Jag kände mig idag som ett missfoster när jag gick genom stan. Jag var utstirrad, betraktad och följd i vartenda steg. Folk rynkade på näsan, några vände bort blicken och jag kände att jag verkligen inte tillhörde några av de sociala normer som samhället ställt upp.
Varför?
Fredrik Lindström. Fredrik jävla Lindström - in a good way!
Karln är genialisk, rolig, pedagogisk och verkar vara lättillgänglig. Hans sommarprogram i P1 som jag nyligen tankat hem som podcast var så roligt att jag vid flera tillfällen var tvungen att vrålgarva rätt ut.
Inte undra på att folk stirrade på busstorget eller på Domus eller på gågatan eller vid Eightball (där jag faktiskt var tvungen att ta tag i en stolpe för att hålla i mig för att inte trilla omkull i en blöt pöl av flabb).
Jag bröt många sociala normer - och det bjuder jag på Östersund. Jag är killen som skrattar - live with it!
Fred på jorden and love everywhere!
