Ursula 1000 - Electrik Boogie
KNARKAD video - skön låt! Spana in!
måndag 25 februari 2008
del tjugoett
What pimps truly need!
Bling-bling? CHECK
Lila päls? CHECK
Leopard boa? CHECK
Cashflow? CHECK
iPod? CHECK
Men VAD hände med 80-talets äkta Ghettoblasters?
Bling-bling? CHECK
Lila päls? CHECK
Leopard boa? CHECK
Cashflow? CHECK
iPod? CHECK
Men VAD hände med 80-talets äkta Ghettoblasters?
Relive your ghettodays! Räddningen är här! Helt klart nästa grej på min inköpslista!
Pimpa din pod redan idag!
Pimpa din pod redan idag!
del tjugo
Att se och att mötas.
Ska det vara så svårt? Vad är det som gör att människor i alla tider jämt har byggt upp murar omkring sig? Omgärdat sig med ogenomträngliga staket som gör att vi kan blicka in men aldrig beröra?
Vad är det som driver en människa att avskärma sig från den yttre världen på ett till synes osynligt sätt? Är det en önskan om att inte vara sårbar eller är det exakt tvärtom? Är det en önskan om att någon kanske någon gång ska se att vi just faktiskt är sårbara?
Är längtan om att synas och att uppmärksammas utåt så pass påtaglig att vi istället tar avstånd ifrån vårat inre?
"Det är synd om människorna,
och dyrt"
Ska det vara så svårt? Vad är det som gör att människor i alla tider jämt har byggt upp murar omkring sig? Omgärdat sig med ogenomträngliga staket som gör att vi kan blicka in men aldrig beröra?
Vad är det som driver en människa att avskärma sig från den yttre världen på ett till synes osynligt sätt? Är det en önskan om att inte vara sårbar eller är det exakt tvärtom? Är det en önskan om att någon kanske någon gång ska se att vi just faktiskt är sårbara?
Är längtan om att synas och att uppmärksammas utåt så pass påtaglig att vi istället tar avstånd ifrån vårat inre?
"Det är synd om människorna,
och dyrt"
lördag 23 februari 2008
del nitton
Ännu ett musiktips tänkte jag bjuda på.
Goldfrapps musik växlar från att vara pop, till electro, till house, till ambient, till pop-techno osv. osv.
Musiken är i stort sett obeskrivbar och jag upphör aldrig att förvånas över den stora originalitet och musikalitet Alison Goldfrapp och Will Gregory besitter.
Den nya skivan för i år "A&E" har jag ännu inte hunnit att spana in, men jag rekommenderar varmt:
Debutalbumet "Felt Mountain" och den andra fullängdaren "Black Cherry".
Titta även deras totalt trippiga hemsida: www.goldfrapp.co.uk
onsdag 20 februari 2008
del arton
del sjutton
Ibland undrar jag hur folk tänker? Vilka budskap de vill förmedla i och med sitt handlande, sitt agerande eller sina yttranden? Hur berörs vi egentligen av alla runt i kring?
Vad föranleder då denna diskussion?
Jo, som bekant har jag ett litet personligt agg, som en sorts törn i sidan eller som en liten jävla Jack Russel Fucking-terrier som aldrig slutar hoppa. Denna någon bör inte nämnas vid några namn enligt all svensk lagstiftning så då tänker jag naturligtvis vara laglydig.
Men jag undrar verkligen hur framförallt denne någon tänker? Vad vill denne ge för bild av sig själv - vill denne någon verkligen att jag ska tycka illa om densamme eller är jag inne i ett för sollipsistiskt tänkande? Allt kretsar ju inte kring mig (tur nog..) så det kanske är ifrån mig felet utgår och inte från denne någon. Jag ska visa att jag är den större människan och låta oförrätten gå förbi. Jag tänker inte bli långrandigt sur heller - behålla den positiva anden genom det mesta, det tror jag på.
Grattis för övrigt till aborginerna som äntligen fått ett erkännande för sitt lidande och ett sparsamt grattis också till Kuba där epoken "Fidel" äntligen gått i graven. Intressant ska det bli att följa den utvecklingen.
Vad föranleder då denna diskussion?
Jo, som bekant har jag ett litet personligt agg, som en sorts törn i sidan eller som en liten jävla Jack Russel Fucking-terrier som aldrig slutar hoppa. Denna någon bör inte nämnas vid några namn enligt all svensk lagstiftning så då tänker jag naturligtvis vara laglydig.
Men jag undrar verkligen hur framförallt denne någon tänker? Vad vill denne ge för bild av sig själv - vill denne någon verkligen att jag ska tycka illa om densamme eller är jag inne i ett för sollipsistiskt tänkande? Allt kretsar ju inte kring mig (tur nog..) så det kanske är ifrån mig felet utgår och inte från denne någon. Jag ska visa att jag är den större människan och låta oförrätten gå förbi. Jag tänker inte bli långrandigt sur heller - behålla den positiva anden genom det mesta, det tror jag på.
Grattis för övrigt till aborginerna som äntligen fått ett erkännande för sitt lidande och ett sparsamt grattis också till Kuba där epoken "Fidel" äntligen gått i graven. Intressant ska det bli att följa den utvecklingen.
onsdag 13 februari 2008
del sexton
del femton
Det finns en del vackra människor ändå? Inte sant?
Man behöver inte älska alla hela tiden men man måste dock inse att älskar man dem inte - riskerar man mycket. I de bråda dagar och de onda tider jag för tillfället lever i, d.v.s. med bouppteckning imorrn och begravning på Fredag, så måste jag ändå känna en sorts tillfredställelse.
Ibland hatar jag mina vänner.
Det måste jag erkänna för mig själv.
Men idag så har jag mött underbara män och kvinnor och insett att en omväxling ibland, förnöjer.
Jag längtar efter livet, jag längtar efter kärleken och trots att gymnasiet är kul tror jag att universitet kommer bli roligare.
Tack för att ni finns trots att jag kan vara en riktigt jobbig jävel ibland.
Man behöver inte älska alla hela tiden men man måste dock inse att älskar man dem inte - riskerar man mycket. I de bråda dagar och de onda tider jag för tillfället lever i, d.v.s. med bouppteckning imorrn och begravning på Fredag, så måste jag ändå känna en sorts tillfredställelse.
Ibland hatar jag mina vänner.
Det måste jag erkänna för mig själv.
Men idag så har jag mött underbara män och kvinnor och insett att en omväxling ibland, förnöjer.
Jag längtar efter livet, jag längtar efter kärleken och trots att gymnasiet är kul tror jag att universitet kommer bli roligare.
Tack för att ni finns trots att jag kan vara en riktigt jobbig jävel ibland.
tisdag 12 februari 2008
söndag 10 februari 2008
Del tio
Punktpunktfrågetecken.
Hej jag heter Fredrik och jag är 19 och nånting. Jag bor bredvid en alkoholist, mitt emot en kriminell knarkare som är yngre än jag själv, tillsammans med min mor som förlorade sin make innan jag föddes. Jag har således aldrig träffat min pappa och har aldrig haft någon annan. Min farmor dog när jag var tre, min mamma gick i samtal länge och jag hade samma återkommande mardrömmar varje natt tills dess att jag var 7. Jag skriver texter, essäer och dikter för att få ur mig ilska då jag är oförmögen att komma i kontakt med vissa delar av mitt känslospektrum. Jag är en trasig individ från ett relativt trasig familj. Min Mormor och min Farfar har alltid stått mig mycket nära och för bra precis tre veckor sen dog min Farfar.
Jag har alltid haft lika svårt att prata om mina känslor som jag upplever att människor runt omkring har att lyssna. Många gånger har jag känt mig lika ensam i gemenskapen med mina vänner som om jag faktiskt skulle ha varit själv. Att påstå att jag är den ende i min sociala klick som lider av känslomässiga störningar är en klar underdrift. Jag känner mig allt som oftast tom, utan utvändiga eller invändiga känslor och trots att jag klarar av att vara introspektiv så är det svårt att se genom murar som man själv byggt upp.
Konflikter är ingenting för mig och trots att folk uppfattar mig självsäker är jag nog mest bara en produkt av era förväntningar. Jag har alltid haft svårt att binda mig till saker och ting och jag är nog mest rädd för att bli sårad i ett förhållande. Jag har skapat mig ovänner och fiender och det finns ett flertal människor jag aldrig träffat som hatar mig. Ibland känner jag att ni tittar konstigt och storögt på mig och jag vet inte hur många kompisar jag skulle ha kvar om jag inte ibland sökte kontakt.
Era leenden, era ryggdunkar, era falska kramar och er uppsyn gör mig allvarligt illamående.
Ni som tror er förstå er på. Ni som finns där fast knappt.
Kärlek är förhandlingsbart till mångt och mycket.
Hej jag heter Fredrik och jag är 19 och nånting. Jag bor bredvid en alkoholist, mitt emot en kriminell knarkare som är yngre än jag själv, tillsammans med min mor som förlorade sin make innan jag föddes. Jag har således aldrig träffat min pappa och har aldrig haft någon annan. Min farmor dog när jag var tre, min mamma gick i samtal länge och jag hade samma återkommande mardrömmar varje natt tills dess att jag var 7. Jag skriver texter, essäer och dikter för att få ur mig ilska då jag är oförmögen att komma i kontakt med vissa delar av mitt känslospektrum. Jag är en trasig individ från ett relativt trasig familj. Min Mormor och min Farfar har alltid stått mig mycket nära och för bra precis tre veckor sen dog min Farfar.
Jag har alltid haft lika svårt att prata om mina känslor som jag upplever att människor runt omkring har att lyssna. Många gånger har jag känt mig lika ensam i gemenskapen med mina vänner som om jag faktiskt skulle ha varit själv. Att påstå att jag är den ende i min sociala klick som lider av känslomässiga störningar är en klar underdrift. Jag känner mig allt som oftast tom, utan utvändiga eller invändiga känslor och trots att jag klarar av att vara introspektiv så är det svårt att se genom murar som man själv byggt upp.
Konflikter är ingenting för mig och trots att folk uppfattar mig självsäker är jag nog mest bara en produkt av era förväntningar. Jag har alltid haft svårt att binda mig till saker och ting och jag är nog mest rädd för att bli sårad i ett förhållande. Jag har skapat mig ovänner och fiender och det finns ett flertal människor jag aldrig träffat som hatar mig. Ibland känner jag att ni tittar konstigt och storögt på mig och jag vet inte hur många kompisar jag skulle ha kvar om jag inte ibland sökte kontakt.
Era leenden, era ryggdunkar, era falska kramar och er uppsyn gör mig allvarligt illamående.
Ni som tror er förstå er på. Ni som finns där fast knappt.
Kärlek är förhandlingsbart till mångt och mycket.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)