Come On Down To The Freakshow

Just nu känns livet lite sådär jobbigt.

Men det går nog snart över!

Tur att solstrålar finns.

Kärlek!

Snälla Låt Mig Förklara

Jag vill redan från första början varna känsliga läsare för att följande blogginlägg är extremt ärligt och kan väcka väldigt starka känslor, dock är det något jag står för och känner att jag behöver ventilera. Så om någon tar anstöt efter detta är varken inte mitt ansvar eller mitt problem. Tar du anstöt känner du dig mest troligt träffad, och det är i såna fall lika bra.

För ett tag sen uppmärksammade mig en vän på ett väldigt intressant problem. Vänner, samröre och prioriteringar. Vem som betyder vad för vem och vem som ger dig lika mycket, eller mer, tillbaka jämfört med vad du ger dem. Det handlar om energi, kärlek och tillit - det handlar om en sån vänskap där man inte blir orkeslös av att umgås med den andra utan där i det närmsta blir upprymd när man nått mötets slut.

Framför allt handlar det om hur få såna vänner man har. För i dagsläget är de för mig så fåräknade att jag mår dåligt. Det har nått en nivå där många av mina närmsta vänner fått en rejäl avsyning och övertänkning i ett försök att gallra. Det låter förjävligt, jag vet, det låter fjantigt, jag vet, men det handlar i slutändan om överlevnad och självbevarelsedrift. Den senaste tiden har varit extremt turbulent och många av de jag betraktat som vänner har gjort snedsteg och övertramp som ärligt känns förjävligt och ibland oförlåtligt. Och ärligt talat är jag fruktansvärt jävla asless på att allt som oftast behöva vara den större mannen och förlåta, trösta, ursäkta och böna och be. Jag är så tydlig jag kan i min kommunikation med andra, särskilt med vänner, men vad är det i ett rakt och sant ord som öppnar för tolkning och förvridning?

Jag ser nu olika vänner med olika ögon - jag tänker alltid och vill genomsyra alla runt omkring mig med kärlek och respekt - och när man slösar med det så pass, så vill man mötas med samma känslor tillbaka. Det är när man inte gör det som det ger upphov till såna här tankar.

Varför försöker vänner övertala en att man själv faktiskt mår dåligt? Varför försöker vänner mena på att de redan sett igenom hela "min fasad" när jag mig veterligen inte har/haft någon? Varför slår man vänner? Varför får man må dåligt när ens vänner vill, men inte när man själv gör det? Var finns den ömsesidiga respekten? Varför har vänner så svårt att lyssna? Varför kan inte vänner vara glada när det går bra för en själv?

Frågorna hopar sig. Men svaren? De lär dröja, om jag ens vill ha några. Det är lättare att välja bort, visserligen, men hur mycket av sig själv ska man ge bort innan revolten inombords brutit ut i fullskaligt, blodigt, jävla inbördeskrig.

Jag vill dock inte försöka framhäva mig själv som guds bästa barn eller jordens bästa vän, men ledorden för mig är kärlek, vänskap och respekt - något som vissa behöver använda för att "set their priorities straight".

Dags att sova är det dock nu. Godnatt och dröm sött.

Kärlek

Varför Nöja Sig Med Mindre?

Hur berättar man för den som betyder mest att den människan får en att le - på riktigt?

I Bet You Know

Lugn helg verkligen.

I Fredags så satt jag och Ottar och nördade medan folk var ute och härjade. I Lördags var jag sjuk och sen på kvällen skulle det ha blivit fest men efter att ha hållt mig nykter och kört runt överallt - först till Stan, sen Odensala, sen till Söder och sen upp på Arctura för att hälsa på Micke - så dog jag lite när jag kom hem.

Det blev en riktigt lugn kväll där jag sjönk ihop med ett glas vin och lite praliner och bara myste istället. Och idag då? Mycket oproduktiv dag förutom att jag både diskat, handlat och lagat paj att ha till i veckan! Eller ja, det blir typ en lasagne-paj-fusion. Pajdeg och köttfärssås utan äggstanning, kan bli spännande!

Saknar, längtar och hoppas!

Kärlek

You're A Feast!

Låten som för tillfället går på repeat hemma hos mig.

Ilska, ja - men mest på mig själv för att jag är för feg ibland. Dags att slå sig för bröstet och kanske bereda sig på att ta några smällar. Men det är det väl värt i slutändan, eller?

BEAST MODE!

Kärlek

No Pretender

bortom tvivel och bortom tro,
en känsla, en instinkt, ett djup.
något du väckt,
dammat av och ruskat till liv -
mitt hjärta, var har du varit?
jag har saknat dig så.

Inte Som De Andra

Ouppdaterad men inte oengagerad! Det är bara lite segt att sitta och blogga i mobil, men nu är det så mycket som hänt och som jag känner att jag måste skriva om så nu kan jag inte hålla mig längre.

De senaste veckorna har varit stört fyllda med mängder med grejer! Har givetvis jobbat det jag kunnat, men även hunnit med att ha kul och umgås. Skälet till att jag säger "kunnat" var för att två veckor sen så spelade jag innebandy och lyckades ådra mig en ryggskada som kallas 'falsk ischias' som särskilt spökade rejält förra veckan. Alla var ju hemvändare i Påsk så det har blivit sjukt mycket umgänge med massa classics såsom Jesper, Viktor x2, Charlotte och Isabelle men även med nya bekantskaper som Linda - Jespers nya flamma! Sjukt mysigt och lyxigt att få njuta av såna fantastiska människors sällskap.

Nått annat kul som hänt är att jag nu betalt depositionen för skolan i New York med start i September, helt stört kul och stort känns det. En helt annan framtid än vad jag egentligen tänkt mig, men vad göra när ödets nycker verkar vilja andra grejer? Har dessutom, appropå resor nu äntligen fått tummen ur att boka London tillsammans med Johan och Victor. Ska bli sjukt kul att ge oss av dit nästa vecka, kommer bli rätt så väldigt mäktigt att se en vän gifta sig!

Återkommer snart dock med en ännu bättre uppdatering då jag kommer över en dator och en riktig internetuppkoppling! Kärlek!