Jag känner mig bitter.
Jag var på Musik Direkt i helgen, Söndags närmare bestämt och slog av en kraftig tanke. Östersund begår för tillfället, och har faktiskt i och för sig också länge gjort, kulturincest.
År efter år av Musik Direkt-tävlingar i Jämtlands "huvudstad" har bara i det långa loppet gett ett på tok för litet utbud av lokala talanger som faktiskt vågar ta för sig. Har det inte flera gånger varit uppe samma människor på scen i hundrafemtionittiosjutusensexhundraåttiotre andra band samma tävling? Har de inte alla, mer eller mindre, hindrat nykomlingar att främjas inom dessa tävlingar?
I och med att nykomlingarna ser att "veteranerna" som ställer upp i princip vartenda band som deltar vinner känner de säkert en hopplöshet och undrar varför DE ska ställa upp? Det blir som att samma musiker försöker överträffa varandra, med varandra, år efter år efter år.
Inget ont mot alla dessa fantastiska musiker som vårt lilla län faktiskt har producerat och kan bjuda på, all heder åt er, men lite less blir jag ändå. Era nya projekt blir lite grann som avkomman som blir av inavel - intressant och nyskapande men fortfarande samma gamla grejer - om ni förstår vad jag menar.
Åldern begränsar ju givetvis att alla de gamla rävarna biter sig fast hela tiden, men jag vill ändå efterlysa ännu fler nya talanger - för jag vet att ni finns där. Kliv fram, ta för er av den scen som faktiskt försöker främja er! Var inte rädda - även nykomlingar kan vinna, som den underbart duktiga gitarr-virtuosen Johan Nilsson bevisade i år.
Mer nytt, mindre gammalt - våga, det önskar jag att jag hade gjort innan det blev för sent!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar