och ensam - fast ändå aldrig utesluten. Ensam, men aldrig så i sinnet.
Hennes röst var längtande, rogivande och innehållsrik och det minimalistiska men väl genomtänkta kompet som stämde så perfekt in i allt vad kvällen hade att ge.
Tankarna gick ungefär lika ofta som stjärnor föll från himlen för att snabbt dö en sista gnistrande död. Som om den sista gnistan faktiskt skulle vara den starkaste för att den definierade hela stjärnans existens. Som att den sista gnistan reflekterade ett helt liv av glimmer och ljus. Precis som hans enda tanke i ett enda ögonblick var mer, mer än två synapsers elektriska kommunikation.
Mörkret omslöt honom och stjärnorna fanns nära trots att avstånden var mer än vad en människa förmår att tänka på. Guppandes och gungandes ensam på bryggan trivdes han. Han hade funnit att han kommit till ett existentiellt ögonblick - ett skede i livet då han var tvungen att välja. Ställa svart mot vitt mot grått mot rött. Då den ena dörren inte leder tillbaka till det första valet. Han stod vid vägskälet mellan tomhet och liv, existens och intighet.
Jorden andades tungt, verkligheten drog en suck - ingenting skulle vara mer perfekt.
Ingen guide, ingen som höll i handen - valet var hans och tankarna fortsatte att fara vidare och dö likt stjärnorna på himlen. Hade han kunnat hålla mörkret i handen hade det varit en perfekt partner på hans irrfärd genom denna enda natt.
onsdag 13 februari 2008
del sexton
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
