Chill (London)

Jag känner mig fet, ful och otillräcklig.
Bräcklig.
Ett ord som slungas i helt fel riktning,
krossar det uns av det Jag jag har kvar.
En törn i den sida av mig som vacklar.
Den sida som ingen,
ingen,
ingen nånsin får se.
Min svaghet är min svaghet,
och styrkorna är få.
Jag känner mig fet, ful och otillräcklig.
Enbart - bräcklig.
Fredrik Scheike (09/04/03)

Hej världen, god morgon livet och välkommen dagen som grytt sen länge.

Jag känner mig konstig när jag lyssnar på allt som händer utanför mitt fönster, när världen i sin egen takt lunkar vidare och jag sitter i mitt självförvållade fängelse. Det är bara att vrida på nyckeln och öppna, men här sitter jag ändå. Oförmögen att ta mig i kragen och göra alla de saker som egentligen borde göras.

Livet tuggar på, människor föds och dör, man blir äldre - aldrig yngre och alla har sin egen takt på sitt eget liv. Är det inte konstigt att trots att vi alla dansar efter samma pipa så har vi olika rytmkänsla i blodet? Livets melodi är inte monoton men väldigt polyfonisk och uppfattas olika av alla oss som lyssnar, det är både skrämmande och ofattbart, stort och märkligt.

Konstigt hur tankarna vandrar.

Det är i alla fall snart slut på London och jag har bokat biljett hem! Spännande, spännande, spännande! Snart slutar ett äventyr och ett helt annat börjar! Jobb, lägenhet och allt annat måste styras upp - och studier för sjutton! Måste kolla med CSN hur det funkar med studiebidrag och sånt... Mycket att tänka på!

Fred på jorden och kärlek överallt!