Jag kom att prata med O om tid nu på väg hem från Prag - någonstans i ett nattsvart Sverige där skog och fura numera är snötäckta. Diskussionens huvudfråga löd ungefär: "hur kan du veta att sekunderna tickar om du inte har en sekundvisare?"
Jag kontrade med det för mig mest givna svaret - då människan gjort ett system för att dela in dagar i timmar, timmar i minuter och minuter i sekunder så förlitar jag mig på att systemet ifråga fortsätter p.g.a. att det nästkommande måttet på tid, d.v.s. minutrarna fortfarande går.
Men hur vet vi det?
Genom en serie iakttaganden har forskare kunnat konstatera att begreppet sekund "definieras som varaktigheten av 9 192 631 770 perioder av den strålning som motsvarar övergången mellan de två hyperfinnivåerna i grundtillståndet hos atomen cesium".
Fast vad säger det iakttagandet om vår vardag? Vem säger att den tid på min klocka som jag går efter är fel för att den inte följer alla andras? Min sekund, utifrån mitt perspektiv, kan väl bygga på antagandet att den klocka jag följer är korrekt. Individuell tid så att säga.
Det som för mig verkar vara en minut kanske egentligen är en timme, eller en evighet för någon eller något annat. För en fjäril, som har en medellivslängd på dryga 23-24 timmar, måste ju en sekund vara en smärre pärs att ta sig igenom? Blir vi mer tidsmedvetna ju större i storlek eller ålder vi blir? För ett barn på dryga 2 är ett år fantastiskt länge, medan jag som dryga 20 sitter och tycker att det var alldeles nyss vi hade snö och väntade på julen. Tiden liksom går fortare ju äldre jag blir. Uppfattar Elefanter och Blåvalar tid på samma sätt? Eller har dom en åldringsprocess som inte är styrt i mått?
Jag skulle nästan önska att vår levnad var en process och inte ett systematiskt uppradande av enheter enligt ett förutbestämt mönster. Tid är den sämsta måttstickan på en process om man bortser från alla andra.
PS. Tack för alla era söta kommentarer till mitt förra inlägg - och det stämmer nog - no rush! DS.
1 kommentar:
Mycket ligger ju i hur man uppfattar tillvaron. Det är som sniglar som är så pass jävla sega, de uppfattar ju människor mest som ett förbivisslande ljus, inget mer. Alltså är ju deras tidsrymd annorlunda i jämförelse med våran.
Ser vi det till hur andra saker fungerar här i universum så finns det säkerligen varelser som rör sig snabbare än oss också, bara det att vi inte uppfattar dem.
Skicka en kommentar