del hundra

Big big numbers!

Hundra poster med svammel, dravel, tankar och allmänt konstiga tillfälligheter i min vardag. Läskigt!

Som jag utlyste i början på Våren skulle jag se till att år '08 skulle bli det året jag uppfyllde drömmar. Jag måste väl säga att jag tjuvstartade lite i och med mitt köp av DJ-utrustningen år '07.

Men '08 som sagt! Resa! Uppleva!
Njuta av livet som aldrig förr!

Tågluff - check
Sista-Minuten med Mor - check
Div. besök till vänner som flyttat - c
Resa till Skottland med Oskar - (in the making)
Åka till N.Z. - (in progress)

Upplevelser beats prylar!

(Reuninon-turné till Frankrike - who knows..?)

del nittionio

Hepp - hopp!

Då var man i björkarnas huvudstad Umeå och hälsar på folk och myser. Burit möbler, lökat, ätit tills man nästan sprängts och sen ätit lite till, smekt på Andreas, träffat och skrämt hans flickvän, sett konstiga filmer och nu ska vi iväg på Laser Dome!

Mys pys - minisemester, för det är jag värd!

del nittioåtta

"No I don't wanna battle from beginning to end;
I don't wanna cycle or recycle revenge;
I don't wanna follow death and all his friends. "


Tack Coldplay, ni har nu hittat rätt. Rätt in i mitt hjärta igen.

del nittiosju

Mina panikångestattacker kommer allt mer ofta och jag tycker det börjar bli en faslig variation i utförandet av dem.

Det är dock ingen variation som förnöjer utan tvärtom. Arsel.

del nittiosex

1. Ta upp närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?
"..och orka fortsätta, beslutsamma som flitiga möss. Hon var den.."

2. Sträck ut din vänstra arm så långt det går - vad rör du vid?
Skärmen.

3. Vad var det senaste du såg på tv?
Kenny Starfighter - på film!

4. Utan att se efter, gissa vad klockan är?
01:16

5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Art of Trance - Madagascar (Michael Woods Chillout Remix)

6. När var du senast utomhus, och vad gjorde du då?
För ca. 2 timmar sen, jag gick hem från filmkväll.

7. Vad tittade du på innan du började med den här undersökningen?
Bilder.

8. Vad har du på dig?
T-tröja, tröja & jeans.

9. Drömde du nåt i natt? I så fall - vad?
Kommer inte ihåg.

10. När skrattade du senast?
Ikväll.

11. Vad finns på väggarna i rummet du är nu?
4 tavlor med afrikanska motiv, 1 klocka, 2 tavlor Farfar har gjort, 2 fotografier, 1 John Bauer-tavla, 1 "namn-tavla" och 1 tavla med naturmotiv.

12. Har du sett något konstigt på sistone?
När jag gick hem såg jag helt plötsligt en blixt på himlen. Inte alls som en åskblixt eller ett stjärnfall, utan en redig blixt - som en fotoblixt.

13. Vad tycker du egentligen om den här utmaningen?
Bättre saker skulle jag kunna syssla med, sova t.ex.

14. Vilken var den senaste filmen du såg?
Kenny Starfighter, Galaxhjälte.

15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
Upplevelser.

16. Berätta nånting om dig själv som folk inte känner till?
Jag är alltför ofta inåtvänd och har mycket svårt att lita på folk.

17. Om du skulle förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle de vara?
Eliminera fattigdomen och hungern och säkra vattentillgången för alla.

18. Tycker du om att dansa?
Ja, både pardans och "disco-dans".

19. George Bush?
Ett stort skämt, tyvärr.

20. Vad skulle dina barn heta, pojke?
Liam, Rupert (givet släktnamn), Mikael, Simon, Sebastian m.fl.

21. Flicka?
Sara, Jenny, Margareta (givet släktnamn), Nathalie m.fl.

22. Skulle du någonsin överväga att bo utomlands?
Haha, ja?

23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till Pärleporten?
"High-five!"

del nittiofem

Jag undrar om samma sak håller på att hända igen? Det som hände när jag skulle sluta på Ängsmon vill säga.

Då jag flyttade från Ängsmon förberedde jag mig mentalt för att det skulle bli svårt. Jag visste att det skulle bli jobbigt att förlora sina vänner, det är det väl alltid liksom? Flytta ifrån, hålla kontakten - jag vet ju hur bra det gick när jag tittar tillbaka på Åretiden och de vänner jag hade där uppe?

För att drabbas minst av smärtan när jag flyttade från Ängsmon till Storsjö kom jag på den briljanta försvarsmekanismen att skapa mig så många ovänner bland mina vänner som det var möjligt. Vänner är svårt att flytta ifrån, inte ovänner. Jag sket i att skriva SMS, jag ringde aldrig frivilligt till någon och jag var framför allt så kall och fjärmade mig så mycket från mina vänner att jag till slut tappade kontakten med dom, redan innan flytten hade kommit igång. Det roliga, eller o-roliga med hela situationen var väl i och för sig att jag började klandra mina vänner för mitt mående där och då. De ringde aldrig mig, de ville aldrig vara med mig och de var kalla mot mig! De kanske skyddade sig på samma sätt? Eller?

Liten, osäker och rädd för smärta och sorg. Absolut. Håller det på att hända igen? Jag vet inte.

Jag känner mig konstig med mina vänner, allt det som finns att prata om blir tomma ord i en långtgående spiral nedåt i skitpratarträsket. Luften som kommer ur min mun när jag pratar är väl ungefär det dyrbaraste jag släpper ifrån mig. Det känns som att jag fjärmar mig på samma sätt nu som förut och det som gör mig uppmärksam på det är hur jag upplever andra. Andras beteende gentemot mig. Men varför nu? Vad händer i mitt liv som gör att jag måste slåss? Vilken del av mig förbereder sig mentalt på ett uppbrott? Och vilket uppbrott sen?

En klump i magen, en liten smärta i bröstet och alltför träffande ord sagda på fyllan får en att tänka till.

del nittiofyra

Gårdagen kändes som en extremt produktiv dag måste jag säga. Jag klev upp en halvtimme senare än vad jag först hade tänkt och låg ändå och drog mig för att jag var så gruvligt trött. 09:30 på "sommarlovet" känns onekligen som en skoldag klockan 06:40, inte sant?

Efter att ha klivit upp och lökat igång så ringde jag direkt till Polisens hittegodsavdelning för att se om dom, mot förmodan, fått in nyckeln som jag olyckligtvis lyckades slarva bort till ett gäng idioter i Lördags. När jag efter två försök fortfarande inte lyckats komma fram till någon ö.h.t. på "hittegods" beslutar jag mig för att det är dags för att äta lite fil och bida min tid tills nästa gång.

Jag äter fil, sätter mig vid frukostbordet och läser tidningen. När klockan klämtar 10:20 prövar jag igen, även denna gång utan någon lycka.

Datorn står (givetvis) igång så jag letar upp Fabös nummer - ringer, förklarar läget och berättar vad som hänt och frågar vad som behövs göras. Byta lås på lägenheten är ju självklart, men till huvudingången? Ja du, då skulle jag behöva punga upp för varenda lägenhet i byggnaden, 7 till antalet - och det kändes inte riktigt värt det.

Får via Camilla och Fredrik tag på både Mikes mobilnummer och mailadress så jag sätter mig ner och försöker författa det på ett snyggt sätt.

Sen var det kört!

Max Payne 2 - hela dagen.. Sanslöst - men med tanke på vädret kände jag inte att det var särskilt inspirerande att gå på promenad eller nått liknande. Till råga på allt klarade jag UT det! Det kändes så kort, men så briljant ändå! Visserligen, skulle jag vilja hävda, går den här dagen hand i hand i min planerade höst. Att spela Max Payne (oavsett om det är 1:an eller 2:an) är lite som att läsa en bok. Historien är intelligent, snyggt berättad med förvirrande intriger och ett överraskande avslut! Så trots att jag kanske inte satt och vände pappersblad så känns det fortfarande som att jag är berikad på en fantastisk historia.

Nu är det bara att med spänning vänta på trean och en till dag som denna.