Att flytta imorrn känns ju inte helt fel!
Jag är less på att behöva tänka på vad man har i ryggsäcken, vad man har glömt på backen och allt annat. Äckliga, äckliga möss som skiter i min ryggsäck och äter mina chokladrussin.
Nu har jag dock startat upp min lilla promotion-raid för DJ Scheikz! Så jag har redan 15 fans på Facebook och håller på att starta en särskild blogg för det och en myspace-sida. Man måste sälja sig!
Mer info imorrn - fast gratis internet is awesome!
lördag 28 februari 2009
torsdag 26 februari 2009
Intelligent Life (London)
IMPORANT! VIKTIGT! iIMPORTANTE! ACHTUNG! IMPORTANT!
NEW PHONE/NYTT TELEFON/NUEVO TELEPHONE/NEUEN TELEFON/NOUVEAU PORTABLE
+44 (0) 77 9475 6493
NEW PHONE/NYTT TELEFON/NUEVO TELEPHONE/NEUEN TELEFON/NOUVEAU PORTABLE
+44 (0) 77 9475 6493
IMPORANT! VIKTIGT! iIMPORTANTE! ACHTUNG! IMPORTANT!
Send me a text with your name and I'll add your number straight away!
Send me a text with your name and I'll add your number straight away!
Fred och kärlek!
tisdag 24 februari 2009
The Light (London)
Lägenheten/rummet såg riktigt bra ut och för 70£/vecka/person så är det bra bra bra!
Vi delar hus med 4 andra som vi inte har någon kläm på och får flytta in på Lördag! Fullt möblerad med tvättmaskin, kök och gratis internet. Vi får själv välja möbler på rummet och det ingår lakan!
It's all good in the hood!
Fred på jorden och kärlek överallt!
Vi delar hus med 4 andra som vi inte har någon kläm på och får flytta in på Lördag! Fullt möblerad med tvättmaskin, kök och gratis internet. Vi får själv välja möbler på rummet och det ingår lakan!
It's all good in the hood!
Fred på jorden och kärlek överallt!
That Other Land (London still)
Gah.
Min mysse e borte och den här gången är det någon som snott den. Fo' sho'.
Den var på rummet, helt övertygad är jag om detta, och nu är den no where to be found.
Lägenhet ska bli otroligt skönt - bort från alla tattare!
Fred på jorden och kärlek överallt!
Min mysse e borte och den här gången är det någon som snott den. Fo' sho'.
Den var på rummet, helt övertygad är jag om detta, och nu är den no where to be found.
Lägenhet ska bli otroligt skönt - bort från alla tattare!
Fred på jorden och kärlek överallt!
söndag 22 februari 2009
See You Move (London)
Ett semifilosofiskt inlägg kan tyckas, men ett inlägg av en god vän fick mig att tänka på en sak.
Jag bloggar - jag bloggar faktiskt ganska ofta, det brukar bli så när jag är ute och reser och hittar på saker. Jag skriver sida upp och sida ner om saker som händer, saker jag tänker på, saker jag känner och om saker i allmänhet. Mycket dravvel självklart men även några inlägg med substans - det vill jag i alla fall intala mig själv.
Även om några inlägg har substans väcks ändå frågan - för vad eller för vem skriver jag?
Bloggen som sådan är ett intressant fenomen ur både en kulturaspekt och kommunikationsaspekt. Bloggen, när den som främst var på frammarsch och ännu inte riktigt etablerad sågs den som ett medium i vilket det var möjligt för vilken knäppskalle som helst att producera vilken åsikt som helst. Genom Google var det sen lätt att få tag på vilken blogg som helst som förmedlade de åsikter du ville lyssna på. Det var, upplevde jag ett tag, nästan fult att säga att man bloggade. Man läste om nynazistiska bloggare och andra som blev censurerade och det kändes verkligen inte som en respekterad åsiktskanal.
Bloggandet exploderade i storlek och nu sitter var och varannan medelsvensson och trycker in ord efter ord, sida efter sida och bloggar och berättar om ditt och datt. Problem, glädje, åsikter och tankar - nu sägs allt via bloggen. Vi har fått kändisbloggare så som Blondinbella och Perez Hilton och t.o.m. våra politiker har bloggar. Den riksdagsman som inte har en blogg blir nästan kollad snett på och skulle nästan anses som teknikfientlig då det är ett kraftfullt och snabbt - för att inte säga direkt medium för att nå ut med sitt budskap.
Men till vem når man ut egentligen? Är inte 95% av alla bloggar (JA, jag inkluderar mig själv i den kategorin) som dagligen publiceras relativt olästa? Vem är det egentligen som sitter och fingranskar alla bloggar? Vem håller koll på allt? Vad tjänar kommunikationskanalen till om det inte finns någon att kommunicera med?
Jag undrar hur alla bloggare tänker, alla vi privata, anonyma - okända bloggare ska jag säga - för jag uppskattar att försvarsministerns blogg är lite mer läst än t.ex. min egen. För vem skriver vi? Skriver vi för att skriva av oss som någon föreslog så skulle vi väl lika gärna kunna skita i att publicera allt vi skriver och istället föra en privat dagbok. Om vi skriver för att bemötas - för att vilja bli sedda, uppskattade och kanske även kritiserade så är ju faktiskt bloggen ett fantastiskt verktyg. Var kommer behovet ifrån dock? Vad är det som helt plötsligt tvingat på oss att ha en massa åsikter om allting och vart kommer vårt behov av att uttrycka dom ifrån? Vad hände?
Den globala världen hände. Ett världsomspännande nät med möjlighet till kunskap och åsiktsdelning hände. En ny era i bildning hände, men kräver den nya eran bloggen?
Fred på jorden och kärlek överallt
Jag bloggar - jag bloggar faktiskt ganska ofta, det brukar bli så när jag är ute och reser och hittar på saker. Jag skriver sida upp och sida ner om saker som händer, saker jag tänker på, saker jag känner och om saker i allmänhet. Mycket dravvel självklart men även några inlägg med substans - det vill jag i alla fall intala mig själv.
Även om några inlägg har substans väcks ändå frågan - för vad eller för vem skriver jag?
Bloggen som sådan är ett intressant fenomen ur både en kulturaspekt och kommunikationsaspekt. Bloggen, när den som främst var på frammarsch och ännu inte riktigt etablerad sågs den som ett medium i vilket det var möjligt för vilken knäppskalle som helst att producera vilken åsikt som helst. Genom Google var det sen lätt att få tag på vilken blogg som helst som förmedlade de åsikter du ville lyssna på. Det var, upplevde jag ett tag, nästan fult att säga att man bloggade. Man läste om nynazistiska bloggare och andra som blev censurerade och det kändes verkligen inte som en respekterad åsiktskanal.
Bloggandet exploderade i storlek och nu sitter var och varannan medelsvensson och trycker in ord efter ord, sida efter sida och bloggar och berättar om ditt och datt. Problem, glädje, åsikter och tankar - nu sägs allt via bloggen. Vi har fått kändisbloggare så som Blondinbella och Perez Hilton och t.o.m. våra politiker har bloggar. Den riksdagsman som inte har en blogg blir nästan kollad snett på och skulle nästan anses som teknikfientlig då det är ett kraftfullt och snabbt - för att inte säga direkt medium för att nå ut med sitt budskap.
Men till vem når man ut egentligen? Är inte 95% av alla bloggar (JA, jag inkluderar mig själv i den kategorin) som dagligen publiceras relativt olästa? Vem är det egentligen som sitter och fingranskar alla bloggar? Vem håller koll på allt? Vad tjänar kommunikationskanalen till om det inte finns någon att kommunicera med?
Jag undrar hur alla bloggare tänker, alla vi privata, anonyma - okända bloggare ska jag säga - för jag uppskattar att försvarsministerns blogg är lite mer läst än t.ex. min egen. För vem skriver vi? Skriver vi för att skriva av oss som någon föreslog så skulle vi väl lika gärna kunna skita i att publicera allt vi skriver och istället föra en privat dagbok. Om vi skriver för att bemötas - för att vilja bli sedda, uppskattade och kanske även kritiserade så är ju faktiskt bloggen ett fantastiskt verktyg. Var kommer behovet ifrån dock? Vad är det som helt plötsligt tvingat på oss att ha en massa åsikter om allting och vart kommer vårt behov av att uttrycka dom ifrån? Vad hände?
Den globala världen hände. Ett världsomspännande nät med möjlighet till kunskap och åsiktsdelning hände. En ny era i bildning hände, men kräver den nya eran bloggen?
Fred på jorden och kärlek överallt
Money, Money, Money (London)
Jag håller inte längre koll på några dagar - räkningen gör bara att jag blir stressad och känner en press på att stanna längre.
London ska vara roligt, det är därför jag är här, men nu är det faktiskt inte roligt längre.
Än en gång har någon tyckt att det varit roligt att parkera på min choklad. En mobil till har försvunnit utan att jag märkt det - så alla ni som tyckte att mitt nummer var något att spara kan ju bara skrattande och ryckande på axlarna inse att så inte var fallet.
Den är inte på hostellet, den var inte på gallerian där jag handlade mat - så imorrn ringer jag London's Ministry of Transport och deras Lost and Found-avdelning. Jag är återigen relativt säker på att jag inte tappat mobilen utan att någon har snott den. Men vem vill sno en telefon där high-scoret på gamla goda Snake ligger på 2560? SNAKE?! Inse hur liten - obetydlig rent ut sagt - attraktionsfaktor mobilen har? Sno en iPhone eller nått COOLT någon annan gång?!
Jag köpte den för 20£ och det var ett rån! Mobilen är lika tekniskt avancerad som en banan. Så trots att jag inte vill erkänna det är det kanske troligast att jag tappat den. Jag förstår det bara inte.
Jag funderar seriöst på att ALDRIG införskaffa en ny, men då inser jag istället hur dumt det skulle bli. Man är beroende av sin mobil i dagens samhälle - pinsamt nog. Jag förstår inte hur det har utvecklats till den här graden av beroende men konsumptionssamhället och kommunikationssamhället kräver det.
Jag hoppas och håller tummarna för att den faktiskt är där jag hoppas att den är - i Lost and Found.
Fred på jorden och kärlek överallt - och tummarna hålls för snabb lösning av problemet.
London ska vara roligt, det är därför jag är här, men nu är det faktiskt inte roligt längre.
Än en gång har någon tyckt att det varit roligt att parkera på min choklad. En mobil till har försvunnit utan att jag märkt det - så alla ni som tyckte att mitt nummer var något att spara kan ju bara skrattande och ryckande på axlarna inse att så inte var fallet.
Den är inte på hostellet, den var inte på gallerian där jag handlade mat - så imorrn ringer jag London's Ministry of Transport och deras Lost and Found-avdelning. Jag är återigen relativt säker på att jag inte tappat mobilen utan att någon har snott den. Men vem vill sno en telefon där high-scoret på gamla goda Snake ligger på 2560? SNAKE?! Inse hur liten - obetydlig rent ut sagt - attraktionsfaktor mobilen har? Sno en iPhone eller nått COOLT någon annan gång?!
Jag köpte den för 20£ och det var ett rån! Mobilen är lika tekniskt avancerad som en banan. Så trots att jag inte vill erkänna det är det kanske troligast att jag tappat den. Jag förstår det bara inte.
Jag funderar seriöst på att ALDRIG införskaffa en ny, men då inser jag istället hur dumt det skulle bli. Man är beroende av sin mobil i dagens samhälle - pinsamt nog. Jag förstår inte hur det har utvecklats till den här graden av beroende men konsumptionssamhället och kommunikationssamhället kräver det.
Jag hoppas och håller tummarna för att den faktiskt är där jag hoppas att den är - i Lost and Found.
Fred på jorden och kärlek överallt - och tummarna hålls för snabb lösning av problemet.
fredag 20 februari 2009
Air (London day 28)
Jag tappar verkligen all koll på dagarna känns det som, allt börjar flyta ihop till ett mish-mash av vanliga och fantastiska upplevelser.
Idag har väl hittills inte varit den mest spännande av dagar. Jag har suttit inne vid datorn och häckat. Jag är måttligt less. Jag köpte ett internet igår, och skulle utnyttja det vidare idag för att ladda hem lite uppdateringar och program som är nyttiga att ha. Nedladdningshastigheten har hoppat mellan 2,3kb/s och 50,8kb/s. Nedladdningstiden har då således skuttat från 5 dygn och 12 timmar till 14 minuter.. Need I say - det har tagit en jävla tid?
Nu har den hållit sig stabil ett tag och nu är den äntligen klar!
Nu får jag njuta av luft, solsken, frihet och framför allt - MAT!
Ikväll vankas det ett gäng pints i goda vänners lag!
Fred på jorden och kärlek överallt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)