Andra dagen i Frankrike och jag är redan, eller fortfarande, skittrött.
Upp tidigt för att hinna till skolan till 08:30, skjutsad av Mamman efter att ha klämt chokladmüsli och mjölk till frukost. Väl pâ skolan var det kaos i vanlig Fransk ordning sâ jag var tvungen att ta tag i saker och styra upp det. Jag fick med mig âtta personer till en Engelskalektion som vi skulle gâ pâ - men som vâr kontaktperson i den klassen, glömt (eller skitit i) att ta med oss pâ.
Engelskan var bara rolig och jag satt mest och ritade och tänkte pâ annat - en liten skön meditationstimme kan vi väl kalla det, haha! Efter dryga en och en halv timme med halvtaskiga försök att fâ Fransmännen att prata Engelska sâ satt vi mest och drygade, diskuterade med läraren medan de knappt lyssnade - föga förvânande.
Efter Engelskan bar det av till La Salle de Permanance, uppehâllsrummet, i väntan pâ bättre tider och pâ att min värdbror skulle sluta. Vi spelade kort, snackade massa skit och mâdde gött. När värdbrorsan äntligen kom efter en dryg halvtimme sâ bar det av mot internetcaféet och en timmes Counter Strike:ande! För visst sa jag att det första (i princip) han frâgade mig var om jag spelade CS? Super.. Vi tog världens konstigaste väg över en bäck, runt en kyrkogârd, genom slummen och ja, till slut kom vi i alla fall fram till smâ mysko betongbunkrar..
De hittade knappt vägen in bland nedklottrade och sönderslagna ingângar och det hela började kännas mycket mycket mystiskt när vi till slut hittade in. Skam den som ger sig kan vi ju säga - 10 nya, moderna datorer, fräsch och ljus lokal och mycket trevlig personal. High-five! Vi lirade i en dryg timme och det var hela tiden Frankrike vs. Sverige - och trots att dom var bättre var dom inte sâ mycket bättre!
Tillbaka till skolan och skollunch - panerad fisk fâr en att känna som om det skulle vara Sverige igen. Fast dâ har vi alla tillbehör som genast dödar den känslan. 3 efterrätter och 4 förrätter, baguette, ost, juice och annat. Jag skulle kunna betala för skolmaten i Sverige ocksâ!
Efter en välbehövd lunch var det dags att dra ner pâ stan sâ vi rausade ner och fönstershoppade lite, shoppade lite och fikade mycket. Vi var väl 10-13 iaf?
Tillbaka till skolan och möta upp Fransoserna och sen hem igen till Corre tillsammans med Tim, Viktor och deras respektive. Vi spelade lite tv-spel och sânt innan vi drog iväg till skolan igen där vi skulle ha fest pâ kvällen. Vi ât, dansade, sjöng och hade skitkul.
And remember - "We don't have a slogan, but we're the best anyway!".
fredag 3 oktober 2008
torsdag 2 oktober 2008
All Under One Sun
Häftigt att âterigen vara pâ resa.
Back in da days med gymnasiet igen ocksâ! Skitkul faktiskt!
Hela den här trippen började igâr när vi ca. 20:00 âkte frân Wargen mot Skavsta. Jag kände en enda människa förutom lärarna sâ det hela var mycket spännande. Jag och Tim hade ju tänkt att vi skulle kunna göra som förra âret och paxa baksätet med bord och grejer sâ att man kunde sitta flera och lära känna människor - men naturligtvis var det i princip en vanlig skolbuss.. En vâning och tvâsitsiga stolar. Tim hade dâ paxat ett helt säte ât mig och satte sig själv bredvid Italienaren Daniel som jag började snacka mycket med. Skittrevlig kille verkligen och det visade sig att vi har mycket gemensamt. Sprâkintresse, musik, textskrivande och lâtproduktioner. Vi satt och snackade tekniker tills vi bâda däckade ungefär.
Efter ett gäng timmars bussfärd sâ var det dags för det ärkeklassiska stoppet i Tönnebro sâ vi sprang ut och köpte mat och grejer för att kunna stâ pâ benen nâgorlunda. Baguette med rostbiff och potatissallad fick bli min saviour för dagen.
Vi diskuterade ocksâ de Fransmän vi skulle komma att bo hos - de som jag inte alls träffat (jag undrar var jag var i vâras som inte alls tog emot nâgon..?).
Stéphan hade ju "varnat" mig och sagt att jag verkligen skulle hamna med gräddan av gräddan med tvâ väldigt välbärgade och högt uppsatta föräldrar. Sâ jag satt som pâ nâlar och undrade hur lilla "arbetarklass-kiddet"-Fredrik skulle klara av det där.
Vi somnade igen, fast dock inte sâ djupt. Vi âkte genom Stockholm för att plocka upp Stéphan och till slut kom vi till Skavsta vid 04-ish. Lite tungt att försöka socialisera och vara trevlig med ca. 3 timmars sömn i kroppen. Vi lyckades iaf checka in och alla kom med utan nâgra som helst problem.
Hela flygresan sov jag och pâ bussresan frân Beauvais (Paris) sâ spelade vi kort och snackade skit - började prata med tvâ jättetrevliga tjejer ocksâ sâ jag började socialisera omkring. Vi snackade mer om vâra Fransmän och Stéphan fortsatte "skrämma upp mig" om vad dom tjänade och allting.. Väl framme i Flers sâ gick vi direkt till skolmatan och ât skollunch. Lika bra som alltid i Frankrike. Sen lyssnade vi pâ rektorn, fick en rundvandring i skolan, fikade med vâra Fransmän och presenterade oss lite i gruppen. Dâ min Fransos skulle ha lektioner till 18:00 sâ var det bara att sitta vackert kvar och spela kort - det gjorde mig absolut ingenting egentligen.
Väl hemma hos familjen var det underbart! Ett STORT centralt hus med tre vâningar + källare, vind och stor trädgârd. Jag har en hel vâning för mig själv och föräldrarna är jättetrevliga! Vi har spelat lite CS, snackat goja om vâra div. länder, ätit jättegott och druckit vin. Det enda som är lite smâjobbigt är väl âldersskillnaden pâ mig och min värdbror. Han är -93:a och sâledes 5 âr yngre än vad jag är och det är klart att det märks, men jag försöker se förbi det! Det kommer bli kalas det här!
Nu är jag dock riktigt trött efter ett lângt dygn. Sâ jag ska gâ och lägga mig inne pâ mitt rum i min 2m grand-lit och sova riktigt riktigt gott.
A plus!
Back in da days med gymnasiet igen ocksâ! Skitkul faktiskt!
Hela den här trippen började igâr när vi ca. 20:00 âkte frân Wargen mot Skavsta. Jag kände en enda människa förutom lärarna sâ det hela var mycket spännande. Jag och Tim hade ju tänkt att vi skulle kunna göra som förra âret och paxa baksätet med bord och grejer sâ att man kunde sitta flera och lära känna människor - men naturligtvis var det i princip en vanlig skolbuss.. En vâning och tvâsitsiga stolar. Tim hade dâ paxat ett helt säte ât mig och satte sig själv bredvid Italienaren Daniel som jag började snacka mycket med. Skittrevlig kille verkligen och det visade sig att vi har mycket gemensamt. Sprâkintresse, musik, textskrivande och lâtproduktioner. Vi satt och snackade tekniker tills vi bâda däckade ungefär.
Efter ett gäng timmars bussfärd sâ var det dags för det ärkeklassiska stoppet i Tönnebro sâ vi sprang ut och köpte mat och grejer för att kunna stâ pâ benen nâgorlunda. Baguette med rostbiff och potatissallad fick bli min saviour för dagen.
Vi diskuterade ocksâ de Fransmän vi skulle komma att bo hos - de som jag inte alls träffat (jag undrar var jag var i vâras som inte alls tog emot nâgon..?).
Stéphan hade ju "varnat" mig och sagt att jag verkligen skulle hamna med gräddan av gräddan med tvâ väldigt välbärgade och högt uppsatta föräldrar. Sâ jag satt som pâ nâlar och undrade hur lilla "arbetarklass-kiddet"-Fredrik skulle klara av det där.
Vi somnade igen, fast dock inte sâ djupt. Vi âkte genom Stockholm för att plocka upp Stéphan och till slut kom vi till Skavsta vid 04-ish. Lite tungt att försöka socialisera och vara trevlig med ca. 3 timmars sömn i kroppen. Vi lyckades iaf checka in och alla kom med utan nâgra som helst problem.
Hela flygresan sov jag och pâ bussresan frân Beauvais (Paris) sâ spelade vi kort och snackade skit - började prata med tvâ jättetrevliga tjejer ocksâ sâ jag började socialisera omkring. Vi snackade mer om vâra Fransmän och Stéphan fortsatte "skrämma upp mig" om vad dom tjänade och allting.. Väl framme i Flers sâ gick vi direkt till skolmatan och ât skollunch. Lika bra som alltid i Frankrike. Sen lyssnade vi pâ rektorn, fick en rundvandring i skolan, fikade med vâra Fransmän och presenterade oss lite i gruppen. Dâ min Fransos skulle ha lektioner till 18:00 sâ var det bara att sitta vackert kvar och spela kort - det gjorde mig absolut ingenting egentligen.
Väl hemma hos familjen var det underbart! Ett STORT centralt hus med tre vâningar + källare, vind och stor trädgârd. Jag har en hel vâning för mig själv och föräldrarna är jättetrevliga! Vi har spelat lite CS, snackat goja om vâra div. länder, ätit jättegott och druckit vin. Det enda som är lite smâjobbigt är väl âldersskillnaden pâ mig och min värdbror. Han är -93:a och sâledes 5 âr yngre än vad jag är och det är klart att det märks, men jag försöker se förbi det! Det kommer bli kalas det här!
Nu är jag dock riktigt trött efter ett lângt dygn. Sâ jag ska gâ och lägga mig inne pâ mitt rum i min 2m grand-lit och sova riktigt riktigt gott.
A plus!
tisdag 30 september 2008
After I'm Gone
Slutpratat.
Och det känns ganska bra med tydligheten. Så tack för att inga "orosmoln" eller förvirringar finns kvar. Trots att det inte är lätt är det ändå betydligt lättare.
Och det känns ganska bra med tydligheten. Så tack för att inga "orosmoln" eller förvirringar finns kvar. Trots att det inte är lätt är det ändå betydligt lättare.
On the road again
Den slitna vägen under mina fötter känns än en gång hemtam.
Jag är åter på väg från stan och jag tror jag behöver en liten paus. Hemma är bäst i små doser.
Denna gång bär det av mot Frankrike och Flers igen för att assistera ett utbyte mellan två skolor. Paris kommer att hinnas med och jag tror att den här vistelsen kommer bli bättre än den förra. Jag vägrar sitta instängd i ett hus 24/7.
Jag är åter på väg från stan och jag tror jag behöver en liten paus. Hemma är bäst i små doser.
Denna gång bär det av mot Frankrike och Flers igen för att assistera ett utbyte mellan två skolor. Paris kommer att hinnas med och jag tror att den här vistelsen kommer bli bättre än den förra. Jag vägrar sitta instängd i ett hus 24/7.
måndag 29 september 2008
Improper imposter
Jag är ganska nöjd med min helg!
Jag är ganska väldigt nöjd måste jag säga. Förutom den lilla incidenten i Fredags då alldeles alldeles för mycket alkohol cirkulerade i min kropp.
Att däcka på Busstorget och vakna av att någon står och sparkar mig i magen var inte världens höjdare. Att det dock föregicks av en hyfsad krogkväll, hyfsade förfester, en konstig massagekurs och ett jättetrevligt födelsedagskalas gjorde dock att det inte enbart blev en bitter eftersmak.
I Lördags lirade Basic Element på G3 och efter lyxbakiskäket no. 1 (Tournedos) så blev man ju faktiskt ganska pepp - trots att dagen gått åt till flyttning och att vara bakis.
I Söndags var jag på massagekurs hela dagen och lärde mig ryggtekniker och avslappnande ansiktsmassage. Gawsh vad skönt det var. Dissade dock alla former av umgänge och häng på kvällen till förmån för lite skönt ego-häng hemma - med massa god mat.
Det enda som svärtat ner helgen är dock mina otaliga panikångestattacker - I no likes. Antar att det är Frankrike och kärleksfrågor som stressar. Har bara alldeles för många frågor som jag antagligen gör bäst i att inte ens försöka rota reda på svaren på.
Attackerna är ju inte farliga, men jobbiga ändå.
Jag är ganska väldigt nöjd måste jag säga. Förutom den lilla incidenten i Fredags då alldeles alldeles för mycket alkohol cirkulerade i min kropp.
Att däcka på Busstorget och vakna av att någon står och sparkar mig i magen var inte världens höjdare. Att det dock föregicks av en hyfsad krogkväll, hyfsade förfester, en konstig massagekurs och ett jättetrevligt födelsedagskalas gjorde dock att det inte enbart blev en bitter eftersmak.
I Lördags lirade Basic Element på G3 och efter lyxbakiskäket no. 1 (Tournedos) så blev man ju faktiskt ganska pepp - trots att dagen gått åt till flyttning och att vara bakis.
I Söndags var jag på massagekurs hela dagen och lärde mig ryggtekniker och avslappnande ansiktsmassage. Gawsh vad skönt det var. Dissade dock alla former av umgänge och häng på kvällen till förmån för lite skönt ego-häng hemma - med massa god mat.
Det enda som svärtat ner helgen är dock mina otaliga panikångestattacker - I no likes. Antar att det är Frankrike och kärleksfrågor som stressar. Har bara alldeles för många frågor som jag antagligen gör bäst i att inte ens försöka rota reda på svaren på.
Attackerna är ju inte farliga, men jobbiga ändå.
fredag 26 september 2008
Virtuous Insanity
Jag har suttit och lyssnat igenom massor av de skivor jag köpt på rean och jag inser hur sjukt mycket musik jag faktiskt har - och hur sjukt mycket musik jag upptäckt. Bara för att det är billigt!
33 + 9 + 6 + 12 + 2 + 5 = 67 skivor på under två veckor...
Massiv utgång ikväll gott folk! Hoppas bara att det ska bli bättre väder till kvällen så att man inte behöver pälsa på sig alldeles...
33 + 9 + 6 + 12 + 2 + 5 = 67 skivor på under två veckor...
Massiv utgång ikväll gott folk! Hoppas bara att det ska bli bättre väder till kvällen så att man inte behöver pälsa på sig alldeles...
torsdag 25 september 2008
Mutual instant chemistry
När världen stod still och det kändes som om allas blickar var riktade åt ett annat håll låg han där. Ensam på en brygga, smått guppandes i sin vila och endast ackompanjerad av de tättslutande kåporna som var kopplade till musiken.
Ensam med stjärnhimlen, ensam med tankar och ensam - fast ändå aldrig utesluten. Ensam, men aldrig så i sinnet.
Hennes röst var längtande, rogivande och innehållsrik och det minimalistiska men väl genomtänkta kompet som stämde så perfekt in i allt vad kvällen hade att ge.
Tankarna gick ungefär lika ofta som stjärnor föll från himlen för att snabbt dö en sista gnistrande död. Som om den sista gnistan faktiskt skulle vara den starkaste för att den definierade hela stjärnans existens. Som att den sista gnistan reflekterade ett helt liv av glimmer och ljus. Precis som hans enda tanke i ett enda ögonblick var mer, mer än två synapsers elektriska kommunikation.
Mörkret omslöt honom och stjärnorna fanns nära trots att avstånden var mer än vad en människa förmår att tänka på. Guppandes och gungandes ensam på bryggan trivdes han. Han hade funnit att han kommit till ett existentiellt ögonblick - ett skede i livet då han var tvungen att välja. Ställa svart mot vitt mot grått mot rött. Då den ena dörren inte leder tillbaka till det första valet. Han stod vid vägskälet mellan tomhet och liv, existens och intighet.
Jorden andades tungt, verkligheten drog en suck - ingenting skulle vara mer perfekt.
Ingen guide, ingen som höll i handen - valet var hans och tankarna fortsatte att fara vidare och dö likt stjärnorna på himlen. Hade han kunnat hålla mörkret i handen hade det varit en perfekt partner på hans irrfärd genom denna enda natt.
Ensam med stjärnhimlen, ensam med tankar och ensam - fast ändå aldrig utesluten. Ensam, men aldrig så i sinnet.
Hennes röst var längtande, rogivande och innehållsrik och det minimalistiska men väl genomtänkta kompet som stämde så perfekt in i allt vad kvällen hade att ge.
Tankarna gick ungefär lika ofta som stjärnor föll från himlen för att snabbt dö en sista gnistrande död. Som om den sista gnistan faktiskt skulle vara den starkaste för att den definierade hela stjärnans existens. Som att den sista gnistan reflekterade ett helt liv av glimmer och ljus. Precis som hans enda tanke i ett enda ögonblick var mer, mer än två synapsers elektriska kommunikation.
Mörkret omslöt honom och stjärnorna fanns nära trots att avstånden var mer än vad en människa förmår att tänka på. Guppandes och gungandes ensam på bryggan trivdes han. Han hade funnit att han kommit till ett existentiellt ögonblick - ett skede i livet då han var tvungen att välja. Ställa svart mot vitt mot grått mot rött. Då den ena dörren inte leder tillbaka till det första valet. Han stod vid vägskälet mellan tomhet och liv, existens och intighet.
Jorden andades tungt, verkligheten drog en suck - ingenting skulle vara mer perfekt.
Ingen guide, ingen som höll i handen - valet var hans och tankarna fortsatte att fara vidare och dö likt stjärnorna på himlen. Hade han kunnat hålla mörkret i handen hade det varit en perfekt partner på hans irrfärd genom denna enda natt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)