None Who Live Downtown

Kvällshaiku:


jag precis som du
är aldrig något annat
än summan av oss.

jag tänker, alltså
finns total medvetenhet
likaså intet

svart mörk brun färgad
vit röd gul grön, allt smälter
samman i respekt

Och nu annat.. Mer fri poesi, utan egentliga regler och riktlinjer. Poesi för 2000-talet alltså.

kärleken likt en levande organism,
likt ett nyfött barn som tar stapplande steg.
i behov av näring, omtanke, vård,
den kräver uppriktighet, underhåll, öppenhet,
och ger trefalt och naivt tillbaka av lycka, värme, närhet.

Fredrik Scheike, samtliga, 21/8.

And Like That, He's Gone

att jag inte lärt mig,
nått jag aldrig kommer göra,
att jag fortsätter tro,
men det är inget annat att göra,
det är inte att jag letar,
inte ens att jag söker,
bara hoppet om att hitta,
då jag låtsas som jag inte försöker.

att jag saknar,
trots att vi är ansikte mot ansikte,
att jag missar,
med bollen fri och öppet mål i sikte.

jag blir blindare,
med öppna ögon,
jag blir ensammare,
med någon.

ord. desperat, dåligt,
patetiskt, tomt.
ord. ord.
i hopp om att hörsammas,
försvinner meningen.
ord. inget kan de längre ge.

Fan.

Fredrik Scheike, 1/08/11

I Never Meant You Any Harm

i ett ögonblick,
kortare än ett ögonblick.
där sekunder blir,
timmar förblir,
tiden uteblir,
är vi.
de som aldrig,
fast alltid,
älskar,
vi som alltid,
fast aldrig,
är annat än samman.

Fredrik Scheike, 27/7/2011

The Day May Seem Too Long

håll om mig,
håll om mig igen
tills det enda jag åter andas,
är du.
kväv mig i ditt grepp,
tills ditt och mitt,
blir ett.
ge mig din hand,
men få mig att inte ta den,
röva bort mig,
iväg på dina vingar av eld,
tills himlen brinner,
och det enda vi andas,
är varandra.
håll om mig,
håll om mig igen,
vi glöder redan.

Fredrik Scheike, 26/7/2011

No Pretender

bortom tvivel och bortom tro,
en känsla, en instinkt, ett djup.
något du väckt,
dammat av och ruskat till liv -
mitt hjärta, var har du varit?
jag har saknat dig så.

In For The Thrill

När andra kan säga det så mycket bättre:

Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.

Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens
Välkommen.

- Eeva Kilpi

Kärlek!

wake up

this is what I'm over with
this is for being done,
no regrets,
just finals.
I just can't handle it,
it was more than just being dumb,
no regrets,
just finals.

paper

fly me to happiness,
to the brink of madness
take me away on a small paperplane.

fly me so high,
where birds soar high.
on your tiny little paperplane.

pilot me away,
far from this world of ours
on the smallest little paperplane.

happily up here
only birds look jealously
up on our tiny little paperplane.

take me away today,
not tomorrow or next year
let's just go for a ride on our paperplane.

(C)Fredrik Scheike 2010

Chill (London)

Jag känner mig fet, ful och otillräcklig.
Bräcklig.
Ett ord som slungas i helt fel riktning,
krossar det uns av det Jag jag har kvar.
En törn i den sida av mig som vacklar.
Den sida som ingen,
ingen,
ingen nånsin får se.
Min svaghet är min svaghet,
och styrkorna är få.
Jag känner mig fet, ful och otillräcklig.
Enbart - bräcklig.
Fredrik Scheike (09/04/03)

Hej världen, god morgon livet och välkommen dagen som grytt sen länge.

Jag känner mig konstig när jag lyssnar på allt som händer utanför mitt fönster, när världen i sin egen takt lunkar vidare och jag sitter i mitt självförvållade fängelse. Det är bara att vrida på nyckeln och öppna, men här sitter jag ändå. Oförmögen att ta mig i kragen och göra alla de saker som egentligen borde göras.

Livet tuggar på, människor föds och dör, man blir äldre - aldrig yngre och alla har sin egen takt på sitt eget liv. Är det inte konstigt att trots att vi alla dansar efter samma pipa så har vi olika rytmkänsla i blodet? Livets melodi är inte monoton men väldigt polyfonisk och uppfattas olika av alla oss som lyssnar, det är både skrämmande och ofattbart, stort och märkligt.

Konstigt hur tankarna vandrar.

Det är i alla fall snart slut på London och jag har bokat biljett hem! Spännande, spännande, spännande! Snart slutar ett äventyr och ett helt annat börjar! Jobb, lägenhet och allt annat måste styras upp - och studier för sjutton! Måste kolla med CSN hur det funkar med studiebidrag och sånt... Mycket att tänka på!

Fred på jorden och kärlek överallt!

I Love pt. 2

I love life
'cause life means living.
I love life
'cause life means giving.

I love life
'cause life's about not knowing.
I love life
'cause life's always about loving.

Mutual instant chemistry

När världen stod still och det kändes som om allas blickar var riktade åt ett annat håll låg han där. Ensam på en brygga, smått guppandes i sin vila och endast ackompanjerad av de tättslutande kåporna som var kopplade till musiken.

Ensam med stjärnhimlen, ensam med tankar och ensam - fast ändå aldrig utesluten. Ensam, men aldrig så i sinnet.

Hennes röst var längtande, rogivande och innehållsrik och det minimalistiska men väl genomtänkta kompet som stämde så perfekt in i allt vad kvällen hade att ge.

Tankarna gick ungefär lika ofta som stjärnor föll från himlen för att snabbt dö en sista gnistrande död. Som om den sista gnistan faktiskt skulle vara den starkaste för att den definierade hela stjärnans existens. Som att den sista gnistan reflekterade ett helt liv av glimmer och ljus. Precis som hans enda tanke i ett enda ögonblick var mer, mer än två synapsers elektriska kommunikation.

Mörkret omslöt honom och stjärnorna fanns nära trots att avstånden var mer än vad en människa förmår att tänka på. Guppandes och gungandes ensam på bryggan trivdes han. Han hade funnit att han kommit till ett existentiellt ögonblick - ett skede i livet då han var tvungen att välja. Ställa svart mot vitt mot grått mot rött. Då den ena dörren inte leder tillbaka till det första valet. Han stod vid vägskälet mellan tomhet och liv, existens och intighet.

Jorden andades tungt, verkligheten drog en suck - ingenting skulle vara mer perfekt.

Ingen guide, ingen som höll i handen - valet var hans och tankarna fortsatte att fara vidare och dö likt stjärnorna på himlen. Hade han kunnat hålla mörkret i handen hade det varit en perfekt partner på hans irrfärd genom denna enda natt.

Likt akustiskt regn

Stilla är nu alla de
som applåderat på första parkett.
De som skrattat först,
de som ryckts med alltför lätt.
Tysta, utan en tanke på förlåt
trots att skriken
och gråten gått åt.

Bakersta raden har ännu inte förstått, ännu
inte nåtts
av slutet på det skådespel, som tilläts gå så fel.

Men balkongerna de ser,
vad som skett, mellan scen och första parkett.
De vill inte ha mer,
vänder blicken, tittar bort.

Nöjet, åtlöjet, är över, ganska kort.
Var det vi kastade för hårt,
eller var scenen asfaltskall?
Det vi aldrig älskade som vårt
ligger livlöst, på fall.

Första parkett bleknar,
balkongerna vaknar ur psykos.
Bakersta raden skriker det som förmås.
Ingen av dem kan ändå förändra,
det som lyckats hända.
Lamporna tänds, en ridå störtar ner
när ett liv har släckts
finns det ingen som ler.

© Fredrik Scheike

How could I ever..?

How could I ever love again..?
How could I start to love again..?
After you broke me down,
it's hard to trust - that feeling.
To fall in love again

del nittio

Vem pratar jag med när ingen ändå lyssnar?
Vem tittar jag i ögonen när ändå ingen ser?
Vem vänder jag mig till när ingen är vänd åt mitt håll?
Vem stödjer jag mig emot när ingen har fotfäste för två?


Someone's gonna lose somebody, can't you see?
Just never realized, that somebody's - me.

del tjugosex

26 delar med allt möjligt dravel?

Fattar inte att det kan kännas så skönt att få skriva ur sig allt möjligt och att folk ibland till och med läser och tänker till? Och var i hela friden kommer alla dessa 555 besökare ifrån?

Inte för att det är lika mycket som Kanyes eller Elle:s blogg men ändå? 555 läsare, rätt mycket ändå.

"Just another drunken poet,
eating his own heart with knives and forks.
Opening up,
pouring out,
a gift for the gutter when no-one watches the stars."
(Utdrag ur nästa låt jag håller på att skriva.)

del elva

Boards of Canada - Olson

We're all ghosts in the gutter.